2348935 GK0925 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:25 Onsdagen den 6 november 1996/97 25 1996-11-06 00:00:00 EMU-debatt E44BA18D-0E58-41A8-9FC2-76740A827F62 3 OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! EMU är både en ekonomisk och en monetär union. Det handlar alltså inte bara om ge- mensam valuta och gemensam centralbank. Det är ett projekt med säkra nackdelar och osäkra fördelar. EMU är ett uppifrån-projekt, utformat av ledande politiker och byråkrater inom den europeiska unionen. Folken inom EU tillfrågas i efterhand, och därmed sviktar projektets demokratiska legitimitet. Den folk- liga uppslutningen bakom EMU anses av dess an- hängare som något oviktigt. Jag räknar dock inte Erik Åsbrink till den kategorin. En folkomröstning avvisas - tänk om folket skulle tycka fel! Hela EMU:s historia är erbarmlig från demokra- tisk synpunkt. Här i Sverige har EMU:s hejarklack påstått att beslutet om svenskt medlemskap redan är fattat, i och med EU-medlemskapet. Detta sades för säkerhets skull inte före folkomröstningen om EU, i vart fall inte i klartext. Därefter har man pekat finger åt vårt eget land ge- nom att hävda att vi inte klarar inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna. När nu saneringen av ekono- min gör att vi ser ut att klara inträdeskraven växlar man strategi och övergår till att skapa mesta möjliga låsningar inför ett beslut. Kraven på anslutning till den europeiska växel- kursmekanismen, ERM, är bara ett exempel. Det heter att vi måste följa Finland i den frågan. Enligt den senaste vinklingen har vi ändå inte något alternativ om vi inte gör det. Tydligast i det fallet är ingen mindre än riksbanksfullmäktiges ordförande. Genom franka besked av högst densamme i fråga om ERM-inträde och EMU-medlemskap har vi fått reda på att Riksbanken tagit ställning för både det första och det andra i ett remisssvar. Man fann ingen anledning att invänta Calmforsutredningen, ej heller utredningen om ansvaret för valutapolitiken. En del sanningsägare konstaterar i dag att EMU- projektet inte skulle kunna bli verklighet om initiati- vet togs nu. Men eftersom EMU-projektet finns, full- proppat av politisk och byråkratisk prestige, går det inte att backa. Nåväl, det återstår att se. Om inte rätt länder klarar inträdeskraven blir det slutligen en kamp mellan å ena sidan oföränderliga krav utan tolknings- utrymme, å andra sidan prestigen. EMU-projektets kärna är det demokratiska tom- rummet, och det är inte mycket att hurra för. De som vill att Sverige skall bli EMU-medlem måste nu upp till bevis. Anser ni att Sverige skall bli medlem i EMU oav- sett vad svenska folket tycker? På vilket sätt får vi ett mer demokratiskt Europa med en europeisk central- banksstyrelse med exlusiva maktbefogenheter? Den andra huvudfrågan är vilket Europa vi vill ha i framtiden. Ska vi ha ett mellanstatligt, alleuropeiskt samarbete? Eller ska vi ha ett överstatligt, federalis- tiskt Europa, ett Europas förenta stater? Där blir EMU dörrvakt, dvs. den som avgör vem som håller tillräck- lig kvalitet för att släppas in och vem som inte gör det. För Centerpartiet är EU ett embryo till ett alleuro- peisk fredsprojekt. EU föddes som ett fredsprojekt efter andra världskriget, och EU skall utvecklas som fredsprojekt. Genom ekonomiskt samarbete skapas ekonomisk utveckling för allt fler europeiska folk. Framtidstro kan skapas hos allt fler människor, bl.a. i Central- och Östeuropa, där ingen tro tidigare fanns. Därmed får demokratiutvecklingen positiva förutsättningar. Efter- hand som demokratin mognar och utvecklas blir krig mellan europeiska grannar alltmer omöjligt. Demo- krati är en förutsättning för en fredlig utveckling. Europa som fredsprojekt tar form. På vilket sätt medverkar då EMU till denna ut- veckling? Ja, i värsta fall blir EMU ett hinder. Dels kan inte vem som helst komma med - nationerna sorteras efter sin ekonomiska styrka och sin interna ekonomiska balans - dels kräver ett gemensamt valu- taområde att de ekonomiska förutsättningarna fören- hetligas. Hur sker detta i en världsdel med stora skill- nader i utgångsläge och förutsättningar? Dessutom skall allt detta ske utan nya spänningar och utan be- stående skadeverkningar. Hur kan den enorma arbetslösheten i Europa be- kämpas inom EMU? Om den svenska arbetslösheten är ett allvarligt strukturellt problem, vilket den är, så är naturligtvis arbetslösheten i andra länder ett likartat problem. På vilket sätt blir det bättre om vi gemen- samt slår ihop våra ofullkomligheter? Risken är uppebar att en allsmäktig centralbank i Europa genom en alltmer likformig ekonomisk politik begränsar möjligheterna att bekämpa arbetslösheten. Hittills har ju EU som organisation inte heller vunnit några lagrar på denna punkt. Skillnader och olika förutsättningar slår igenom med full kraft. Skulle vi t.ex. acceptera centrala löne- förhandlingar på europeisk nivå, när det är så svårt i Sverige? Eller skulle vi i stället få ökande löneskill- nader och stora regionala skillnader som dragspel på arbetsmarknaden och därmed ännu större regionala och nationella spänningar? Är det något som talar för större arbetskraftsrör- lighet än vad vi har inom EU? Och framför allt - är detta önskvärt? Mycket talar för att det blir ännu större klyftor än i dag mellan de starka och de svaga på arbetsmarknaden. Vi i Centerpartiet avvisar projekt som i sig skapar motsättningar, inte minst klassmotsättningar. Vi för- ordar rättvisa och utjämning. Vi avvisar ett projekt som med sitt demokratiska underskott blir en koloss på lerfötter. Den aktuella debatten om andra nationer i vår värld kan möjligen ge en tankeställare även på denna punkt. Vi avvisar en centralistisk politik och förordar en ansvarsfull ekonomisk politik med låg inflation som mål och med rörlig marknadsberoende växelkurs. Därför förordar vi mellanstatlighet och decentralisering. Centerpartiet avvisar demokratiska ekonomiska arbetsmarknads- och regionalpolitiska äventyrligheter och avvisar således ett svenskt EMU- medlemskap. Vi i Centerpartiet förordar fortsatt penning- och ekonomisk-politisk frihet under ansvar. Till skillnad från andra EMU-motståndare underskattar vi inte kraven som ställs på Sverige utanför EMU. Ordning och reda i statens finanser är grunden. Räntornas hastiga fall under en tid när Sveriges medverkan i EMU ännu inte har avgjorts, och när folkflertalet uppenbarligen motsätter sig ett EMU-medlemskap, har en avgörande betydelse för utvecklingen. Frihets- grader har skapats. Sverige är helt enkelt på väg att återfå den trovärdighet som behövs för att vi i vårt land skall kunna fatta våra egna beslut i ekonomisk- politiska frågor. Den positiva utvecklingen har möjliggjorts genom Centerpartiets och regeringens samarbete om den ekonomiska politiken. Det ger möjlighet både till inträde i EMU och till att stå utanför. För mig har saneringen av statens finanser och därmed öppnandet av denna handlingsfrihet hela tiden varit ett av moti- ven för samarbete med regeringen. Detta skapar mer demokrati i vårt eget land. Det särskiljer också delvis Centerpartiets EMU-motstånd från Miljöpartiets och Vänsterpartiets. De har i skilda delar kritiserat den ekonomiska politik som lett fram till möjligheten att nu välja. Fru talman! Sverige har en viktig uppgift i Euro- pasamarbetet. Viktigast av allt är fredsprojektet och utvidgningen österut. Den som förordar EMU- medlemskap spelar med hela EU-samarbetet som insats. Utan folklig förankring riskerar Europatanken att förskingras. De som vill in i EMU har också att bevisa dess positiva egenskaper. Det handlar inte bara om växlingsvinster. EMU är ett politiskt och ekono- miskt projekt med vittgående konsekvenser. Det är dessutom oerhört kostsamt - för att inte säga oåterkal- leligt - att dra sig ur projektet när man väl är där. Det gäller till sist Sveriges nationella självbestämmande i en allt mer internationaliserad värld. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 211384 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0925/#anf3