<anforande>
<dok_hangar_id>2348939</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:29 Tisdagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 1996/97:52 och 57 om den förlängda sjuklöneperioden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>918F77B6-35CA-47C8-B724-0942611440D9</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>PER ROSENGREN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kanske skall ställa de frågor som
jag ställde inledningsvis en gång till.
I svaret säger statsrådet: Bl.a. har den enskildes
kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom för-
bättrats. Jag undrar då: Hur har det skett?
Vidare sägs det att regeringen bortsett från vissa
enstaka gränsdragningsproblem gör den bedömningen
att införandet av sjuklöneperioden i allt väsentligt har
visat sig vara positivt. Vilka gränsdragningsproblem
talar statsrådet då om?
Småföretagen kommer att kompenseras med 3
miljarder sägs det, och så nämner statsrådet att risk-
kapitalavdraget kommer att ersättas med skattelättna-
der för aktiebolagen. Men de enskilda firmorna och
handelsbolagen då? De får inte motsvarande sänk-
ning. De enskilda firmorna får 5 % upp till 180 000,
som motsvarar de 5 % som alla företag får upp till
600 000. Det blir väl ungefär i proportion, dvs. den
enskilda företagaren får också del av dessa 5 %. Pro-
blemet är just de enskilda firmorna och handelsbola-
gen. De drabbas ju här, och dem kan inte statsrådet
kompensera genom att tricksa med ersättning för
riskkapitalavdraget.
Jag kan hålla med statsrådet om att det är viktigt
med starkare drivkrafter för rehabilitering. Det är
också väldigt viktigt att utveckla det förebyggande
arbetet. Det är också viktigt att vi har ett finanspoli-
tiskt perspektiv i det hela.
Jag håller med om dessa beräkningar. Jag tror att
det stämmer ganska bra att företagarkollektivet blev
överkompenserat med ungefär 3 miljarder, men det
mesta av de här pengarna hamnade ju hos de stora
företagen. De små företagen överkompenserades i
väldigt liten utsträckning. Vad man nu gör är att skapa
ytterligare hinder för nyanställningar.
En fråga är naturligtvis också: Vem skall man lita
på hädanefter? Vilken regeringsföreträdares utsagor
är det som gäller? Jag hoppas för demokratins skull
att det är det som sägs här i kammaren som gäller.
Men då kan man fråga sig hur näringsministern inför
ett fullsatt företagarauditorium kan stå och säga föl-
jande: Förlängningen är ett problem för de mycket
små företagen - de mycket små företagen. Vi skall
försöka hitta en lösning som är mjukare för dem, men
en förutsättning är att vi hittar en annan inkomstkälla.
Inkomstkällan är inte svår att hitta. Vi har precis
hört att man för aktiebolagen och de kanske litet stör-
re företagen som ersättning för riskkapitalavdraget
föreslår skattelättnader på 3 miljarder kronor för små
och medelstora företag. Men kunde man inte plocka
bort företag med mer än 20 anställda när det gäller
den 5-procentiga reduceringen? Det skulle faktiskt
innebära en besparing på mellan 300 och 400 miljo-
ner. Att sedan helt undanta företag med mindre än
fem anställda från arbetsgivarinträdet skulle kosta
ungefär lika mycket.
Jag har finansieringen klar. Den är statsfinansiellt
neutral. Dessutom ligger den inom samma utgiftsom-
råde. Statsrådet borde alltså prata med näringsminis-
tern och tala om för honom att det finns en lösning, ett
sätt för honom att uppfylla de löften han lämnade vid
företagarriksdagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0681085425612</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211828</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0929/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
