2348922 GK0912 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:12 Onsdagen den 9 oktober 1996/97 12 1996-10-09 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt F8F690C9-E25F-4E83-A71C-A563C4A79CC1 27 EVA ERIKSSON (fp) fp Fru talman! Jag har en kompis som heter Anna. Jag har känt henne sedan hon var fyra år. Precis som för alla andra ungdomar var det ett stort ögonblick för Anna den dagen hon flyttade hemifrån. Anna vill ha ett eget liv. Hon vill kunna göra allt det som alla and- ra 20-åringar gör. Men Anna är svårt funktionshind- rad och behöver hjälp med nästan allting. Den hjälpen har hon fått av sin personliga assistent, som har gett henne en chans att leva ett så bra liv som möjligt. Men nu är Anna rädd. Skall hon få behålla sin assi- stent eller inte? Skall hennes fria liv tas ifrån henne? Jag tror att det är få av oss lyckligt lottade som kan föreställa sig hur det känns att få livet bortryckt på det här sättet. Handikappreformen var en stor framgång. Men regeringen och Centerpartiet gav den bara två år innan de började tafsa på den. Var finns solidariteten med de mest utsatta i Sverige i dag? Fru talman! Nu har regeringen chansen att för en gångs skull göra en bra återställare. Återställ handi- kappreformen! Regeringen har misslyckats. Den totala arbetslös- heten ökar och välfärden försämras. Nu måste vi pröva allt för att hitta vägen från massarbetslösheten. Jag hade tänkt fråga statsministern om han är beredd att vända på alla stenar för att klara ut denna den viktigaste frågan för framtiden. Men nu har Olof Johansson stått här och svarat. Man kan undra: Vem är vem? Och vem hindrar vem i denna viktiga fråga? Samtidigt som man säger sig vilja vidta åtgärder för att stimulera företagandet och få fram de nya jobben drar man ideligen åt tumskruvar för företagen. Man inför fördubblad sjukersättningsperiod för arbetsgiva- re och dubbelbeskattning. Man vågar inte dra tillbaka den tidigarelagda momsbetalningen hela vägen. Detta är bara några exempel på sådant som påverkar före- tagsklimatet och ger svårigheter för småföretagare. Olof Johansson och Göran Persson, om det är handlingsplaner som ni saknar, så har Folkpartiet i den budgetmotion vi har lagt fram en hel rad åtgärder på förslag. Det är bara att ta till sig dem. De kommer att ge nya jobb, och vägen från arbetslösheten kan börja. Det duger inte längre att backa in i framtiden. Fru talman! Regeringsföreträdare har från den här talarstolen vid flera tillfällen berättat att det står väl till med Sverige - att siffrorna talar sitt tydliga språk. Olof Johansson gör precis samma sak i dag. Men detta är fel. Sverige mår inte bra. Arbetslösheten ökar. Dagens äldrevård präglas av stora brister. Antalet gamla som får hemtjänst har minskat. Tyvärr är en- samhet och ängslan en realitet för många äldre i dag. Barn och elever i skolan som har läs- och skrivsvårig- heter sätts på undantag. Fru talman! Jag skall ställa en fråga till statsminis- tern. Varför är statsministern så nöjd? Sverige mår inte bra. Det finns ett stort tomrum i svensk politik i dag. Den politik som förs av regeringen ger inget utrymme för individen att växa. Vi i Folkpartiet, som förvaltar den socialliberala traditionen, vill med vår politik fylla tomrummet och återupprätta framtidstron. Men om det skall ske måste mycket bli annorlunda i vårt land. Människor måste kunna lita på samhällets insti- tutioner och på besked från politikerna. Det politiska ledarskapet måste bli tydligt. Den känsla av hopplös- het som följer i arbetslöshetens spår måste brytas. Tilltron till välfärdssystemet måste återupprättas, och vi måste få en politik som bejakar företagsamhet och marknadsekonomi med ett stort mått av stora ambi- tioner om rättvis fördelning och välfärd. Vi i Folkpartiet pratar ofta om livschanser. Vi vill att alla människor oavsett förutsättningar skall ha samma möjlighet att förverkliga sina livschanser. Ofta gäller det utbildning och arbete. Men för många, t.ex. Anna som jag berättade om i början, handlar det om möjligheten till ett värdigt liv. Vi måste ha råd med människovärdet i en krympande ekonomi. Fru talman! Det finns en annan debatt som oroar mig djupt, och som är värd att ta på allvar. Den handlar om vår demokrati. "Inte finns det någon de- mokrati i Sverige längre" är ett uttryck som jag möter allt oftare. Jag möter det bland vänner, bland folk jag träffar i vimlet på stan, jag hör det ofta i olika TV- inlägg och jag läser det i medierna. Det visar på en känsla av maktlöshet och ett uttryck för utanförskap som breder ut sig. Utanförskap och maktlöshet är ett hot mot demokratin som måste tas på allvar. Som en följd av den väldigt viktiga debatt som har pågått under en lång tid och som har handlat bara om Sveriges ekonomiska situation tror jag att vi politiker har förbigått andra viktiga uppgifter - vårt stora an- svar som demokratins utsedda företrädare för med- borgarna. Förändringens vindar har blåst. Stora ned- skärningar har gjorts och nya organisationsmodeller har prövats. Löften har givits som inte har infriats. Drömmar har gått om intet och ideal har förfuskats. I dag hotas den demokratiska arbetsformen från flera håll. Ideella och andra organisationer, föreningar och nätverk deltar som proteströster i den offentliga debat- ten i stället för att föra en utvecklande dialog. Det är ett varningens tecken. Den fria medborgaren - en medborgare i ett sam- hälle med frihet - ställer berättigade krav på delaktig- het i den demokratiska processen. Det innebär att en demokrati måste bestå av starka individer som av inre styrka och yttre trygghet väljer att samarbeta med varandra oavsett utgångsläge. Få saker är så farliga som när människor mister tilltro och blir rädda. Rädslan för att förlora sitt jobb, ungdomar som är rädda för att inte komma in på arbetsmarknaden - det är givetvis lätt att bli nedstämd inför denna bild. Men det hindrar inte att vi i denna församling måste ta detta på allvar. Varför ser inte regeringen att männi- skorna i detta land håller på att tappa tron på framti- den? Varför blundar regeringen för verkligheten? Det finns ett tomrum i svensk politik. Vi i Folk- partiet är beredda att fylla det tomrummet och att skapa framtidstro. Men om vi skall kunna återvinna framtiden måste mycket ändras i samhället. För att göra detta möjligt måste vi lyfta blicken från konton och tabeller och se hela människan. Vi måste återupp- rätta tilltron till den enskilde individen. Visionen om det nya samhället måste handla om människors lika värde och lika möjligheter. Den måste handla om hur vi politiker skall ge redskapen och formulera målen så att fria medborgare känner delaktighet och tillåts ta ansvar för sitt eget liv och växa. Att känna delaktighet är ett av demokratins viktigaste fundament. (Applåder) 0156574552406 N 2010-01-01 00:00:00 210555 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0912/#anf27