<anforande>
<dok_hangar_id>2348935</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0925</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:25 Onsdagen den 6 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>25</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lag om statsbudgeten </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1E4E7F37-C377-4F0D-8493-AE88E63EB43A</anforande_id>
<anforande_nummer>118</anforande_nummer>
<talare>WIDAR ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ett av skälen bakom budgetlagens
tillkomst - förutom de saker jag tidigare pekade på,
t.ex. behovet av att samla det här i en gemensam
lagstiftning - var just att få en bättre budgetdisciplin.
Där är vi också överens. Kenneth Kvist skriver själv i
sin reservation att vi från tid till annan inte alltid har
levt upp till de saker vi har beslutat. Men det handlar
ju inte om att tukta riksdagen. Politik är aldrig mate-
matik, och ett beslut som har fattats i riksdagen kan
alltid ändras av ett annat riksdagsbeslut - om vi som
folkvalda ombud finner skäl därtill. Det är det som är
riksdagens särställning i det svenska samhällslivet,
och den rätten, den grunden i vår parlamentariska
demokrati, berörs inte på något sätt av det här försla-
get.
</anforandetext>
<intressent_id>069787178810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211499</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0925/#anf118</protokoll_url_www>
</anforande>
