2349026 GK09116 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:116 Måndagen den 9 juni 1996/97 116 1997-06-09 00:00:00 Samverkan, socialförsäkringens ersätt- ningsnivåer och administration 5C46230F-E227-4899-B5C5-A6664F5B3F67 7 SIGGE GODIN (fp) fp Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen har som vi vet tillsammans med Centern med utsökt tydlighet i sin spariver demonstrerat hur besparingar har gjorts som fått socialt helt oacceptabla konsek- venser. Detta har uppstått därför att man saknar reella konsekvensanalyser, men sannolikt har också bespa- ringarna varit helt överordnade, och konsekvenserna har därför fått vika. Ett antal exempel på detta är förslaget om barn- pensionerna, som man tvingades dra tillbaka, och förslaget om änkepensionerna, som änkorna i sin rimlighetsbedömning ansett skulle stå sig genom den partiövergripande uppgörelse som gjorts bara för några år sedan, och regeringens sätt hantera Sjuk- och arbetsskadekommitténs betänkande. Det mest uppse- endeväckande förslaget har varit det om sjuklönen, som inte längre är kostnadsneutral. Regeringen har därmed på ett stort antal punkter rubbat förtroendet för socialförsäkringarna. Detta medför att man gett försäkringsbolagen på den privata marknaden självklara argument för tecknande av privata försäkringar. Det är, fru talman, inget fel på privata försäkringar. Men skälet till att man tecknar en privat försäkring skall inte vara misstro mot det statliga försäkringarnas hållbarhet och stabilitet. Om staten fortsätter att missköta den sociala väl- färden kommer kravet från skattebetalarna som ett brev på posten - om man nu kan uttrycka sig så nu- mera - att skatterna drastiskt skall sänkas, eftersom man ändå inte får någon trygghet för skattepengarna. Detta är, fru talman, en farlig väg om man tror på stabila hållfasta trygghetssystem som gynnar alla, inte minst de svaga i samhället. Jag fick följande fråga i förra veckan: Kommer det något förslag med anledning av Sjuk- och arbetsska- dekommitténs förslag, och i så fall när? Svaret är väl att regeringen på ett oacceptabelt sätt har slaktat ut- redningens resultat, plockat godbitarna när det gäller besparingarna, och därmed faller i stort sett hela akt- stycket. Helheten finns inte längre, och resultatet tilltalar i varje fall inte Folkpartiet. Det gläder mig att också Centerpartiet tycker att man skulle ha sett detta i sin helhet. Det är ändå en stor och omfattande ut- redning som har gjorts av mycket kvalificerade exper- ter. Resultatet låter vänta på sig, om det över huvud taget går att göra en helhet av det. Fru talman! Risken är stor att sjukförsäkringen, som bygger på inkomstbortfallsprincipen, urholkas och faller samman genom att regeringen har haft denna intima samverkan med Centerpartiet. Centern har som vi vet aldrig velat ha en heltäckande trygg- hetsförsäkring byggd på inkomstbortfallsprincipen; en försäkring som gått att lita på när sjukdomen slår till. Inte minst har det visat sig att Socialdemokraterna har haft betydande svårigheter att återgå till en 80- procentig ersättningsnivå, vilket Folkpartiet anser är rimligt och har hävdat i flera år. Hur skall då en sjukförsäkring värd namnet vara utformad? För det första skall det vara en försäkring som har stor försäkringsmässighet. Den skall vara stabil och långsiktig. Man skall kunna lita på att er- sättningsnivåer och ersättningsformer är så utformade att de sträcker sig långt in i framtiden. Avgifter och ersättningar skall harmoniera. Att ta ut avgifter över ett tak som inte ger förmåner riskerar förtroendet för försäkringen. I dag går arbetslöshetsförsäkringen med förlust sedan många år, medan sjukförsäkringen ger jätte- överskott. Vi vet att regeringen väldigt gärna vill föra över avgifter från sjukförsäkringen till a-kassan i stället för att ta ut avgifter och låta dem stanna i den försäkring där de verkligen behövs. Försäkringen skall utgå från en långsiktigt hållbar ersättningsnivå och den skall vara försedd med själv- risk. Vi i Folkpartiet anser att en karensdag är till fyllest för att försäkringen inte skall missbrukas. Vi inser att många låginkomsttagare har stora svårigheter vid sjukdom, varför fler karensdagar är en orimlighet - inte minst när försäkringen ger stora överskott. Det visar också, anser jag, att försäkringen inte missbru- kas. Det är av yttersta vikt att försäkringen ger goda incitament till rehabilitering och motverkar utslag- ning. Här har regeringen på ett flagrant sätt misskött försäkringen. De jättelånga köer som på nytt byggs upp inom vården innebär stora lidanden för sjuka människor samtidigt som de försämrar villkoren för att snabbt återkomma i arbete. Jag vill fråga statsrådet: Hur avser regeringen att komma till rätta med vårdköerna? Och hur skall en fungerande arbetslivsinriktad rehabilitering vara ut- formad enligt regeringens modell? Fru talman! När sjuklönen infördes var alla partier som utredde frågan totalt eniga om att den måste vara kostnadsneutral. Den fick inte missgynna tillväxten, och förutsättningarna för aktiv rehabilitering skulle förbättras. Sjuklönen har visat sig vara mycket bra. Den har minskat sjukfrånvaron, och gett arbetsgivarna ett större ansvar för arbetsmiljön och rehabiliteringen av sina anställda. Nu går Centern och regeringen ut och dubblerar sjuklöneperioden, men ger endast kompensation för tre av de fyra veckorna. Samtidigt ger de sken av att stimulera tillväxt, nyföretagande och ökad sysselsätt- ning inte minst hos de små arbetsgivarna - de som är mest känsliga för oplanerade kostnadsökningar. Nu när utskottets samlade opposition vill ha såväl ett utskottsinitiativ som en offentlig utfrågning törs tydligen inte socialdemokraterna och Centern med- verka till en sådan innan riksdagen tar sommarlov. Min fråga till Börje Nilsson är: Vad är det ni är rädda för? Vi vet att samtliga fack och samtliga arbetsgivare är överens om att sjuklönens förlängning är djupt olycklig. Dels förlorar LO-folket 10 % av den fram- förhandlade höjningen av sjuklönen från dag 15, dels förlorar företagen den kostnadsneutralitet som var en självklarhet när sjuklönen infördes. Dessutom vet vi i dag inte om tjänstemännen kommer att få behålla sin 10-procentiga höjning. Den frågan avgörs senare i sommar. En samlad och enig fackföreningsrörelse uppvak- tade utskottet och ville ha en ändring. För mig är det en gåta att framför allt LO, som brukar få bestämma, finner sig i detta och att deras medlemmar som avstått i löneförhandlingar skall fråntas en 10-procentig höj- ning av ersättningen vid sjukdom fr.o.m. dag 15. Om regeringen och Centern nu är så övertygade om att en förlängd sjuklöneperiod är ett bra förslag - varför gör då Göran Persson och Anders Sundström ideliga uttalanden om att något måste göras åt sjuklö- neperioden? Jag vill fråga Centern: Vad är det som skall utre- das när det gäller sjuklönen? Finns det något som är oklart och som vi inte har fått information om? Jag finner inget oklart, och dessutom inga delade mening- ar på arbetsmarknaden. Parterna vet hur detta slår på sysselsättningen, och vi borde inse att något måste göras. Handikapporganisationerna vet hur sjuklöneperio- den slår på handikappades och kronikers rätt till ett arbete. Vad väntar ni på - om statsministern och nä- ringsministern också är medvetna om situationen? För det är väl inte så att Maj-Inger Klingvall i denna fråga tycker annorlunda än statsministern? Jag hoppas att statsrådet skingrar dimmorna, och kommenterar ut- skottsmajoritetens ovilja att arrangera en offentlig hearing. Låt oss en gång för alla klara ut hur sjuklö- nen fungerar och påverkar sysselsättningen, småföre- tagen och de handikappades villkor! Fru talman! I betänkandet finns ett antal ofull- ständigheter som måste åtgärdas. Det gäller bl.a. försäkringsmöjligheten mot kostnader för sjuklön. Dagens system ger inte en rimlig försäkringspremie, vilket innebär att de minsta företagen inte kan återför- säkra sig mot höga sjuklönekostnader om olyckan skulle vara framme. Andra frågor som blir mer och mer aktuella är sjukersättningen för timanställda, självriskens storlek för dem som har flera anställningar och sjukförsäk- ringen för dem med blandade inkomster. Vi får i allt högre grad en arbetsmarknad där fler och fler inte längre har en fast anställning hos en och samma ar- betsgivare. Dessutom ökar andra former av anställ- ningar. Även för dessa människor måste sjukförsäk- ringen fungera. Så är inte fallet i dag. Regeringen bör därför komma med ett förslag som uppfyller dessa gruppers försäkringsbehov. Fru talman! Under ett antal år har olika former av samverkan på rehabiliteringsområdet prövats. Trots goda framsteg och stora besparingar inom de s.k. FINSAM-försöken avstår regeringen från att föreslå utveckling av samverkan över hela landet. I Sjuk- och arbetsskadekommittén lades mycket stor vikt vid rehabiliterings- och samverkansfrågorna. Regeringen har trots detta inte klarat ut samver- kansfrågorna och därmed inte heller löst den s.k. gråzonsproblematiken. Vad regeringen och Centern däremot har gjort är att föreslå en renodling av sjuk- domsbegreppet, vilket innebär att sociala skäl och arbetsmarknadsskäl inte längre skall vägas in. En renodling av sjukdomsbegreppet är självfallet en nödvändighet, men som alla vet sade en enig utred- ning att detta förutsätter en lösning för dem som faller ut ur systemet. Folkpartiet tycker att det är dags att permanenta systemen nu, efter år av försök. Vi kan inte vänta till 2001, när SOCSAM-försöken blir klara. Frågan brådskar av flera skäl. När ämnar statsrådet komma med en heltäckande lösning på dessa problem och som breddar FINSAM-försöken till hela landet? Fru talman! I många år har rehabiliteringen av sjukskrivna och arbetslösa fått stå tillbaka. Ingen har tagit något ansvar för att en reell rehabiliteringsplan utvecklas även för den som är arbetslös. Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog att arbetsförmedling- arna skulle få det ansvaret. Folkpartiet delar den upp- fattningen, och vill snarast ha ett förslag från rege- ringen i frågan. Arbetsskadeförsäkringen har dragits med bety- dande underskott under många år. Socialdemokrater- na har, som vi vet, inte velat medverka till ett föränd- rat arbetsskadebegrepp. På grund av den akuta situa- tionen tvingades den borgerliga regeringen att skapa ett nytt sådant begrepp. Jag noterar att den socialde- mokratiska regeringen i dag inte vill riva upp detta beslut. Vi i Folkpartiet anser att arbetsskadeförsäk- ringen är synnerligen viktig för tryggheten på arbets- platsen. Det är viktigt att det finns ett gott skydd vid arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Vi vill nu gå vidare, och lägga ut arbetsskadefallen på den privata försäkringsmarknaden. Alla arbetsgivare skall enligt lag vara tvingade att teckna arbetsskadeförsäkring för arbetsolyckorna. Fru talman! Närståendepenningen är en betydelse- full reform när en nära anhörig blir svårt sjuk. Den ger möjlighet att under 60 dagar själv vårda den an- hörige. Inte minst viktigt är detta vid vård i livets slutskede. Vi i Folkpartiet vill nu gå vidare med re- formen - från 60 till 120 dagar. Vi finner det märkligt att utskottsmajoriteten avstyrker förslaget med moti- veringen att det kostar för mycket. I realiteten kostar en ökning från 60 till 120 dagar mindre än om patien- ten ligger på sjukhus. Menar ni i utskottsmajoriteten att detta misstag - att kostnaderna skulle bli högre - är det enda och avgörande skälet till att ni säger nej? I reservation 21, som gäller kvinnors och mäns re- habilitering, redovisas att kvinnor diskrimineras - man kan nästan kalla det så - när det gäller rehabili- tering. Gullan Lindblad talade också om detta. Kvin- nor får mindre och sämre rehabilitering, och den kos- tar mindre. Vi i Folkpartiet är beredda att stödja re- servation 21. Vi anser nämligen att det måste vara en likhet mellan kvinnor och män och att alla skall be- handlas lika, även när det gäller rehabilitering på arbetsmarknaden. Fru talman! Ett väl fungerande socialförsäkrings- nät som skyddar vid sjukdom och skador är avgöran- de för alla. Det finns därför skäl att vårda sjukförsäk- ringen väl så att den står pall i olika skeden. Folkpar- tiet har därför enträget arbetat för en sjukförsäkring som skall vara fristående från statsbudgeten - en försäkring som lever sitt eget liv, finansieras med avgifter och som ger ett gott skydd för inkomstbort- fall. Vi arbetar vidare på den linjen och förväntar oss att regeringen snarast skapar en sammanhållen för- säkring som ger incitament för tillväxt och ökad trygghet i vårt samhälle. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva- tionerna 3, 10 och 18 men står självfallet även bakom övriga reservationer där Folkpartiet finns med. 0108070243108 N 2010-01-01 00:00:00 222358 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09116/#anf7