2348935 GK0925 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:25 Onsdagen den 6 november 1996/97 25 1996-11-06 00:00:00 Lag om statsbudgeten 52939C6E-57A1-4EEF-B290-D1E856D81DB1 106 KENNETH KVIST (v) v Herr talman! När den nyliberala ideologin började slå igenom i landet var det bl.a. en sak som man ville åt, nämligen riksdagens möjligheter att påverka den ekonomiska politiken. Idén var att man skulle införa en sorts budgetprocess som minskade riksdagens möjligheter, dvs. den folkvalda och som man då tänkte av folket påverkbara riksdagens möjligheter att ändra i anslagsposter och liknande som regeringen föreslår. Man ville att den ekonomiska politiken skulle vara styrd av ett fåtal. Det visar också hela denna process - tankarna bakom EMU-projektet där riksbankschefer skall ha en avgörande makt, och särskilt då en central europeisk riksbankschef som skall vara opåverkad av politiska beslut. Hela debat- ten om att man skall ha t.ex. en oberoende riksbank är också ett led i samma process där man vill minimera riksdagens, och därmed i sista hand väljarnas, möjlig- heter att göra sin stämma hörd och därmed påverka politikens innehåll. Man vill alltså låsa upp politiken. Man vill mer eller mindre göra nedskärningspolitiken till lag och se till att en politik som skulle kunna möta uppkommande situationer och framför allt folkliga opinioner skulle motverkas. När vi nu i praktiken börjar möta den nya budget- processen, tror jag att flera av riksdagens ledamöter ser hur låst riksdagens arbete börjar bli, hur relativt enkelt det är för regeringen att trumfa igenom sin vilja, eftersom det kräver så att säga en sorts besvärli- ga politiska konstellationer och överenskommelser i sak som inte är riktigt möjliga på grund av den poli- tiska sammansättningen av oppositionen. Här gäller det att först enas i sak om en budgetram. Därefter skall man fylla denna ram med ett innehåll. Men när ramen redan har antagits är många av dess bestånds- delar redan fastlåsta utan att de egentligen är genom- diskuterade. På detta sätt avskaffar riksdagen med denna process mycket av sitt eget inflytande över politiken. Något problem har detta egentligen inte löst, efter- som något problem inte förelåg. Sveriges riksdag var inte präglad av ett ekonomiskt lättsinne före denna reform. Den överskred eller ändrade regeringsförslag bara i andelar av någon procent innan den här refor- men börjar stadfästas och som den här lagen är ett uttryck för. Men vad som åstadkoms är ju att riksdagens handlingsmöjligheter och därmed också folkopinio- nens möjligheter att påverka politikens innehåll kringskärs och att riksdagen som förutsätts vara mer opinionskänslig skall få det svårare att påverka. Vi får därmed alltmer en elitstyrd politik. Moderaterna vill nu gå ännu längre än den före- slagna lagen. Vi hörde också föregående talare tala om att han vill ha ett system som innebär att det är omöjligt för fackutskotten att rösta fram större anslag än regeringen har föreslagit. Han vill i stället ha ett system där riksdagens kontrollmöjlighet ökar. Men enligt gammal svensk tradition är det riksda- gen som inte bara stiftar lag utan också bestämmer statens inkomster och utgifter. Svenska folkets rätt att sig själv beskatta utövas av riksdagen allena, stod det i 1809 års regeringsform, och det skall ju också vara riksdagen som fattar beslut om statens utgifter. Men med det nya systemet - och Moderaterna vill alltså gå ännu längre i den riktningen - blir det i allt högre grad regeringen, exekutiven, den som skall utföra riksdagens beslut, som har den makten. Den kanske viktigaste delen i förslaget innebär att man vill lägga en sorts skenbart objektivt motiverat utgiftstak på politiken, som en restriktion. Det är naturligtvis ett led i anpassningen av politiken till de nyliberala eller högerpolitiska krav som har blivit så dominanta i samhället, men det är också ett sätt att låsa fast politiken, att försöka att under alla omstän- digheter tvinga fram en sorts social nedskärningspoli- tik. Regeringen föreslår dessutom att detta utgiftstak läggs inte bara på riksdagens utgifter utan på hela den offentliga sektorn, dvs. även på den kommunala och landstingskommunala sektorn. Detta torde på ett av- görande sätt strida mot den kommunala självstyrelse som vi har här i landet. Detta berörs, herr talman, i reservation nr 7, som vi har fogat till betänkandet och till vilken jag härmed yrkar bifall. Det finns ytterligare några saker i sammanhanget som bör påpekas helt kort. Det finns en anslagstyp som kallas förslagsanslag. Det rör sig ofta om anslag till verksamheter som inte riktigt kan förutsägas, som på grund av realiteterna i samhället kan förändras. Det kan vara a-kassa, pensioner osv. Den här anslagstypen skall nu avskaffas. Också detta innebär en press på nedskärningar. Anslagen skall ha ett tak som inte får överskridas, sedan må det vara hur det vill med sam- hällsutvecklingen. Skall anslagen ändras måste alltså hela den tröga processen upprepas och ärendet gå igenom hela maskineriet igen. Vi menar att den här anslagstypen, förslagsanslag, borde finnas kvar, efter- som den behövs på en rad olika områden. Det finns vidare i betänkandet ett förslag om re- geringens rätt att avstå från att använda anslagsmedel. Om riksdagen anslår medel till en verksamhet skall regeringen alltså, om man uppfattar prognoser på ett för verksamheten negativt sätt, kunna förbjuda att anslagen kommer till användning. Regeringen får alltså ökade befogenheter att upphäva riksdagens beslut. Också detta strider ju egentligen mot andeme- ningen i den svenska författningen, som säger att den folkvalda riksdagen skall vara folkets främsta företrä- dare i staten. Utskottet vill också öka regeringens befogenheter att utan att fråga riksdagen sälja ut större minori- tetsposter av statliga aktier i företag, trots att också en minoritetspost kan innebära att man har ett betydande inflytande i företaget. Vi menar att detta är en felaktig åtgärd, som sammantaget pekar i precis samma rikt- ning - makt flyttas från folket, från den folkvalda riksdagen, över till högre instanser, som är mer oåt- komliga för folket. Detta är, herr talman, en utomordentligt oroande utveckling, och jag yrkar därmed bifall till reservatio- nerna 2, 4, 5 och 7 till betänkandet. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 211487 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0925/#anf106