2349027 GK09117 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:117 Tisdagen den 10 juni 1996/97 117 1997-06-10 00:00:00 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. F2EA5A38-17B6-4FFD-88F3-F7B1D2983535 161 PER ROSENGREN (v) v Fru talman! På det hela taget tycker jag faktiskt att det här betänkandet är ganska bra. Men även solen har ju fläckar, och också i det här betänkandet finns det en del saker som man skulle kunna önska att de var bättre. Företagen och alla instanser inom närings- livet har väl egentligen varit positiva till grundtanken om en lag om skattekonto. De reservanter som vill avslå hela propositionen, är väldigt rädda för förändring. De är inte heller be- redda att analysera vad det här kommer att innebära - även de här små negativa delarna. Man går fram med slåttermaskinen och hyvlar allting längs fotknölarna. Detta gör man trots att man egentligen i teorin, i grunden, är positiv till tanken på skattekonto. Då kan man fråga sig: Hur kommer det sig att man driver frågan på detta sätt? Hur kommer det sig att man inte väljer att vara med och ta en sakdiskussion på ett annat sätt? Jag tror att man på ett väldigt tidigt stadi- um föll för kritiken från Företagarnas riksorganisa- tion. Det är, om man tittar på remissinstanserna, i stort sett den enda organisationen som har yrkat avslag på det här. De andra har haft synpunkter på detaljer - och i vissa fall kanske litet mer än så - precis som jag. Jag skall börja med att ta upp något som jag läste på s. 398 i propositionen. Det illustrerar problemen med den terminologi som vi använder oss av inom skatteområdet. Det är ganska intressant. Här har vi diskuterat brytpunkter och skiktgränser, men jag tror inte ens att alla i skatteutskottet förstår skillnaden mellan brytpunkt och skiktgräns. Åtminstone har jag här i kammaren vid ett antal tillfällen hört att man har anfört olika belopp - och felaktiga belopp - när man har diskuterat hur mycket människor får tjäna innan den statliga taxeringen slår till. Då är det intressant att se i propositionen (1996/97:100) att också regeringen, eller åtminstone de som har skrivit propositionen, blandar ihop begreppen. Då kan jag förlåta den lärare som jag faktiskt hade en diskussion med ganska tidigt i våras. Då kom min dotter hem och sade: Jag fick fel när jag skrev att man kunde tjäna 231 700 kr. Läraren säger att det är 209 100 kr. Det är precis vad man tror i propositionen också. Det går alltså att tjäna 231 700 kr innan den statliga skatten slår till. Man blandar ihop begreppet brytpunkt, som inte längre existerar, med begreppet skiktgräns - som ju är samma sak som den inkomst man har minus egenavgifter och grundavdrag. Det här är i och för sig ganska intressant. Det ger kanske en relief åt den terminologi som vi använder oss av. Vi kanske skall vara litet stringentare, litet klarare, när vi diskuterar skattefrågor i framtiden. Jag menar att den lärare som tog fel här naturligtvis är förlåten när regeringens egna tjänstemän släpper igenom detta i en proposition. Jag sade att även solen har fläckar. Det här är ju en väldigt bra proposition. Den är på det hela taget väldigt välskriven. Den skulle faktiskt kunna fungera litet grand som en lärobok om hur uppbördssystemet har fungerat och om hur det kommer att fungera. Men det finns vissa saker som jag skulle vilja rätta till. Det gäller bl.a. det som vi skriver om i en motion, alltså att man inför en betalningsfrist på 90 dagar för kvarskatterna. De som då har oturen att hamna i slutet av taxeringen, det gäller i första hand den förenklade deklarationen, får sina beslut daterade sista datumet, den 31 augusti. Då har de 90 dagars betalningsfrist för att betala kvarskatten. Det innebär att den skall beta- las ungefär den 1 december. Var och en kan se att det inte är världens mest intelligenta tidpunkt att lägga en kvarskattebetalning för en barnfamilj på. Till yttermera visso säger man att arbetsgivarens medverkan vid inbetalning av kvarskatten skall tas bort. Man lägger helt på den skattskyldige själv att se till att betala. Det skall då ske runt slutet av november och början av december. Vi tycker inte att det är den mest intelligenta lösningen på det här problemet. Vi skulle naturligtvis vilja ha kvar det här in på nyåret. Framför allt vill vi att arbetsgivarens medverkan när det gäller kvarskatten skall vara kvar. Vi vet att det här kommer att innebära att krono- fogden kommer att få ytterligare arbetsuppgifter. Med tanke på de nedskärningar som man håller på med där, vet jag inte om det egentligen är den typen av arbetsuppgifter som skall prioriteras, eller om vi skall lämna den här typen av arbetsuppgifter åt kronofog- den. Man kommer också att kräva synnerliga skäl för anstånd med betalning av skatten. Synnerliga skäl är en väldigt hård skrivning. Vi menar att särskilda skäl borde vara tillräckligt för att få anstånd med att betala sina skatter och avgifter. Det kan ju vara så att man hamnar i ekonomiskt trångmål. Man kan hamna i en väldigt svår situation. Men det anses då normalt sett inte vara synnerliga skäl. Däremot skulle det anses vara särskilda skäl. Därför menar vi att det är särskil- da skäl som borde vara det intressanta i samman- hanget. Sedan håller jag med Carl Fredrik Graf och Karin Pilsäter när de diskuterar den nya förfallodagens innebörd. Det är naturligtvis inte riktigt och rätt att förfallodagen skall vara den dag då pengarna kommer myndigheten till handa. Det borde vara så att förfallo- dagen är den dag som man kan visa kvitto på att be- talningen har skett på. Det hade faktiskt varit bättre att tidigarelägga betalningsdatum två tre dagar än att ha den nuvarande ordningen. Det här skapar en osäker- het som inte är särskilt lycklig i sammanhanget. När det gäller ställföreträdaransvaret, har jag inget emot den utvidgning som sker. Däremot är det mycket tveksamt, och kanske litet värre än så - det är inte bra - att man tar bort de subjektiva rekvisiten när det gäller ställföreträdaransvaret. Skatteministern har i en fråga här i kammaren sagt att det inte innebär någon förändring. Men varför tar man då bort de subjektiva rekvisiten? Varför genomför man en förändring om det inte skall vara någon förändring? För mig är det litet underligt, och flera remissinstanser på den juri- diska sidan har ju också ifrågasatt denna förändring, alltså borttagandet av de subjektiva rekvisiten. När det gäller skatteavdrag för personer som har inkomster över brytpunkten, menar vi att det skulle finnas en möjlighet för skattemyndigheterna att gå in och automatiskt dra 55 % i stället. Då skulle man ju slippa en del av de kvarskatter som kanske kan kom- ma. Slutligen vill jag ta upp revisionsreglerna. Vi ställer oss bakom de förändrade reglerna. Det här med oförberedda revisioner är något som måste till. Det här är i första hand en konkurrensfråga. Alla de som sköter sin verksamhet, och som utsätts för en osund konkurrens, måste ju kunna fortsätta sin verksamhet med vetskap om att det kan ske revisioner på dem som sköter sin verksamhet på ett icke-acceptabelt sätt. Jag skall ta ett exempel. Det fanns ett företag som hade ett antal anställda. Att det företaget fanns fick skattemyndigheten reda på när man granskade lönta- garnas deklarationer. Löntagarna hade uppgett ar- betsgivarens namn i sina deklarationer. När skatte- myndigheten kontrollerade detta företag fanns det inte med som arbetsgivare. Det var ett tillverkningsföre- tag, men det betalade inte någon moms. Skattemyn- digheten gick till länsrätten och begärde att få göra en revision som man inte skulle informera om i förväg. Länsrätten meddelade företaget avslaget på denna möjlighet samtidigt som skattemyndigheten fick be- skedet. Detta innebar att denna möjlighet gick om intet. Det är på detta sätt som den nuvarande lagstift- ningen har fungerat. Tyvärr har man inte kunnat be- kämpa den ekonomiska brottsligheten och de företag som bedriver en osund konkurrens med hjälp av svart verksamhet. Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reserva- tioner, men jag yrkar bara bifall till reservationerna 5 och 11. 0681085425612 N 2010-01-01 00:00:00 222698 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09117/#anf161