<anforande>
<dok_hangar_id>2348940</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:30 Onsdagen den 20 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa spel- och lotterifrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CA1E83CD-9B8B-4A21-B180-5D317E94235E</anforande_id>
<anforande_nummer>136</anforande_nummer>
<talare>ANITA PERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill först göra ett tillrättaläggan-
de för Sten Andersson, som inte gillar att inspektio-
nen finns och att det finns en kontroll av verksamhe-
ten. Inspektionen har ingen anställd som betalas av
Tipstjänst. Däremot har det funnits en anställd som
numera har gått i pension, men han är som sagt inte
kvar i Lotteriinspektionen. Han hade inte heller med
de här frågorna att göra.
Jag vill också bemöta påståendet att Tipstjänst
skulle ha någonting med lyckohjulen att göra. Så är
inte fallet. Vi uppmärksammade lyckohjulen redan i
februari 1995, och Tipstjänst var inte inblandat och
hade inte värdautomaterna på den tiden.
Herr talman! På den direkta fråga som jag fick av
Barbro Westerholm om en forskningsfond vill jag
svara att jag kan tänka mig att ett förslag om en sådan
kan bli resultatet av den undersökning som nu kom-
mer att ske genom de föreslagna 2 miljonerna till
forskning om spelberoende. Om det skulle bli ett
resultat har jag ingen anledning att motsätta mig det.
Däremot tycker jag inte att man skall ha specialdesti-
nerade medel i statsbudgeten.
Herr talman! Jag är glad över att kulturutskottet så
snabbt kunnat behandla propositionen, så att riksda-
gen kommer att fatta beslut om erforderliga ändringar
i lotterilagen före årsskiftet. Som flera talare har sagt
har lagen ännu inte hunnit verka i två år, och ändå är
de förändringar som nu föreslås nödvändiga; utveck-
lingen går så fort på den här marknaden.
Som ordförande i Lotteriinspektionen gjordes jag
uppmärksam på de oklarheter som fanns i lagstift-
ningen. Vi underrättade på ett tidigt stadium regering-
en om den mycket oroande utvecklingen, framför allt
när det gäller de "äventyrliga automatspelen". Den
tekniska utvecklingen har lett till att det har varit
alltför enkelt att med mycket små förändringar i au-
tomaterna få dessa att falla utanför lagreglerna. Detta
har i sin tur medfört att marknaden översvämmats av
spelautomater, som då inte omfattas av lagstiftningen.
Lyckohjulen liknar de s.k. enarmade banditerna, som
riksdagen förbjöd 1978, men de betalar inte ut peng-
ar, utan detta gör personal i lokalen.
Anledningen till att spelen förbjöds 1978 var att
de förorsakade stora sociala problem. För restaurang-
näringen fick de enarmade banditerna en avsevärd
betydelse, och branschen stöttades upp av dessa
spelintäkter på ett sätt som ledde till stora struktur-
svårigheter. Det ansågs principiellt otillfredsställande
och stötande att allmänhetens spelbenägenhet utnytt-
jades i enskilt vinstsyfte.
För närvarande finns ca 400 s.k. lyckohjul place-
rade i bingohallar. Ytterligare ca 2 500 lyckohjul
finns placerade i tobaksaffärer och bensinmackar. Här
går inget eller endast en marginell del av överskottet
tillbaka till folkrörelserna. Inte heller förekommer det
någon kontroll av spelprogram eller spelsäkerhet. Den
enskilde är helt utlämnad åt utställarens villkor.
Lyckohjulen är genom bristen på kontrollmöjlighet
och därigenom med all sannolikhet svarta pengar -
jag tror inte att arrangörerna betalar någon skatt på
sina vinster - det största hotet mot folkrörelsernas
spel och lotteri.
Jag är därför glad att min motion tillstyrkts, att
oklarheten beträffande automatspel nu tas bort och att
lyckohjulen klart förbjuds fr.o.m. nyår. Det är som jag
ser det den viktigaste frågan, men några frågor till
som finns med vill jag kommentera.
I den nuvarande lagstiftningen är lokal vadhåll-
ning förbjuden. För många föreningar hade den lokala
vadhållningen stor betydelse och var ett trevligt inslag
i samband med hemmamatcher och liknande i fotboll,
ishockey och speedway. Spelet var av ren förströelse-
karaktär och var omtyckt av publiken på arenorna.
När vi nu tillåter vad på klubbnivå igen tror jag inte
att det kommer att påverka spelmarknaden i någon
större omfattning, men det gör att idrotten inte längre
behöver kringgå lagen - jag tror att inte alla småklub-
bar har upptäckt att sådan vadhållning i dag är förbju-
den.
Det är också bra, tycker jag, med den allmänna
sänkningen av vinstvärdet till 50 % av insatsernas
värde. Förhoppningsvis kommer det att leda till en
lugnare marknad och bättre lönsamhet. Spelarrangö-
rerna trissar över varandra med höga vinstbelopp och
allt högre vinstutdelningar. Därmed blir behållningen
i lotterierna lägre, och framför allt blir det svårt för
folkrörelserna att finansiera sin verksamhet med lot-
terier.
En förändring föreslås också för värdeautomatspe-
let. Det införs en begränsning av vinstutbetalning i
pengar till 100 kr. Jag har förståelse för att regeringen
vill åstadkomma större skillnader mellan olika typer
av automatspel och vill att framför allt gränsen mot
penningautomaterna hålls klar och tydlig. Men man
måste också tänka på att spel i restaurangmiljö be-
drivs under speciella förhållanden och att man bör ha
samma regler för olika sorters spel i samma miljö.
När det gäller kasinospel är det tillåtet att växla in
spelvinster i kontanter. Att då vinst på värdeautomat
skall växlas in i presentkort kan innebära att alkohol-
konsumtionen ökar, då man hellre dricker upp vinsten
än samlar på presentkort, eller att man försöker växla
in presentkorten mot kontanter till lägre kurs. Då en
uppföljning av lagen nu kommer att ske motsätter jag
mig inte regeringens förslag, men vi kommer från
Lotteriinspektionen att följa utvecklingen mycket
noga.
Herr talman! Att det nu införs en åldersgräns för
vadhållning på hästar är bra. Det är också bra att
regeringen kommer att uppmärksamma åldersgränser-
na när den skall ge koncession till det statliga spelbo-
laget. Även inom detta bolag finns vadhållning som
bör ha krav på åldersgräns. För ombuden är det enkla-
re att det finns lagstiftning på området när de vill
avvisa ungdomar från farligt spel. Därför bör en lag-
stiftning om åldersgräns även inom det statliga bola-
gets område ingå i den förnyade översyn som nu skall
ske av lotterilagen.
Det är bra att vi nu får en ny översyn av lotterila-
gen. Den tekniska och internationella utvecklingen
går väldigt fort. I vissa avseenden kan lagen vara lätt
att kringgå, och i andra avseenden blir önskvärda
tekniska förändringar omöjliga att genomföra på
grund av en stelbent skrivning.
Jag hoppas att utredningen snarast tillsätts med
uppdraget att anpassa lotterilagen till framtidens hot
och möjligheter. En bra utveckling vore att göra om
lagen till en ramlag, då utvecklingen på marknaden då
lättare kan anpassas till riksdagens intentioner utan att
varje liten förändring av marknaden måste beslutas av
riksdagen.
Med det anförda yrkar jag bifall till kulturutskot-
tets hemställan i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0532121969806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211970</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0930/#anf136</protokoll_url_www>
</anforande>
