2349027 GK09117 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:117 Tisdagen den 10 juni 1996/97 117 1997-06-10 00:00:00 En uthållig energiförsörjning 758DDD2E-13C0-46E9-A01D-E6AAC55ACDFE 24 ROLAND LARSSON (c) c Fru talman! Frågan om vår energiförsörjning får aldrig begränsas till en fråga om teknik och kortsikti- ga ekonomiska vinster, än mindre till procedurer och formalia. Hur vi producerar eller, rättare sagt, om- vandlar och använder den energi vi behöver handlar om mycket mer än så. Det handlar i högsta grad om vår och kommande generationers miljö och livsbe- tingelser. Energifrågan har därmed också mer än någon annan politisk fråga en etisk och moralisk di- mension. I mycket av det vi nu har att ta ställning till har vi att väga etik, moral och ansvar för kommande gene- rationer mot kortsiktiga ekonomiska fördelar för ett fåtal av dem som lever i dag att få driva ett antal kärnkraftverk i ett historiskt perspektiv futtiga 10-15 år längre än vad som annars blir följden. Den åldrande kärnkraft vi har är en farlig och otrygg energikälla. Det är det grundläggande skälet till att den måste avvecklas, vilket alltför ofta kommer bort i debatten. Den är farlig i den meningen att ingen teknik och inget mänskligt beteende är fullkomligt, något som Harrisburg och Tjernobyl drastiskt påmint oss om. Kärnkraften ger inga förtida besked om ha- verier. Det som gör kärnkraften så mycket farligare än all annan fredstida teknik människan tagit i sin tjänst är de oerhört omfattande konsekvenser både i tid och rum som ett reaktorhaveri kan förorsaka och de ofatt- bara mänskliga och ekonomiska förluster som det skulle leda till. Kärnkraften är också farlig därför att vi ännu inte känner till något helt säkert sätt att ta hand om bräns- leavfallet, som i den form det har när det tas från kärnkraftverken måste hållas avskilt från allt liv i tiotusentals år, ja t.o.m. hundratusentals år. Kärnkraften är därmed också en otrygg energikäl- la. Ett allvarligt tillbud i ett kärnkraftsaggregat inom Sverige eller i vår närhet skulle sannolikt omedelbart leda till krav på avstängning av samtliga kärnkraft- verk. Vi skulle därmed försätta oss i en energikris och tvingas ta till fossila ersättningsbränslen i stor skala. Att planera in oss i detta beroende av kärnkraften har enligt Centerpartiet varit ansvarslöst både mot svensk industri och mot svenska hushåll. Vilket alter- nativ har de som har ansvaret för planeringen tänkt sig i ett sådant läge? Är det det kol som man nu själv försöker skrämmas med som vi kan tvingas behöva använda vid en planerad långsiktig omställning av energisystemet? Att vi skulle kunna komma i en sådan situation är som bekant långt ifrån ett hypotetiskt resonemang. Det är inte mer än ett fåtal år sedan Statens kärnkrafts- inspektion med anledning av den s.k. silhändelsen i Barsebäck tvingades stänga fem av våra reaktorer. Vi var då ytterst nära en bristsituation, men klarade oss med hjälp av bl.a. elimport av kolkraft från Danmark. Kärnkraften är också ett otyg genom att den med- verkar till storskaligheten av vår elförsörjning. Denna storskalighet ger oss när allt går som det skall en illusion av försörjningstrygghet men gör oss i själva verket oerhört sårbara. Det är inte så många år sedan vi fick en rejäl påminnelse om detta när en brand i ett ställverk i Mellansverige gjorde stora delar av landet strömlöst under ett par dygn. Herr talman! Ett tryggt, uthålligt och säkert ener- gisystem måste byggas på naturens egna villkor och med en rimlig tidshorisont ingå i naturens eget krets- lopp. Utgångspunkten måste vara att vi är biologiska varelser som måste underordna oss de ekologiska spelreglerna. Allt annat är dömt att bli en parentes i mänsklighetens historia. Det är vår etiska och moraliska förpliktelse mot kommande generationer att påbörja omställningen mot ett sådant energisystem omedelbart om vi skall ha något annat att erbjuda och lämna över till våra barn och barnbarn än ett antal utbrända kärnreaktorer och en radioaktiv sophög. En omställning tar tid. Den kommer att ställa krav på både mänskliga och ekonomiska resurser och tek- nisk utveckling. Med utgångspunkt från folkomröst- ningen år 1980 borde man i stället tala om en sentida avveckling och inte som många nu gör om en förtida avveckling. Med avstängning av ett av Barsebäcksaggregaten nästa år och ett ytterligare ett par år senare, och däref- ter avstängning i takt med att kärnkraften kan kom- penseras med ny energitillförsel, kommer i värsta fall det sist avvecklade aggregatet att hinna bli uppemot 40 år gammalt, med allt vad det innebär av risker av både teknisk och mänsklig natur. Att ytterligare skjuta på denna process skulle naturligtvis göra att det sist avvecklade kärnkraftverket skulle bli ännu mycket äldre och ännu mycket mer riskfyllt att driva. Det finns också ett annat viktigt skäl att påbörja omställningen av energisystemet just nu. Ett sam- hällsprojekt av denna storleksordning leder till många nya arbetstillfällen, många fler än de som försvinner. Jag vill i det här sammanhanget passa på att påminna om de löften som har givits till den personal på Bar- sebäck som finns där och som kommer att påverkas av den avstängning som kommer att ske. Det kommer att ta lång tid att göra avstängningen, och det kommer att behövas mycket personal under denna tid. Det kommer inte att påverka utvecklingen mer än vad annan industriell verksamhet ofta måste genomgå när det gäller strukturförändringar. Biobränslen och effektivare energianvändning måste vara basen i ett nytt energisystem. I de båda sektorerna finns en betydande potential av teknisk utveckling och nya arbetstillfällen. Det kommer att ge oss tiotusentals nya jobb på en grön energimarknad som i positiv och bildlig bemärkelse kommer att ex- plodera. I varje ersatt TWh finns enligt vissa beräkningar ca 300 nya arbetstillfällen. Det är arbetstillfällen som förutom att de finns i hela landet är regionalt väl spridda inom landet. Redan i dag ger biobränsle oss mer energi än kärnkraften. Minskar vi användningen av el för uppvärmning genom ökad användning av bioenergi och fjärrvärme frigörs mer än tillräcklig energi för industrins behov. Ett projekt som det att åstadkomma en ny uthållig energiförsöjning för Sve- rige är vad vi just nu behöver som en av drivkrafterna för att få fram de jobb som krävs för att vi skall kunna komma till rätta med arbetslösheten. Många har undrat och undrar varför det skall vara nödvändigt med en särskild lag för att stänga av en av kärnreaktorerna redan nästa år och varför det just skall vara Barsebäck. Från t.ex. kristdemokraternas sida har det varit det enda som skiljt dem från att kunna ställa upp resten av energiöverenskommelsen, såvitt jag har kunnat förstå. Först och främst: Varför över huvud taget lagstifta om en stängning? Varför inte genom olika styrmedel tillse att marknaden sköter sig själv, som Moderaterna brukar säga? Svaret är relativt enkelt. Det måste till ett tydligt politiskt beslut för att alla aktörer på marknaden skall inse att man nu kommit till den tidpunkt då utfasning- en av kärnkraften är en realitet. Det är ett sätt för oss politiker, som har ansvar inte bara för vår egen gene- ration utan också för kommande, att med hela handen peka ut färdriktningen för energipolitiken. Energietablissemangets reaktioner har med all önskvärd tydlighet visat på nödvändigheten av detta. Idérikedomen när det gäller att obstruera mot detta ännu icke fattade politiska beslut har inte sett några gränser. Vilka som skulle komma att tjäna på en sen- tida avveckling av kärnkraften går knappast att ta miste på. Men varför just Barsebäck? Först och främst handlar det om Barsebäcks olämpliga placering mitt i ett av Europas mest tätbefolkade områden. Anlägg- ningen har länge varit en tvistefråga i relationerna med Danmark. Barsebäck 1 är också en av de äldsta reaktorerna och står inför investeringsbehov i mil- jardklassen. Det är pengar som hellre bör satsat på miljövänlig energiteknik. Barsebäckreaktorerna är dessutom relativt små, vilket gör dem lättare att ersätta. En reaktor motsvarar endast omkring 3 % av den årliga elproduktionen i Sverige. Det sammanlagda resultatet av det omställ- ningsprogram som nu sätts i sjön förväntas motsvara den årliga elproduktionen från ett av Barsebäcksag- gregaten .Många av dem som inte vill påbörja energiom- ställningen förrän senare använder ibland argumentet att det vore bättre att avveckla de farliga reaktorerna i öst i stället för våra säkra svenska. Det är ett argument som aldrig varit särskilt välgrundat. Det skulle inne- bära antingen att vi under några få år fram till en sentida avveckling skulle göra länderna på andra sidan Östersjön beroende av vår kärnkraft, eller att vi skulle ta på oss ansvaret för att där i stället genomföra samma typ av omställning som vi nu föreslår skall göras för vår egen del. Har inte dessa länder mer nytta av att få vårt stöd i en omställning till ett uthålligt kretsloppsanpassat energisystem, än av att få ärva vår avlagda kärnkraft? Herr talman! Jag vill gärna i sammanhanget passa på att kommentera en del av det som har sagts från bl.a. moderaternas och kristdemokraternas sida. Jag är förvånad över det torgmötestal som Mikael Odenberg höll. Det står i kontrast till den diskussion som fördes med t.ex. kd:s representanter under den tid då jag deltog i arbetet för linje 3. Hur skall den bredd som ni söker i en energiöverenskommelse se ut - en överenskommelse som skulle vara bredare än den som nu har träffats - med den spännvidd som represente- ras av å ena sidan Mikael Odenberg, å andra sidan kd:s strävsamt arbetande deltagare i linje 3- kampanjen 1980? Hur ser denna bredd och denna möjlighet ut? Jag skulle vilja fråga Dan Ericsson hur ni står ut med att det är olika väderlek i det här landet. Skillna- den mellan olika år när det gäller vattenkraften kan vara upp till 12 TWh, beroende på hur pass stor ne- derbörden är. Hur kan ni leva med den skillnaden, när ni samtidigt inte kan förstå hur det skall gå att klara de 4 TWh från det första Barsebäcksaggregatet som det nu är fråga om? Det har pratats om sysselsättningen, och det har sagts att omställningen av energisystemet skulle leda till minskad sysselsättning och större arbetslöshet. Vi hävdar att det är tvärtom. Man frågar sig i det sam- manhanget också på vilket sätt kärnkraften har för- hindrat att den höga arbetslöshet vi har i dag har upp- stått. Men framför allt undrar jag var den gemensam- ma nämnaren finns. Dan Ericsson! Olof Johansson har aldrig varig nå- gon stor tillskyndare av fossilgas. Detta är ett felaktigt påstående. Från Centerns sida har vi sagt att man under en övergångsperiod skulle kunna använda det nät för fossilgas som redan finns i södra Sverige. Det är den enda öppning vi över huvud taget har gett när det gäller fossilgas. Vi inser mycket väl att en använ- ding av fossilgas också ger upphov till miljöpåverkan, även om den naturligtvis är mindre än den som kol och andra fossilbränslen ger. Herr talman! Inget parti i riksdagen, inte ens Mo- deraterna, vill så vitt jag har förstått bygga några nya kärnkraftverk. Om inga beslut att påbörja omställ- ningen av energisystemet tas nu kommer kärnkraften att fasas ut först när reaktorerna är för gamla, för osäkra och för dyra för att repareras. Det skulle inne- bära att alla reaktorer under en relativt kort tidsperiod skulle komma att stängas. Förutsättningarna för att i ordnade former hinna få fram ersättningsenergi skulle därmed minska. Vi skulle vara tvungna att låta elpri- serna skjuta i höjden och öka elimporten, och vi skulle få förlita oss på fossila bränslen. Från Centerns sida lockas vi inte av det alternativet. Därför vill vi genom att påbörja omställningen nu, med god planering och i ordnade former ersätta bort- fallet av elenergi från kärnkraften med biobränsleba- serad och annan miljövänlig energi och genom effek- tivare energianvändning. Därigenom kan vi uppnå målet att få en trygg och säker energiförsörjning till konkurrensmässiga priser både till svensk industri och till hushållen, samtidigt som vi kan leva upp till vårt etiska och moraliska ansvar inför kommande generationer. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän- kandet och avslag på samtliga reservationer. 0391621769505 N 2010-01-01 00:00:00 222561 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09117/#anf24