<anforande>
<dok_hangar_id>2349028</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09118</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:118 Onsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>118</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>73848C69-B0FF-429C-829D-70E66EE95CC5</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tänkte säga enbart positiva saker i
denna replik. På så vis spar vi litet tid, för då behöver
inte Per-Ola Eriksson gå upp och svara på repliken.
Först skall jag säga att jag inte glömt när vi var i
bankirernas händer. Jag har inte heller glömt när de
stora och tunga besluten om 70-80 miljarder i bud-
getsaneringen togs på hösten 1994. Olof Johansson
skrev vid nyåret 1994/95 att vi inte skulle vänta oss
något tack. Men jag tillåter mig faktiskt, efter att ha
hört Per-Ola Erikssons hyllningar av budgetsanering-
en och dess effekter, att uppfatta det som ett senkom-
met tack också till oss för att vi ställde upp. Jag upp-
fattade det så att Per-Ola Eriksson och Centerpartiet
nu i efterhand godtagit den stora och kraftfulla bud-
getsanering som genomfördes hösten 1994. För detta
skulle jag vilja rikta ett litet tack till Per-Ola Eriksson
och Centerpartiet.
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222799</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09118/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
