2348922 GK0912 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:12 Onsdagen den 9 oktober 1996/97 12 1996-10-09 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt B2DC343A-4A3B-4DB5-BA44-54F4B85B3D9A 40 GUDRUN SCHYMAN (v) v Fru talman! Jag skall i det här anförandet koncent- rera mig på tre saker, och jag riktar mig i första hand till statsministern, nämligen arbetslösheten, kvinnors situation och den alltmer sviktande välfärden och otryggheten. Jag vill ställa frågor om hur detta är kopplat till den EMU-process som pågår. Situationen ser i dag helt annorlunda ut i verklig- heten för många än i de beskrivningar som vi ofta får från riksdagens talarstol, t.ex. från statsministern i regeringsdeklarationen. Jag tänker t.ex. på allt vackert tal om att välfärden är tryggad, osv. Vi får utfästelser om att det skall komma bättre tider - kurvorna pekar åt rätt håll, budgetunderskottet går ned, räntan går ned, byteshandeln är bra, hurra, hurra. Men verklighe- ten ser annorlunda ut för väldigt många människor runt om i Sverige. Diskussionen vid köksbordet är en annan. Hur ser det ut i skolan? Vid föräldramöten disku- terar man att det finns för få lärare och att det saknas material. Sjukvården fungerar inte. Hur ser det ut för våra gamla? Min mamma, som är över 80 år, har exempelvis svårt att få den hjälp som hon behöver nu när hon tillfälligtvis är sjuk, och det finns ju de som är sjukare än hon. Den här otryggheten och otryggheten när det gäl- ler vad som i framtiden kommer att hända med för- säkringssystemen skapar en situation där människor far illa, och de som har pengar håller i sina pengar - det privata sparandet ökar. Ojämlikheten breder ut sig. Det här vet Göran Persson och regeringen. Ni gör ju beräkningar som visar er att arbetslösheten inte går ned, att inkomstskillnaderna blir större, att köerna på socialbyråerna ökar och att kostnaderna stiger. Kom- munerna måste skära ned i sina verksamheter för att kunna betala ut bidrag. Då avskedas fler, och många är kvinnor. Klasserna blir större, lärarna färre, social- byråernas köer växer. Det här är en cirkelgång. Det är flera före mig som har frågat: Varför skall detta pågå? Varför gör man ingenting åt det? Jerzy Einhorn, som jag respekterar mycket, har skrivit en klok artikel på DN Debatt i dag där han tar upp just det här. Han frågar sig också varför. Han har ju god insikt i hur det ser ut inom t.ex. sjukvården. Han ställer den mycket kloka frågan: När vi nu har en teknisk utveckling som gör att vi behöver mindre arbetskraft för att producera saker - nyttigheter men också en hel del onyttigheter - varför skall vi inte använda den arbetskraften inom de områden där den behövs, t.ex. inom vården, inom utbildningen, inom den sociala verksamheten, inom kulturen? Det är väl inget dåligt i det? Vi måste ju bryta oss loss från den här postindustriella föreställningen att allt mänskligt arbete är tärande och att all materiell produktion är närande. Men att den låsningen finns kvar förstår man när man ser hur regeringen och många ekonomer diskuterar. Det finns också mycket tydliga exempel på att kvinnors hälsa har blivit sämre, att just de sociala nedskärningarna och försämringarna av stödsystemen drabbar kvinnor hårdare och bidrar till att de mår sämre. Det säger Ingvar Krakau, chefsöverläkare och universitetslektor vid allmänmedicinska enheten vid Karolinska. Det är inte något påhitt; det är inte något som jag står här och diktar upp, utan detta är en verk- lighet. Den här analysen av hur regeringens ekonomiska politik och regeringens andra förslag om nedskär- ningar och försämringar slår, olika mellan män och kvinnor, saknas genomgående i regeringens förslag, och förslag till åtgärder mot det saknas helt. Rege- ringen har flera gånger sagt att den skall ta de här stegen - analysera ur ett könsperspektiv, konstatera hur olikheterna ser ut och föreslå åtgärder för att göra någonting åt dem. Man har sagt: Vi är värdens mest jämställda regering - vi skall naturligtvis se till att jämlikheten går som en röd tråd genom alla våra för- slag. Men det saknas; det lyser med sin frånvaro. Detta är inte bara att beklaga - det är häpnads- väckande att just världens mest jämställda regering skall vara sämst på att föra ut en jämställd politik och så konsekvent negligera det som ni har sagt skall vara en av era viktigaste frågor. Vi har därför i vår alterna- tiva budget krävt att regeringen skall göra någonting åt det här, och vi föregår själva med gott exempel genom att ha med den här typen av analyser av kon- sekvenserna av våra egna förslag. Vi vill alltså med det goda exemplets makt ge inspiration till den rege- ring som tydligen har glömt bort vad man en gång lovade. Det finns en hel del saker att göra, Göran Persson - om man vill. Vänsterpartiet har lagt fram förslag om ett paket som omfattar 20 miljarder kronor. Målet med det är naturligtvis att vi skall fortsätta budgetsa- neringen. Enligt våra räkenskaper kommer vi också att få balans vid samma tidpunkt som regeringen. Men vi skall göra någonting åt den siffra som inte går åt rätt håll, Göran Persson, och det är arbetslös- hetssiffran. Vi skall göra någonting åt den, inte genom att strama till, inte genom att försämra tryggheten för dem som har arbete, inte genom att försämra arbets- rätten. Vi skall göra någonting åt det, inte genom att sänka nivåerna för dem som har a-kassa eller som är sjuka, så att de inte har råd att handla det som de behöver för livets nödtorft. Vi skall stimulera både framväxten av nya jobb och den inhemska efterfrågan, som i dag inte finns. Men då måste vi också satsa och våga, och det gör vi i vårt paket. Vi ger 5 miljarder kronor till kommuner och landsting, så att de slipper avskeda fler kvinnor, så att de kan behålla sina verksamheter och satsa på kvalitet utan att för den skull behöva kalla in arbetslösa kvin- nor som har fyllt 55 år. Vi måste kunna ha en kvalitet, med en personal som har anständig lön. Jag tycker nämligen att man skall ha det, och där är jag ju över- ens med Lars Tobisson. Vi satsar 5 miljarder kronor på stimulansåtgärder också till den privata sektorn i form av arbetsgivar- avgiftssänkning eller någonting annat som vi kan komma överens med regeringen om. Vi vill sänka egenavgifterna för små företag, som ju behöver ha stimulans i Sverige. Vi tycker att den som arbetar och får en inkomst på upp till 40 000 kr om året skall vara befriad från egenavgifter, för att inte genast bli av med det som man har tjänat in. Vi har skattesänkning- ar för små företag. Vi tycker att små företag som inte har mer än fyra anställda skall vara befriade från arbetsgivarinträde till sjukförsäkringen, som är en tung kostnad. Vi vill stimulera verksamhet på det sättet. Vi vill också ge stöd till försöksverksamhet med arbetstidsförkortning. Denna fråga har debatterats och debatterats och debatterats, och av någon outgrundlig anledning kan man alltid hitta argument mot den. När jag började i riksdagen 1988 sade man att det inte gick därför att vi inte hade arbetskraft så att det räck- te. Så fördes debatten då. I dag säger man att det inte går därför att vi har så många arbetslösa som då skulle få jobb och det skulle bli någon form av delad arbets- löshet. Det enkla faktum är att det är bättre att fler jobbar åtta timmar än att få jobbar åtta timmar plus övertid och blir sjuka och resten är arbetslösa och blir sjuka av det. Det är bättre om vi delar på bördorna. Det är solidaritet, Göran Persson. Vi vill ha ett grönt investeringsprogram. Vi vill ha allergisanering. Vi vill ha näringspolitiska satsningar. Vi vill ha aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi avsätter 1 miljard särskilt till kvinnor som be- höver utbildning och kompetenshöjning. Vi måste se till att de kvinnor som har haft kontorsarbeten som har rationaliserats bort kan fortsätta i sina yrken. Det kan de göra om de får utbildning. Detta är offensiva satsningar, Göran Persson. Jag är nästan säker på att jag nu får höra: Men ni har ett budgetsaldo som är 12 miljarder mindre. Ja, det har vi. Vi tar också in 3 miljarder mer netto på skatter än regeringen gör. Vi fördelar om. Vi tycker att människor med höga inkomster kan betala mer än människor med låga inkomster. Vi tycker att företag med goda vinster kan betala mer än små företag med små vinster. Vi om- fördelar rättvist. Det är en röd skatteväxling. Det innebär framåtsyftande planering. Det innebär offen- siva åtgärder. Det innebär solidaritet. Vi har, precis som stora delar av fackföreningsrö- relsen, Göran Persson, inte minst LO, den synen att vi skall ha full sysselsättning i det här landet. Men det skall vara bra sysselsättning. Det skall inte vara sko- putsarjobb, Lars Tobisson, med en lön som man inte kan försörja sig på. Det skall vara trygghet i jobbet. Vi vet att människor som är trygga, som har en eko- nomisk trygghet, också vågar och är beredda att ge sig in i de nysatsningar som krävs i den nya tid som vi går in i. Det skulle vi gärna vilja se till att realisera, inte bara i ord utan också i handling. Jag bjuder in Göran Persson. (Applåder) 0236004923301 N 2010-01-01 00:00:00 210568 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0912/#anf40