<anforande>
<dok_hangar_id>2349028</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09118</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:118 Onsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>118</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>80CAD78B-FEBF-4E14-A2B2-1C79136E64EB</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>JAN BERGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först och främst vill jag påstå att vi
var ett parti som tog ansvar även i oppositionsställ-
ning. Det visade vi på många sätt, bl.a. genom ett
antal smärtsamma överenskommelser med den dåva-
rande regeringen. Vi lade också fram program som
höll ihop. Detta kan vi gärna föra en diskussion om.
Före valet 1991 gick ju både Jerzy Einhorn och
Mats Odell ut och sade att det var nödvändigt att
staten tillförde mer medel till sjukvården. Vi vet ju att
därav blev intet. Nu har vi nästan samma situation.
Det dominerande av de tre partierna säger att de
pengar som kommunerna och landstingen får är nog
redan i dag, att det inte behövs mer tillskott utan att
det bara är att ändra om, även om deras lokala politi-
ker kanske inte tycker det.
Det kanske är synd att säga detta till en f.d. kom-
munikationsminister, men jag tycker att Mats Odell
uppträder i finanspolitiken på samma sätt som den
trafikfarlige bilisten som kom till en vägkorsning -
han blinkar åt vänster men svänger åt höger.
</anforandetext>
<intressent_id>0387691310906</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222787</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09118/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
