2349027 GK09117 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:117 Tisdagen den 10 juni 1996/97 117 1997-06-10 00:00:00 Självförvaltning, m.m. 4686E546-5AA6-4423-8653-1F944CE72C78 190 STEN ANDERSSON (m) m Fru talman! De projekt som vi pratar om i dag rör till stor del 60-talets s.k. miljonprogram. Jag vill inte instämma i den kör som ofta säger att det var så dåligt byggt på den tiden. Jag inser den situation som rådde. Mängder av människor hade ingen bostad. Man var tvingad att bygga, och bygga snabbt. Då kunde det innebära att kvaliteten ibland tyvärr fick ställas åt sidan. I dessa områden har vi under åren sett en stor van- dalisering och skadegörelse. De har varit det sista alternativet för folk att flytta dit. Det har kort sagt varit en social misär, i alla fall enligt svenska förhål- lande. Det har varit dyrt och kostat mycket pengar i underhåll, renoveringar och ombyggnader. Då tänkte man i Malmö att man skulle försöka hitta någonting som kunde förändra situationen. Man skapade ett antal självförvaltningsprojekt i Malmö. Jag bor själv i ett av dessa tre områden där man har startat sådan projekt. Jag är oerhört positivt över- raskad av det resultat som man har åstadkommit. Man har fått en minskad skadegörelse. Ägaren som är ett kommunalt bostadsföretag betalar knappt några försäkringar. Trivseln har ökat. Men det vikti- gaste - det kanske bästa betyget på ett områdes status - är framför allt att utflyttningen i dag är minimerad. I Malmö, som är en stad där det finns gott om lediga lägenheter, är det ett högt betyg på ett lyckat projekt i ett område som tidigare inte hade den högsta sociala statusen. Det projekt som man initierade baserades på fri- villighet. Ingen skulle tvingas att vara med. Som er- sättning fick man en skattefri hyresrabatt, baserad på insatsen. Efter något år stoppades projektet därför att skattemyndigheterna ansåg att det inte låg inom det revir där skattefrihet kunde hävdas. Nu har vi fått ett förslag i dag som jag måste säga är mycket dåligt. Det talas om en kompromiss. En kompromiss mellan vad? Jag har läst betänkandet, jag har läst Från Riksdag och Departement och i morse såg jag på Rapport morgon, och det är inte någon som är positiv till det förslag som vi nu har lagt fram, med undantag för ett antal ledamöter i skatteutskottet. Det blir oerhört krångligt att förklara detta för människorna. Exakt samma arbetsinsats kan ge olika skattefrihet beroende på hur många som deltar i pro- jektet. Människan är ju som hon är, och det här kom- mer att befrämja fusk. Om man är tio stycken i en trappa och det bara är nio som vill delta i trappstäd- ningen kan jag tänka mig att man säger till den tionde som inte vill vara med: Vi låtsas att du vill, så att det ekonomiska utfallet blir bättre. Det finns exempel på detta i betänkandet. Jag förstår inte varför det måste vara så krångligt. Det enklaste måste vara det som jag har föreslagit i min motion, och som även Miljöpartiet har föreslagit i sin. Vi skiljer oss på beloppet. Jag tycker att det skall vara en fjärdedels basbelopp, och då går jag på SABO:s förslag. Så det är inte hämtat enbart från min egen tankevärld. Man tycker att det hade varit vettigt. Ett skattefritt avdrag på maximalt ett fjärdedels basbe- lopp, baserat på den insats man gör - det hade varit enkelt och lätt att förstå. I dag är det tyvärr inte lätt att förstå. Mitt parti har i betänkandet inte bifallit min mo- tion. Det är i och för sig tråkigt, men jag kan förstå det. Om man öppnar reglerna i skattelagstiftningen med undantag kan man fråga sig: När kommer nästa begäran om ett nytt undantag? Redan nu kan jag tänka mig att det blir en del protester från utomstående. Har den som är sjuk, som är förtidspensionär eller som har a-kassa egentligen rätt att få en ersättning som är skattefri? Har man rätt att ha ett jobb över huvud taget när man uppbär en sådan här ersättning? Fru talman! Egentligen skulle man skrota hela förslaget och låta folk delta i en självförvaltning och betala skatt för den ersättning man får. Men när det ändå är så pass stora värden som vi här pratar om - de som kan det här säger att det handlar om miljardbe- lopp som sparas in till samhället - skulle man i stället sätta ett skattefritt maximibelopp där ersättningen baseras på den egna insatsen. Jag kan köpa mitt partis tveksamhet, med enda ett undantag. Det gäller inte bara mitt parti, det gäller faktiskt den samlade riksdagen. Jag skulle vilja be t.ex. Anita Johansson förklara för mig, så att jag kan förklara för andra - om jag nu fattar det Anita Johans- son förklarar för mig. Varför skall det vara skattefritt att plocka vildvuxna bär - upp till 5 000 kr per per- son, inte per lägenhetskontrakt - men inte att städa trappor i Malmö, Stockholm eller någon annanstans? Förklara logiken i det! Vi strävar ju alla efter att vi skall ha en någorlunda rimlig lättfattlig skattelagstift- ning. Varför skall en familj på två vuxna och fyra barn kunna plocka vildvuxna bär skattefritt och få 30 000 kr utan att betala skatt för det? Däremot skall samma familj på Celsiusgatan på Gullviksborg i Malmö betala skatt om man tjänar mer än 500 kr per månad på att städa trappor och sköta grönområden. Jag hoppas att Anita Johansson är en så pass god pedagog att hon kan berätta om det här för mig på ett vettigt vis. Då skall jag stå till tjänst med att förklara det vidare för dem som bor i mitt område i Malmö. 0892012091809 N 2010-01-01 00:00:00 222727 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09117/#anf190