<anforande>
<dok_hangar_id>2348939</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:29 Tisdagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 1996/97:52 och 57 om den förlängda sjuklöneperioden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A236CE5E-7020-491F-8241-55FF53013A0A</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skall svara på några frågor.
Per Rosengren frågade om sjukersättningen.
Sjuklöneersättningen är ju mer fördelaktig än vad
sjukpenningförsäkringens ersättning var när sjuklöne-
perioden infördes 1992.
Gränsdragningsproblemen handlar bl.a. om möj-
ligheten att ta den här egenförsäkringen, där det ju
finns en gräns - det var förut 90 basbelopp och blir nu
130 basbelopp. Sedan finns det naturligtvis också
gränsdragningsproblem som har att göra med hur hög
sjukfrånvaro man har på de olika företagen. Detta
påverkar naturligtvis situationen för företagen. De
företag som satsar på förebyggande arbete, på reha-
biliteringsinsatser som är hälsofrämjande, är också de
som klarar av en sjuklöneperiod bäst.
Till Gullan Lindblad vill jag säga att jag tror att
det som är ett problem för många små företag kanske
inte i första hand är kostnaderna för sjukdom utan
svårigheten att sätta in kompetent arbetskraft på den
plats som står tom när någon är sjuk. Det tror jag är
en avgörande kostnad för ett litet företag.
Verklighetsbilden är något man kan fundera över.
Vad gäller arbetsgivarnas rapportering till försäk-
ringskassorna kan man notera att 65 % av antalet
arbetsgivare med färre än 50 anställda inte har avise-
rat någon sjuklöneperiod under åren 1992-1995.
Ungefär 100 arbetsgivare med 50 anställda eller fler
har heller inte aviserat någon sjuklöneperiod. Jag tror
att det är oerhört viktigt att de rapporteringsrutiner
som finns verkligen efterlevs. Vi behöver nämligen ha
ett bättre underlag för rehabiliteringsverksamheten,
och framför allt behöver vi ett bättre underlag för den
uppföljning som är Riksförsäkringsverkets ansvar.
Sigge Godin talar om starkare drivkrafter för re-
habilitering. Det är naturligtvis en viktig fråga. Före-
tagen tjänar också i ännu högre grad på att satsa på
rehabilitering när sjuklöneperioden är 28 dagar, efter-
som det är långtidssjukfallen som står för de största
kostnaderna.
Vi kan i dag inte veta vilka effekterna för de små
företagen kommer att bli. Beslutet har ännu inte trätt i
kraft.
Det jag ser framför mig är naturligtvis helheten.
Den kommer att bli avgörande för småföretagarnas
möjligheter. Då tänker jag på skattelättnaderna och
sänkningen av arbetsgivaravgiften, som ger mest till
småföretagen och som träder i kraft samtidigt. Det är
först då som vi kan avläsa effekterna.
Sedan är det också viktigt att konstatera att den
förlängda arbetsgivarperioden omfattar alla arbetsgi-
vare. Men det stöd som jag nu har beskrivit riktar sig
till de små och medelstora företagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211831</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0929/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
