2349025 GK09115 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:115 Torsdagen den 5 juni 1996/97 115 1997-06-05 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:363 om könsperspektiv inom museivärlden interpellationsdebatt F655C047-099D-424C-8FD5-46A104CFF939 134 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) v Herr talman! Vänsterpartiet ser inte heller jäm- ställdhet mellan könen som ett avskilt politikområde. Jämställdheten måste ju genomsyra alla de politiska områdena. Men det krävs också en särskild kvinno- kamp, en satsning och en lagstiftning. Det krävs re- surser för att stärka kvinnofrågan. Det handlar helt enkelt om resursfördelning. Det handlar om ökade kunskaper om jämställdhet i syfte att synliggöra de här dolda processerna. Internationellt sett är Sverige ett av världens mest jämställda länder. Ändå återstår det väldigt mycket. För att nå den verkliga jämställdheten, krävs det att makten och de ekonomiska resurserna fördelas på ett rättvist sätt mellan män och kvinnor. Kvinnors under- ordning i alla slags processer är ett faktum i dag. Jag har, eftersom jag är ledamot av riksdagens kulturut- skott, besökt flertalet museer. Jag har deltagit i en mängd visningar. Det har gällt allt från arkeologi till egna experiment. En försvinnande liten del av det jag har sett vid dessa besök har utgått från ett könspers- pektiv. Det är mycket vanligare med ett klassperspek- tiv. Det är inte så att könsperspektivet saknas hos mu- seipersonalen. De är mycket kunniga på det här om- rådet och kan svara om man ställer en fråga. Det är helt enkelt så att mannen är norm när man skall be- skriva historien. Man utgår helt enkelt från en peda- gogik som är mer är anpassad för män, och man speglar historien utifrån ett manligt perspektiv. Jag vill också klargöra att Vänsterpartiet inte anser att män och kvinnor har olika egenskaper och att de av den anledningen måste skiljas åt i särskilda museer för att stärka könsperspektivet. Vänsterpartiets syfte är att synliggöra den del som 51 % av befolkningen har av historien och på så sätt öka kunskapen och förståelsen mellan könen för att på sikt få ett mer jämställt samhälle. Det är bra att man i regleringsbrevet för 1997 ger de centrala museerna samt Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet i uppdrag att till den 1 mars 1998 utarbeta en strategi för att arbeta vidare med att utveckla kul- turarvets demokratiska funktioner. Det har ju minis- tern här också sagt. Men räcker verkligen det? Jag tror inte det. Min absoluta övertygelse är att om könsperspektivet skall kunna speglas på ett riktigt sätt, krävs det något speciellt. Det räcker inte med att man i regleringsbreven skriver in att museerna skall utarbeta strategier för kulturarvets demokratiska funktioner. Könskampen är väldigt viktig. Därför bör den också behandlas för sig, och inte ihop med klass, kulturell bakgrund och generation - åtminstone inte enbart. Man måste också särskilja den för att kunna förstå helheten och sammanhanget. Min fråga till ministern är: Klarar verkligen våra museer, inom den ram och med de verktyg de nu har, att spegla det kvinnliga kulturarvet utifrån den köns- fördelning som finns i samhället? Vi är faktiskt flerta- let av befolkningen. 0703309898919 N 2010-01-01 00:00:00 222280 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09115/#anf134