2349028 GK09118 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:118 Onsdagen den 11 juni 1996/97 118 1997-06-11 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1997 C51B25CE-5E1D-4F1B-85C1-4F963FBFA82E 16 ROY OTTOSSON (mp) mp Fru talman! Jag har de senaste fyra dagarna varit på Miljöpartiets årliga kongress och träffat människor utifrån landet, människor som lever i den kommunal- politiska vardagen. De lever i arbetslöshetens vardag och kommer dagligen i kontakt med de problem som människor ute i landet drabbas av - för de drabbas. Det finns en oerhört stark oro för det som händer. Regeringen för en politik som slår framför allt mot dem som redan ligger. De fattiga har blivit ännu fatti- gare säger Socialstyrelsen i sin rapport. Det är sant. Det är precis just det som människor upplever. Vi i Miljöpartiet har gång på gång, från den här talarstolen och på torg runt om i landet, hävdat att när det är besvärligt ekonomiskt i landet, när staten måste spara och höja skatter för att få sin budget att gå ihop, måste man också skärpa fördelningspolitiken. Det är inte rimligt att de som har det sämst skall vara drag- spelet i statsbudgeten - dem man sparar på när det är svårt att få ihop siffrorna. Tvärtom är det dem man skall undanta. De kommer ändå, på andra sätt, att drabbas hårdare av en ekonomisk kris än någon annan grupp. Det går att göra mängder av justeringar för att för- bättra fördelningspolitiken i det besparingsprogram som regeringen och Centern och faktiskt också Väns- terpartiet har genomfört, och det borde göras fort. Vi i Miljöpartiet har fört fram ett antal förslag. Jag tänker upprepa några av dem nu. Jag tycker att detta måste tas på djupare allvar. Vi kan inte vänta ännu längre. Utslagningen bland framför allt de unga är ju enorm. De drabbas av en arbetslöshet som ser ut att bli permanent för praktiskt taget hela livet. Människor som marginaliseras hamnar helt utanför. Under det senaste året har man ju sett uteliggare mycket oftare än man gjorde förut här i Stockholm. Varje dag när vi går hit till riksdagen ser vi dem. Har ni andra blivit blinda för detta? Låt mig ta upp några av våra förslag. Transfere- ringar, offentliga försäkringar, är ju väldigt bra, men varför skall mest pengar gå till dem som tjänar bäst när vi har så ont om pengar i staten? Borde man inte sänka ersättningarna till dem som har det bäst, höja dem för dem som har det sämre och framför allt bred- da så att de som i dag ramlar utanför fångas in? När regeringen och Centern har sparat i transfereringssys- temen har de snarast snävat in och gjort att färre kommer i åtnjutande av dem. Det är naturligtvis där- för vi ser att de fattiga blir fattigare. Ungdomarna får svårare att kvala in i a-kassan och blir beroende av socialbidrag i stället. Vissa kommuner försöker t.o.m. att införa särskilt låga socialbidrag för de unga. Det är naturligtvis olagligt, men det är precis det som sker ute i landet. Kommunerna har det också svårt med ekonomin. De försöker spara på precis samma bak- vända sätt. Det finns mycket stora pengar i socialförsäkring- arna. Det går alldeles utmärkt att göra saker där. Vi har konkret föreslagit att man har ett brutet tak i soci- alförsäkringarna och a-kassan där man höjer ersätt- ningen till 85 % för låginkomsttagarna och sänker den andel som överstiger medelinkomsten till 40 %, vilket innebär att man får en successiv avtrappning i pro- centtal i högre inkomstlägen. Men framför allt bör detta breddas genom att man lättar på reglerna för att kvala in. Vi föreslår också att man gör ett försörjnings- tillägg till socialförsäkringarna för dem som inte har kvalat in men som ändå är arbetslösa och inte har någon annan försörjning. I dag blir de beroende av socialbidrag och hamnar i utredningar hos socialkon- toren ute i kommunerna och kostar stora pengar. Vi skulle kunna ha ett mycket enklare system med ett försörjningstillägg som ger en någorlunda grund- trygghet för alla. Tanken med grundtrygghet, som vi i Miljöpartiet tycker är så oerhört viktig, gäller ju även människor som är långvarigt arbetslösa eller sjuka. Även de måste få en grundtrygghet. Har man gått in i t.ex. a- kassan med en f.d. låg inkomst hamnar man ju väldigt lågt. Skulle man då bli långtidsarbetslös kommer man att ligga kvar på denna mycket låga inkomst. Om det blir så långvarigt, finns det skäl att justera upp den. Det kan man göra om inför en grundtrygghet. Det innebär naturligtvis att de som hade mycket tidigare får något mindre. Det är också viktigt att se vad som händer med barnfamiljerna. Flerbarnsfamiljerna har drabbats mycket hårt av regeringens besparingspolitik. Fler- barnstilläggen togs bort och barnbidraget sänktes. Vi skulle kunna höja barnbidraget till 1 000 kr och be- skatta det. Då kommer det återigen att ske en omför- delning av de redan befintliga pengarna från dem som har det bättre till dem som har det sämre. Det behövs en radikalare fördelningspolitik när vi är i besparingstider. Det är viktigt att se till att budge- ten går ihop och att staten inte sätter sig mer i skuld. I stället måste vi få ned skulden och minska räntebe- talningarna. Det är ju statens räntebetalningar som i hög grad har trängt ut många av de angelägenheter som vi borde ägna oss mer åt. Men när man gör detta skall man inte gå på dem som har det sämst. Det gäller ju också en sådan sak som tandvårdsförsäkringen som har stramats åt. Snart kan man se på tänderna på folk vilken inkomst de har. Folk har inte råd att sköta sina tänder. Det gäller ock- så de handikappade. Det var en demonstration här ute i på torget i går senast. Vi har alla fått mängder av brev från oroade handikappade på grund av de olika försämringar som har skett. Det gäller assistanser- sättning och annan hjälp och de indirekta effekter som staten åsamkar kommunerna. Dessa indirekta effekter är ju i hög grad att staten höjer egenavgifter och på det sättet undandrar kom- munerna en del av deras skatteunderlag. På det sättet sparar staten indirekt, och det kompenserar man inte kommunerna för. Fru talman! Ett av de stora strukturella felen i Sverige är att man inte har sänkt arbetstiden i takt med att produktiviteten har ökat de senaste 15 åren. Det är fullständigt normalt, att när man jobbar mer effektivt, hittar bättre teknik, organiserar sig bättre i företagen och i de offentliga verksamheterna behöver man inte göra samma tidsmässiga arbetsinsats för att få ut samma nytta som tidigare. En del av den här ökade nyttan kan vi ta ut som lönehöjningarna, men en del bör vi ta ut i kortare arbetstid för att höja vår egen livskvalitet, för att bättre kunna ta hand om våra familjer och våra äldre och för att kunna utveckla våra egna intressen. Hade arbetstiden sänkts ungefär på samma sätt som tidigare, dvs. före 1980, i takt med att produktivi- teten ökade hade arbetslösheten varit väsentligt lägre än den är i dag. Vi hade inte haft den massarbetslös- het vi faktiskt har. Det är ett strukturellt fel att tvinga en del av be- folkningen att faktiskt jobba mer och mer, medan en annan del av befolkningen inte jobbar alls. Det inne- bär naturligtvis att de som jobbar tvingas att via skat- terna betala för dem som inte får jobb. Man får något slags uppdelning av samhället i dem som jobbar och dem som inte jobbar, i stället för att allihop jobbar och bidrar till välfärden. Det är självklart så att om vi jobbar allihop får vi mycket större nytta totalt sett. Jag hoppas verkligen att socialdemokraterna så småningom följer de egna kongressbesluten och sän- ker arbetstiden i takt med att produktiviteten ökar. Nu skulle vi behöva en större arbetstidssänkning för att hinna i kapp och snabbt pressa ned massarbetslöshe- ten. Vi i Miljöpartiet föreslår konkret att man sänker beskattningen på arbete med i runda tal 20 miljarder och samtidigt sänker normalarbetstiden i befintlig lagstiftning till 35 timmar från nuvarande 40. Då blir det fullt möjligt att sänka arbetstiden ute i företagen i normala avtalsförhandlingar de närmaste tre åren och ändå se till att praktiskt taget alla har samma pengar i plånboken efteråt. Det är alltså viktigt att sänka beskattningen på arbete samtidigt som man sänker arbetstiden. Annars får man omfördelningar som inte är bra, annars riskerar man minskad produk- tion i landet. Fru talman! Jag skall ta upp ett tema som ingen annan har tagit upp än så länge. Det är ett av de kan- ske allra största strukturella felen i svensk ekonomi, men också i den internationella ekonomin, nämligen det faktum att ungefär en tredjedel av det naturkapital som vi ytterst lever på redan har utplånats från plane- tens yta. Det faktum att vi utarmar naturresurserna åstadkommer en miljöförstöring av gigantiska mått, så stor att vi knappt orkar tänka på den dagligen. Det blir så jobbigt, det blir så svart. Men det här är en ekonomisk fråga. Det är en ekonomisk fråga att vi utarmar resurser, att vi skapar kostnader i framtiden i form av att vi måste reda upp de olika former av miljöförstöring som vi har. Vi i Miljöpartiet lyckades få en uppgörelse med regeringen när det gällde konvergensprogrammet som innebar att man åtminstone skulle redovisa för riksda- gen två gånger om året hur det står till i Sverige med den s.k. miljöskulden. Man skulle få något slags eko- nomisk beskrivning av den totala miljösituationen och utvecklingen i landet. Det har vi inte fått trots att det är inskrivet i det svenska konvergensprogrammet. Regeringen vägrar. Det har hittills inte lämnats en enda beskrivning till riksdagen där det går att utläsa hur den totala miljösi- tuationen utvecklas i landet, än mindre hur miljöskul- den ser ut. Det gjordes en beräkning 1992 som gällde året 1990 av hur miljöskulden var i landet. Den beräkna- des då till minst 300 miljarder med en ökningstakt på 7 miljarder om året. Det finns andra undersökningar utifrån. En under- sökning som är väldigt intressant kommer från Stock- holms internationella miljöinstitut. Man har räknat på den miljöjusterade bruttonationalprodukten för Sveri- ge, på samma sätt som man har gjort för ett antal andra OECD-länder. Man räknar helt enkelt av från BNP den förslitning man har av naturtillgångarna, de kostnader man får på grund av miljöförstöring. Det visar sig att från 1980 och framåt har den miljöjusterade bruttonationalprodukten i Sverige varit sjunkande, vilket betyder att vi egentligen inte har någon ekonomisk tillväxt alls. Tvärtom, den sjunker. Vi har egentligen en krympande ekonomi. Den till- växt som redovisas i de vanliga siffrorna, som vi ser varje dag, bygger på att man fortfarande bygger upp en ökande miljöskuld. Skulle man räkna från 1950 och fram till i dag skulle det betyda att BNP-siffran i dag redovisas åtminstone 30 % för högt på grund av att man inte tar hänsyn till miljöfaktorerna, enligt de beräkningar som det internationella miljöinstitutet har redovisat. Det vore oerhört intressant om Finansdepartemen- tet och regeringen ville ta det här på allvar någon gång. Man har ju ändå börjat prata om en ekologisk omställning och en hållbar utveckling. Men det är ju meningslöst att pytsa ut litet bidrag om man inte för- ändrar de grundläggande förutsättningarna, om man inte åtminstone har en riktig beskrivning av verklighe- ten. Vi är väldigt kritiska till det sätt på vilket rege- ringen säger sig vilja ställa om samhället just på grund av att man skär ned på det grundläggande miljöarbe- tet. Man slaktar miljöforskningen, man slaktar mycket av Naturvårdsverkets verksamhet, man gör inte det man borde göra när det gäller att stoppa försurningen, man drar ned på kalkningen osv. Det finns en lång rad saker man inte gör. Sedan pytsar man ut ett antal miljarder på mediainriktade projekt. Det är inte seri- öst. Det är heller inte någon mening med att ge bidrag till diverse saker om man samtidigt har skatter som driver i motsatt riktning. Vi har låg beskattning på sådant som belastar miljön och skyhög beskattning på arbete. Självklart skall man skatteväxla, sänka be- skattningen på arbete och få upp den stegvis på mil- jösidan. Det är en grundläggande förutsättning. Det här är ett av de strukturfel som måste åtgärdas. Det vore intressant att få en seriös kommentar av finans- ministern på den här punkten. 093487175616 N 2010-01-01 00:00:00 222775 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09118/#anf16