2349028 GK09118 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:118 Onsdagen den 11 juni 1996/97 118 1997-06-11 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997 F98DC1DB-173D-4C2A-89AB-C436F07A2DD5 91 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd) kd Fru talman! Vårpropositionen 1997 är den sjunde stora proposition som den socialdemokratiska rege- ringen lägger fram på riksdagens bord i syfte att få ned arbetslösheten. Det är häpnadsväckande att visio- ner och offensiva åtgärder för nya och riktiga jobb saknas även i denna proposition. Propositionen visar också att socialistisk ideologi inte är ändamålsenlig när det gäller att stimulera företagare att expandera och nyanställa, och den vittnar om en allvarlig brist på förståelse för företagandets villkor. Kristdemokraterna menar att skattepolitiken måste syfta till att skapa ett bättre klimat för företag och företagande. Regeringen går i stället åt andra hållet och försämrar klimatet för företagare. Listan på för- sämringar kan göras lång, men låt mig enbart nämna krav på förtida inbetalning av moms, förlängd sjuklö- neperiod till en månad och höjd förmögenhetsskatt på aktier. Regeringen och riksdagsmajoriteten verkar vara totalt lomhörda - eller är det så att man inte förstår situationens allvar? När utländska ambassader och handelskontor i Sverige uppvaktar svenska bolag med flyttplaner, när företag flyttar från landet och de som blir kvar tvingas byta aktielista till den mindre attrak- tiva O-listan, pratar regeringsföreträdare och företrä- dare för Centerpartiet om att företagsklimatet i Sveri- ge är gott. Utländska aktörer undrar vad regeringen håller på med egentligen. Den 29 maj var det debatt här i kammaren om förmögenhetsskatten. Jag varnade då för en utveck- ling där många företag lämnar A-listan på grund av den höjda skatten och kanske ännu fler undviker att låta sig noteras på A-listan. Är den utvecklingen ac- ceptabel för Socialdemokraterna och Centerpartiet? Hur skall företagen då klara riskkapitalförsörjningen? Det skall bli intressant att höra om Socialdemokrater- na och Centerpartiet har något svar på de frågorna. Det är hög tid för regeringen att växla in på ett fö- retagarvänligt spår, att gå från tomma ord till konkret handling. Men tiden rinner i väg. Snart är det för sent för den nuvarande regeringen att göra något. Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ en 15-miljarderssatsning för att få till stånd ett bättre klimat för företag och företagande. Det är det enda som kan skapa nya jobb. Skattesänkningarna finansie- ras genom besparingar. Det handlar bl.a. om: - stabila spelregler - skatteregler som inte missgynnar produktiva inves- teringar i förhållande till mer riskfritt sparande - skatter som uppmuntrar till hushållssparande - avskaffande av uppenbart företagsfientliga regler som förtida inbetalning av moms och förlängd sjuklöneperiod - reduktion av skattekilar som motverkar expansion inom tjänstesektorn. Fru talman! Det är inte bara företagen som har problem med regeringens skattepolitik. Det är också enskilda människor. Regeringen har konsekvent höjt skatterna sedan valet 1994. Skattehöjningarna är netto ungefär tre gånger så stora som Socialdemokraterna vågade visa upp i valmanifestet från augusti 1994. I valmanifestet stod det att skatterna skulle höjas netto med 27 miljarder, men det blev tre gånger så mycket. Skattetrycket, dvs. skatterna som andel av BNP, upp- gick 1996 till drygt 53 %. Det skall jämföras med att skattetrycket inom OECD-länderna och EU i genom- snitt är ca 40 %. "Tänk om du visste hur hög skatt du egentligen betalar!", utropade Dagens Industri i en ledarrubrik den 28 maj. Det är i högsta grad en etikfråga, dvs. att inte mörka. I många sammanhang talas det om ge- nomskinlighet och öppenhet. De begreppen gäller alldeles uppenbart inte svensk skattepolitik. Den tota- la skatten är hög för medborgaren, även för personer med relativt låga löner. En vanlig familj betalar 61 % i skatt. Alltfler människor lever ur hand i mun utan möjlighet att spara ihop en buffert för oförutsedda utgifter. Möjlig- heten att förbättra sin ekonomiska situation genom egna insatser, exempelvis genom utbildning, byte av jobb eller extraarbete, är liten. Följden blir ett extremt beroende av politiska beslut såsom förändringar i skatte- och bidragssystemen. Tvärtom syftet, leder dagens politik till otrygghet och osäkerhet. Det är intressant att det har uppstått en diskussion om att skatten borde sänkas för låg- och medelin- komsttagare. Det kanske är så att t.o.m. regeringen insett att det inte är någon framkomlig väg att höja skatterna för höginkomsttagare. Regeringsföreträdare, inte minst skatteministern, har i olika sammanhang uttalat att skatten bör sänkas för låg- och medelinkomsttagare. Jag delar den upp- fattningen. Mot den bakgrunden är det märkligt att regeringen nästa år kommer att höja skatten för alla löntagare. Regeringen kommer nämligen att höja den s.k. egenavgiften till sjukförsäkringen med en procen- tenhet 1998. Om regeringen menar allvar med att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, skall man väl inte börja med att höja skatten? Egenavgifterna är en betungande utgift för alla löntagare - speciellt för dem som har lägre inkomster eftersom de får en lägre avdragseffekt. Man kan för- ledas att tro att dessa pengar går direkt till sjukvård. Men så är det inte. Överskottet i sjukförsäkringen är i storleksordningen 27 miljarder i år och kommer att stiga till ca 38 miljarder nästa år. Egenavgiften är inte en riktig avgift utan en förklädd skatt. Dessutom ur- holkar den skattebasen för kommuner och landsting, eftersom egenavgifter är avdragsgilla vid den kom- munala beskattningen. Egenavgifter som inte motsva- ras av förmåner skall kallas för vad de egentligen är, dvs. en skatt med orimlig fördelningsprofil. Kristdemokraterna vill sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare genom att de s.k. egenavgifterna till sjukförsäkringen sänks med 2 ½ procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998. Denna sänkning ger alla inkomsttagare drygt 12 miljarder kronor, vilket kom- mer att öka konsumtionen. En sänkt egenavgift ger också kommuner och landsting mer resurser till bl.a. vård, omsorg och skola. Hur ser skatteministern på sänkta egenavgifter som ett sätt att sänka skatten för låg- och medelin- komsttagare? Om regeringen menar allvar med att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, är det dags för regeringen att tala om på vilket sätt det i så fall skall ske. Fru talman! En annan skatt som drabbar enskilda människor hårt är fastighetsskatten. Kristdemokrater- na vill på sikt avskaffa den statliga fastighetsskatten och i stället ge kommunerna rätt att ta ut en avgift för täckande av kostnader för kommunal service kopplad till fastigheten. Som ett första steg har Kristdemokra- terna i sitt budgetalternativ krävt att skatten skall sänkas till 1 ½ % av taxeringsvärdet och anslagit 500 miljoner kronor för att lindra skatten för de värst drabbade. Höjda skatter på boende och fastigheter är inte bra för ekonomin. I längden gynnar det inte budgetsane- ringen att på grund av höga skatter göra alltfler män- niskor beroende av bidrag från stat och kommun. Det är en helt felaktig politik att beskatta människor så att de tvingas överge sina hem. Låt i stället folk bo kvar. Människor måste få känna trygghet i boendet. Fru talman! Jag står bakom samtliga reservationer från Kristdemokraterna i betänkandet, men yrkar bifall endast till reservation 128 om skattepolitiken. 0962700307214 N 2010-01-01 00:00:00 222850 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09118/#anf91