<anforande>
<dok_hangar_id>2349025</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:115 Torsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:281 om Partnerskap för fred</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1A2BDB46-DE97-4351-85C5-AE4425997689</anforande_id>
<anforande_nummer>148</anforande_nummer>
<talare>ANDERS SVÄRD (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jan Jennehag talar om att det är en
risk med att medverka i internationella fredsfrämjande
humanitära insatser. Det kan leda till tolkningar som
går ut på att vi glider i frågan om militär alliansfrihet.
Det är säkert riktigt att den risken finns. Jan Jennehag
visar med att ta upp frågan på det här sättet att det
finns anledning att fundera. Men man måste ändå
bestämma sig för vad som är viktigt.
Faktum är att vi har bestämt oss för att vara med.
Skälen till det är tunga, nämligen den goda effekten
av internationell samverkan i den här typen av verk-
samhet. Vi får väl öka trycket i informationsverksam-
heten så att det åtminstone inte på den grunden behö-
ver uppstå en sådan här typ av missförstånd.
Om man inte vill tro att det är goda avsikter och
att det inte finns någon medveten glidning är det klart
att ingenting hjälper. Men om man vill förstå vad
detta betyder för freden i vår omvärld och för våra
möjligheter att som nation medverka till den menar
jag att man får jobba mer med information och dis-
kussion för att undanröja riskerna för missförstånd.
</anforandetext>
<intressent_id>0531431759204</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222294</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09115/#anf148</protokoll_url_www>
</anforande>
