2349026 GK09116 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:116 Måndagen den 9 juni 1996/97 116 1997-06-09 00:00:00 Samverkan, socialförsäkringens ersätt- ningsnivåer och administration C9292C6E-ECEF-4185-AC7A-B9494500CC3F 32 Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) s Herr talman! Den proposition som vi debatterar i dag är ett steg i regeringens arbete med att reformera socialförsäkringarna och skapa stabila trygghetssys- tem. Utgångspunkten för den allmänna sjukförsäkring- en är en offentlig försäkring som bygger på standard- trygghet och som ger ersättning för inkomstbortfall. Försäkringen skall innehålla drivkrafter till arbete. Passiva utbetalningar av ersättningar som ersätter arbete skall i möjligaste mån undvikas. Socialförsäkringarna har stor betydelse för männi- skors trygghet. Att ersättning vid sjukdom baseras på inkomstbortfall och håller en rimlig nivå betyder mycket. Det underlättar rörligheten på arbetsmarkna- den i och med att försäkringen följer individen och inte är knuten till arbetsplatsen. Det bidrar också till jämställdheten mellan kvin- nor och män. Varje individ har sin egen försäkring. Det lönar sig att arbeta, oavsett kön, och det leder till ekonomiskt oberoende. Det ger den största tryggheten också för dem med de lägsta inkomsterna, och ju mer man arbetar, desto högre blir ersättningen. Ett försäkringssystem som bygger på grundtrygg- het eller har ett lågt tak leder till att stora grupper kommer att sakna skydd mot kraftigt försämrad lev- nadsnivå. Det förutsätter att alla som endast får en mindre del av sin inkomst vid arbetslöshet, sjukdom m.m., skaffar sig kompletterande försäkringar. De som har de lägsta lönerna och som inte har råd att betala extra försäkringar får det sämsta skyddet. Där- för skall inkomstbortfallsprincipen vara utgångspunk- ten för försäkringsskyddet även i framtiden. Socialförsäkringarna måste också fylla krav på rättvisa. Försäkringarna skall ges på lika villkor. Kostnaderna för försäkringsskyddet skall delas av alla. På så sätt undviker man att riskgrupper ställs utanför eller att de erbjuds försäkringar vars premier blir orimligt höga. Herr talman! Rehabiliteringsfrågan har under se- nare år fått en mer framskjuten roll i våra trygghets- system. När arbetsförmågan är nedsatt är det viktigt, framför allt för den enskilde, att åtgärder i första hand inriktas på rehabilitering så att han eller hon snabbt skall kunna återgå till arbetslivet. I samverkan mellan olika aktörer bör alla möjligheter att återge den en- skilde arbetsförmågan prövas. En effektiv rehabilite- ring där samhällets samlade resurser utnyttjas på bästa sätt minskar naturligtvis samhällets kostnader. Det är viktigt att genom samverkan mellan olika aktörer underlätta för den enskilde att trots sjukdom kunna vara kvar i sitt arbete, t.ex. i de fall där det finns en partiell arbetsförmåga. Man skall utgå från och ta till vara det friska hos varje individ. Här har arbetsgivarna en viktig roll när det gäller att ta till vara restarbetsförmågan hos de anställda. Försäkringen måste naturligtvis innehålla en väl avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk trygg- het och att upprätthålla arbetslinjen. Den som på grund av sjukdom, skada eller funktionshinder har en nedsatt arbetsförmåga och av det skälet inte kan för- sörja sig skall ha rätt till ersättning. På sikt måste vi skapa socialförsäkringssystem som också är finansiellt stabila och följsamma till den samhällsekonomiska utvecklingen. Det är ett viktigt skäl till det omfattande arbete som nu pågår inom Socialdepartementet. Förutom den här propositionen, som är ett första steg, planeras ytterligare tre propositioner. Under hösten kommer regeringen att lägga fram dels en proposition om inkomstbegreppet som bygger på en utredning som blir klar de närmaste veckorna, dels en proposition med ett omskrivet kapitel 18 i lagen om allmänförsäkring, om administrationen. Under våren 1998 kommer så propositionen om reformerad för- tidspension. Det är mot denna bakgrund regeringen anger principer för hur försäkring vid sjukdom och rehabili- tering bör utformas i den proposition som vi nu debat- terar. Herr talman! Ersättningsnivåerna i sjuk- och för- äldraförsäkringen föreslås höjas från 75 % till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Ett annat förslag är att arbetsmarknadens parter ges möjlighet att via avtal komplettera ersättningen upp till 90 % efter dag 90 i sjukskrivningsperioden. Med den högre ersättningsnivån stärker vi försäk- ringen och pressar tillbaka behovet av privata försäk- ringslösningar. En höjning av ersättningsnivån är också ett viktigt steg i arbetet att återskapa förtroendet för socialförsäkringarna. Propositionen handlar också om, och det är mycket viktigt, att utveckla samverkan mellan lokala aktörer när det gäller rehabilitering. Det gäller sam- verkan mellan försäkringskassa, kommun, arbetsför- medling och hälso- och sjukvården. En fördjupad och förbättrad samverkan innebär en vinna-vinnasituation för alla. Den enskilde vandrar inte längre mellan myndigheterna utan får stöd och hjälp utifrån ett helhetsperspektiv. Myndigheternas personal får ökad kunskap och en kompetensutveck- ling som höjer kvaliteten. Samhället får bättre resurs- utnyttjande och högre effektivitet i försäkringarna. Från att hittills ha bedrivits som försöksverksamhet skall nu samverkan bli ett permanent inslag i välfär- den. Förslaget i propositionen innebär bl.a. att gemen- samma verksamhets- och handlingsplaner kan upprät- tas på central myndighets- och regionnivå, liksom att program för gemensam utbildning kan utformas. Ge- mensam utbildning underlättar en gemensam utveck- ling. Regeringen anser att det gemensamma målet för de samverkande myndigheterna bör vara att personer i t.ex. utsatta grupper som saknar fast förankring på arbetsmarknaden i så stor utsträckning som möjligt skall omfattas av och själva företa aktiva åtgärder i syfte att få arbete. Målet för de samverkande myndig- heterna kan vara att inom en överblickbar framtid uppnå resultat i form av t.ex. kortare sjukskrivningsti- der, minskade kostnader för sjukpenning och förtids- pension eller sjukbidrag samt färre socialbidragstaga- re. Regeringen har anfört i propositionen att det är av stor betydelse att utveckla friare mål- och resultatstyrd användning av medel avsedda för samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. Det finns ett stort behov av att mer effektivt kunna utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda män- niskors behov av stödåtgärder. Det finns skäl att låta verksamheten utvecklas med stor frihet för att man skall kunna finna den mest rationella och effektiva lösningen. Regeringen har därför i den ekonomiska vårpro- positionen föreslagit att försäkringskassorna inom ramen för s.k. särskilda medel ges möjlighet att bedri- va olika projekt, bl.a. i syfte att förbättra samverkan- formerna och därmed effektivisera rehabiliteringen för framför allt utsatta grupper. I propositionen föreslås också vissa mindre men mycket viktiga förändringar för den enskilde. Det gäller t.ex. det utökade särskilda högriskskyddet. Det bör förbättra situationen på arbetsmarknaden för människor med omfattande sjukfrånvaro och ge denna grupp en bättre trygghet. Det gäller också vissa förändringar av den sjuk- penninggrundande inkomsten. Det rör personer som antingen varit arbetslösa eller haft förtidspension eller sjukbidrag och som nu antingen får en bättre nivå på sin sjukpenning eller får sjukpenning över huvud taget. Detta var två små reformer som kommer att få stor betydelse för den enskilde. Herr talman! Regeringen har de senaste åren fått ta emot mycket kritik för besparingarna i socialför- säkringarna, inte minst förstås från de politiska parti- erna här i riksdagen. Moderaterna har t.ex. särskilt ömmat för änkor och för underhållsskyldiga fäder. Dock känner de inte lika ömt för de vårdnadshavande mödrarna, som de tycker kan hänvisas till socialbi- drag. En annan grupp som de inte heller känner ömt för är blivande mödrar i tunga och farliga jobb, som nu har möjlighet att få havandeskapspenning. Moderaterna har vid ett flertal tillfällen yrkat på att havandeskapspenningen skall avskaffas. De anser att sjukpenning bör utges i de fall kvinnan inte får eller kan arbeta. Men havandeskapspenningen är viktig för kvinnor i tunga och slitsamma jobb. Utan denna förmån skulle de i många fall vara tvingade att ta ut föräldrapenning redan 60 dagar före beräknad förlossning. Kvinnor i lättare jobb kan vänta med att ta ut föräldrapenning till dess att barnet är fött. Det är därför en rättvisefrå- ga mellan olika kvinnor. Ytterst skulle barnen drabbas genom att de redan från starten får olika förutsätt- ningar beroende av föräldrarnas yrke. Som om detta inte räckte, vill Moderaterna också införa två karensdagar i den tillfälliga föräldrapen- ningen. Har Moderaterna funderat över vad det bety- der för exempelvis ensamma mammor? Värt att note- ra är förstås Moderaternas förslag om oförändrade ersättningsnivåer på 75 % i försäkringen. Det är en skillnad jämfört med Folkpartiet och Kristdemokra- terna. Herr talman! Regeringen har i den proposition som vi i dag debatterar tagit ställning till vilken asso- ciationsform de allmänna försäkringskassorna skall ha i framtiden. Regeringen föreslår att försäkringskas- sorna skall behålla nuvarande associationsform. Re- geringen anser att den nuvarande organisationen, som kombinerar en central statlig myndighet med formellt fristående regionala organ, har stora fördelar. Den innebär ett stort inflytande från förtroendemän med lokal förankring och lokalt engagemang. Det ger verksamheten hög legitimitet i medborgarnas ögon. Regeringen redovisar i propositionen ett antal förslag till förändringar av uppgifter och funktioner för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ringskassorna som medför att ansvaret tydliggörs och som medverkar till att skapa goda förutsättningar för en bättre fungerande administration av socialförsäk- ringarna. Försäkringskassornas självständiga ställning bör stärkas och Riksförsäkringsverkets roll klargöras. För tillämpningen av socialförsäkringarna och de förmå- ner där kraven på likformighet är höga, finns ett be- rättigat krav på ett starkt centralt inflytande i form av normgivning, tillsyn och uppföljning. Inom arbetet med insatser mot ohälsa finns det skäl att låta verk- samheten utvecklas med stor regional och lokal frihet där man söker den mest rationella och effektiva lös- ningen. Rollfördelningen inom administrationen av socialförsäkringarna förtydligas. Med en ökad mål- och resultatstyrning och ett förbättrat teknikstöd for- mas en modern administration som utmärks av närhet, tillgänglighet, delaktighet och professionalism. Herr talman! Jag är övertygad om att en bra all- män sjukförsäkring som omfattar alla dels är en omistlig del av ett generellt välfärdssystem, dels är det som bäst främjar såväl effektivitet som rättvisa och jämlikhet. 0810983113102 N 2010-01-01 00:00:00 222383 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09116/#anf32