<anforande>
<dok_hangar_id>2349025</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:115 Torsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:350 om debatt om det mångkulturella samhället</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5F8A0ABC-3325-4BC9-8995-CEF78208FDC5</anforande_id>
<anforande_nummer>205</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller etnisk diskriminering i
arbetslivet är det faktiskt inte länge sedan - år 1994 -
en ny lagstiftning genomfördes. Jag vet inte om
Yvonne Ruwaida satt med i den riksdag som godkän-
de lagen. I så fall hade hon säkert röstat emot beslutet
med tanke på de argument hon här för fram.
Det var en stor majoritet som stod bakom beslutet
och som ville ha en lag mot etnisk diskriminering i
arbetslivet. Efter det att lagen nu har varit i kraft någ-
ra år har den visat sig vara ganska tandlös. Den har
inte lett till någon fällande dom över huvud taget,
trots att vi vet att väldigt många människor blir dis-
kriminerade på den svenska arbetsmarknaden. Men
det har aldrig kunnat ledas i bevis.
Vi vet också att ILO, Internationella arbetsorgani-
sationen, har kartlagt dessa frågor. Man gör en kvali-
ficerad uppskattning om att cirka en tredjedel av de
människor som lever i andra länder som invandrade
har utsatts för diskriminering och känner sig väldigt
diskriminerade. Detta är mycket allvarligt. Samhället
måste ta detta på största allvar och se till att lagstift-
ningen blir av den karaktären att det går att komma åt
människor som diskriminerar andra människor, oav-
sett skälet till diskrimineringen. Oavsett etnisk identi-
tet, hudfärg, hårfärg, klädedräkt eller vad det nu kan
vara, får man inte bli diskriminerad i arbetslivet. Det
är viktigt och det arbetar vi med nu. Vi lägger fram en
proposition kring dessa frågor till våren. Utredningen
skall vara klar under december månad.
När det gäller integrations- och introduktionspla-
ner finns det redan återgivet. Om Yvonne Ruwaida
läser de båda häften som jag överlämnat kan hon få
klart för sig att vi står för den individuella linjen. Vi
står för decentralisering. Vi vill ha integrations- och
introduktionsplaner som kommunerna skall vara an-
svariga för. Det skall ske en lagstiftning enligt det
förslag som en myndighetsutredning under Bo Bylund
kom med alldeles nyligen, för att skärpa kommuner-
nas ansvar i de här sammanhangen.
Vi hyllar slutligen också mångfaldens samhälle
och är optimister inför framtiden och tror att vi skall
kunna få verksamheter i stat, kommun, landsting och
privat arbetsliv att spegla mångfalden i vårt samhälle.

</anforandetext>
<intressent_id>0615371546701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222351</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09115/#anf205</protokoll_url_www>
</anforande>
