<anforande>
<dok_hangar_id>2349028</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09118</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:118 Onsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>118</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D843F31E-33A9-4929-8C29-8707DCB85155</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>JAN BERGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ibland får man gå tillbaka i tiden, och
jag tycker att det är viktigt att inte Mats Odells histo-
rieskrivning blir bestående. Han började med att påstå
att vi försökte smuggla in det öppna mandatet på
väljarna. Vi var ju väldigt tydliga och tog en mycket
smärtsam diskussion om olika konkreta frågor, t.ex.
karensdagar i föräldraförsäkringen där vi fick ta
mycket stryk i fråga om opinionsbildningen. Sedan
har vi ändå inte ens genomfört detta, trots att vi har
betalat det politiska priset många gånger om.
Vi underströk verkligen mycket tydligt i valrörel-
sen 1994 att Sveriges ekonomiska problem var
mycket allvarligt och att det krävdes exceptionella
åtgärder. Vi sade också tydligt att vi stod inför det
överhängande hotet att situationen för barn och ung-
domar kunde bli sämre än för den tidigare generatio-
nen, vilket skulle vara alldeles unikt i Sveriges mo-
derna historia.
</anforandetext>
<intressent_id>0387691310906</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222789</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09118/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
