<anforande>
<dok_hangar_id>2348936</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0926</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:26 Torsdagen den 7 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>26</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:11 om situa- tionen i Burundi</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A025AB2E-398E-4E2D-A9E2-02411FCB6BA2</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>EVA ZETTERBERG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror att vi i grunden har samma
syn på dessa frågor och hur angeläget det är att vi
agerar såväl från svensk, europeisk som internationell
sida övergripande genom FN. Vi vill inte stillatigande
åse den katastrof som pågår i dag i den här regionen.
Jag vill säga till utrikesministern att jag hade en
fråga som gällde just regionen och humanitära insat-
ser. Jag hade hoppats att vi skulle kunna fokusera
något mer på den och inte bara på Burundi.
Jag vill även ta upp flyktingfrågan allmänt. Jag
tycker att det här exemplet väldigt tydligt visar hur vi
i Sverige och Europa säger att det är länderna som
ligger närmast som skall ta ansvar. Vi skall alltså inte
acceptera fler flyktingar till Sverige från andra
världsdelar. Jag tycker att exemplet med flyktingar
från Burundi och Rwanda i Zaire visar hur svårt det är
för ett grannland att ta emot stora mängder flyktingar
och hur det rymmer enorma problem i sig. Det borde
också vara en lärdom för oss.
Jag vill också ta upp hur jag redan innan kuppen
fick brev från en flykting i Zaire, en parlamentariker
från Burundi som vi har träffat, som beskriver redan
då i juli vilka enorma svårigheter det var att få mat
och mediciner och hur människor dog av malaria osv.
Situationen har förvärrats ytterligare.
Herr talman! Jag skulle vilja återgå till en fråga vi
inte hann med i första omgången, nämligen den om
vapenembargo. Jag utgick ifrån att svaret skulle bli att
Sverige inte accepterar vapenexport till dessa områ-
den i dag. Men jag menar att vi kan ha något högre
ambitioner. Varför existerar inte vapenembargot i FN
mot Rwanda längre? Borde inte det vara självklart att
Sverige driver på och ser till att det blir ett totalt va-
penembargo?
Jag vill återvända till den fråga Karl-Göran Bi-
örsmark väckte, nämligen den om västländernas an-
svar för att rita upp kartan och se till vilka som fick
makt och vilka som inte fick något inflytande, men
också för vapenexporten. Vi vet att det är de större
europeiska länderna som har svarat för att dessa län-
der har en stor vapenarsenal. Där har Frankrike spelat
ett mycket märkligt spel. Därför skulle jag vilja att
utrikesministern något förtydligade hur Sverige kom-
mer att driva frågan om ett totalt vapenembargo för
regionen och även driva på inom EU för att få de
andra europeiska länderna att totalt upphöra med
vapenexport.
Slutligen vill jag också beröra frågan om sanktio-
nerna. Jag tycker att det är självklart att vi skall ställa
upp på OAU:s rekommendationer och de afrikanska
grannländer som har fattat beslut om sanktioner. Men
samtidigt skall vi vara medvetna om att det också
skapar problem i sig för befolkningen i Burundi och
omkringliggande områden. En brist på livsmedel,
bensin och en rad nödvändiga varor gör att livet för
de vanliga medborgarna också blir svårare. Förhopp-
ningsvis kan trycket bli så stark att vi får politiska
lösningar i Burundi, östra Zaire och Rwanda som gör
att läget kan normaliseras, även om vi vet att det
kommer att ta lång tid.
</anforandetext>
<intressent_id>0163254848207</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211581</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0926/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
