2348939 GK0929 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:29 Tisdagen den 19 november 1996/97 29 1996-11-19 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:49 om för- nyad satsning mot droger och kriminalitet interpellationsdebatt ACDCEAE8-9E1B-476A-A4AC-33E051696B52 12 WIDAR ANDERSSON (s) s Fru talman! Jag ser fram emot de fortsatta diskus- sionerna, och jag uppskattar socialministerns positiva attityd. Det finns mycket att göra, och jag tror att vi kan bli mycket bättre på detta område. Som social- ministern var inne på handlar det om att hela tiden försöka att vinna nya människor och nya hjärtan som brinner för den här frågan. Man skall inte lita för mycket på de gamla strukturerna. De gamla organisa- tionerna i all ära, men de har kämpat i många strider. Det gäller nu att vinna nya människor. Trycket är både kulturellt och kommersiellt. Mas- sarbetslösheten driver ju fram en ökad brist på rutiner och på dagliga uppgifter för många människor. Är det något man behöver för att missbruka droger så är det tid och pengar. Tid har ju de människor som står utanför de dagliga rutinerna. Pengar har de kanske inte, vilket i sin tur riskerar att driva fram en ökad ungdomskriminalitet i form av bedrägerier, inbrott osv. Sammanhållningen i samhället är utsatt för en stor press. Jag vill - och detta blir mitt sista inlägg i denna debatt - lyfta fram ytterligare en fråga som har med vården av missbrukare att göra. Det som är alarme- rande är det statliga huvudmannaskapet för LVM- och LVU-hem, där det bedrivs vård av unga och vuxna missbrukare som är tvångsomhändertagna. Det kom- mer nu allt fler rapporter om att kommunerna köper platser i mindre omfattning. Till viss del har vissa kommuner byggt upp egna och förhoppningsvis bättre insatser, men i en del fall handlar det tyvärr om att kommunerna flyr undan sitt ansvar. I storstäderna får man kanske vänja sig vid synen av allt fler uteliggare och utslagna människor på gatorna som inte får den vård som de skulle behöva. Jag blev överraskad av den hårda centralstyrning som riksdagen har lagt på den statliga institutionssty- relsen. Jag avser då det krav på likauppträdande som gäller priser, beteenden osv. Många institutioner har dålig förmåga att anpassa sig till rådande lokala för- hållanden. Det vore dags att se över detta. Nu skall fyra LVM-institutioner läggas ned. Ett par av dessa är riktigt bra institutioner, men kommu- nerna köper alltså inte några platser där. En femte institution har fått en förvarning och kommer för- modligen att läggas ned nästa år. Detta är oroväckan- de. Allt går inte att lösa med öppenvård. Det här berör människors trygghet och de anhörigas behov av vila. Ett LVM-hem ger också missbrukaren en chans till fem sex månaders nykterhet och en möjlighet att ompröva sin situation för att motivera sig för en läng- re tids nykterhet och vård och behandling. Framför allt tänker jag på de anhöriga och på den totala sam- hällsbilden. Vi får inte avhumanisera samhället. Det är ju de sämst ställdas situation som visar välfärds- samhällets rätta ansikte. Det handlar om hur de män- niskor som är utslagna egentligen har det. Efter att jag har satt mig in i situationen litet extra under det senaste året har jag sett att det finns en del att göra. Det handlar inte ytterst om resurser, eftersom man använder en stor del av skattebetalarnas pengar, men jag tror att pengarna kan användas bättre och klokare. Därmed blir medborgarnyttan på detta vikti- ga område större. Jag hoppas att socialministern i sitt rådslag i sina överväganden också kan väga in frågan om översyn av den statliga vården. 069787178810 N 2010-01-01 00:00:00 211739 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0929/#anf12