<anforande>
<dok_hangar_id>2349024</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5FF70A8C-2BA2-4A12-87FB-84CF78834E33</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>HÅKAN HOLMBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag begärde ordet för att få kommen-
tera detta med kronförsvaret, en fråga som tagits upp
först av Kurt Ove Johansson och sedan av ytterligare
några. Kurt Ove Johansson tyckte att det var ovanligt
med en reservation i en fråga som i sak inte har prö-
vats i utskottet. Det kan man möjligen säga. Förkla-
ringen är dock att socialdemokraterna i utskottet har
hamnat i en ovanlig situation. Vad det i grunden
handlar om är ju den anmälan som har gjorts till KU
och som har ett innehåll som socialdemokraterna i
utskottet rimligtvis inte gärna kan instämma i. Man
behöver liksom hitta en position mellan ett klart avvi-
sande av detta och ett bevarande av husfriden inom
partiet.
Det står väldigt klart i anmälan att det som man
vill att KU skall ta upp är frågan om det har tagits
otillbörliga hänsyn - egentligen inte bara av den re-
gering som satt under den aktuella tiden utan också av
det stora oppositionspartiet då, nämligen Socialdemo-
kraterna. Det var alltså fråga om ett beslut som fatta-
des i politisk enighet. Det sägs i anmälan att det bör
undersökas om det togs otillbörliga hänsyn till grup-
per i samhället och om man då bröt mot den grund-
läggande principen om likabehandling av medborgar-
na.
Det är självfallet en fråga som kan ställas, och det
är en alldeles oerhörd fråga. Det här är den ena av de
två möjliga logiska positioner som finns här. Utgår
man från den frågeställningen, då misstänker man att
Carl Bildt, Anne Wibble och Ingvar Carlsson - det
handlar alltså inte bara om dem som satt med i rege-
ringen utan i princip om hela det politiska Sverige -
avsiktligt konspirerat mot allmänheten för att gynna
snöda kapitalintressen. Detta är något alldeles ohygg-
ligt, och det är förvisso en fråga för KU att utreda
detta, om man på allvar tror att något sådant har skett.
Om något så oerhört kan ledas i bevis kan det ju
t.o.m. leda till att det blir fråga om åtal mot statsråd
o.d. Skall man driva den linjen måste man ha mycket
bra på fötterna. Jag kan inte riktigt se att man har det.
Det har ju inte företetts ett enda spår av bevis för att
det skulle ha varit på nämnda sätt. Jag ifrågasätter inte
för en sekund att väldigt många enskilda har drabbats
mycket hårt av det som skedde. Men man måste då
också vara klar över att samma enskilda människor
eller andra enskilda människor kanske skulle ha drab-
bats precis lika hårt, eller hårdare, om regeringsparti-
erna och Socialdemokraterna vid de här tillfällena
hade enats om något annat än det som man enades om
och hade gjort tvärtom. Det hade ju också kunnat få
oerhörda konsekvenser. Detta är alltså den ena tänk-
bara positionen som jag inte tror att någon - möjligen
Bengt-Ola Ryttar, men inte så värst många andra - på
allvar vill driva.
Eller också, och det är den andra positionen, har
man en sund skepsis gentemot den här typen av kon-
spirationsteorier och menar att det kan finnas andra
frågor att ställa, t.ex. om kontakter mellan regerings-
partier och oppositionsföreträdare, om kontakter
mellan regeringen och Riksbanken eller om regering-
ens beredskap för svåra valutakriser. Det är högst
relevanta frågor, och de bör förvisso ställas. Jag kan
hålla med om att det nog hade varit bra om de hade
ställts redan häromåret eller för några år sedan - det
har ju nu gått fem år sedan det här inträffade. Men det
är något helt annat. Om man tycker att det är det som
är KU:s uppgift, och det är det ju, skall man skriva
som man gör i reservationen.
Socialdemokraterna har här hamnat i en situation
som jag har förståelse för. Den är svår att hantera.
Man vill bevara husfriden när det kommer en anmälan
från en partimedlem som "prenumererar" på idén om
den stora konspirationen mot allmänheten. Man vill
dock inte såga av helt, vilket sakligt kanske vore mo-
tiverat - om man nu inte tror att Ingvar Carlsson, Carl
Bildt och Anne Wibble, dvs. hela det politiska Sveri-
ge, verkligen tog otillbörliga hänsyn med flit för att
försätta en stor del av befolkningen i ekonomisk kni-
pa.
Därför har man enats med några andra partier om
en majoritetsskrivning där vissa antydningar görs i
riktning mot den bild av verkligheten som anmälaren
har. Man talar alltså om särskild expertis - det är litet
grand samma ordval och samma anda. Men man kan
inte gärna leverera detta, som man ju ger ett intryck
av att man skall göra. Därför har vi tyckt att det, får
jag nog säga, för KU:s anseendes skull är angeläget
att i varje fall några av oss inte hänger med här bara
för att bevara husfriden inom socialdemokratin.
KU skall granska det som verkligen är KU:s upp-
gifter. Om vi inte tror - i alla fall har det hittills inte
funnits något som starkt tyder på - att det verkligen
finns ett underlag för den här stora konspirationsteo-
rin, skall vi inte i förväg ge något på hand åt det hållet
som vi sannolikt inte kan infria. Det är ju att ge en
falsk bild av vad vi kommer att göra. Detta är förkla-
ringen. Egentligen tror jag att Kurt Ove Johansson
begriper det här, men jag förstår att han befinner sig i
en ganska knepig situation.
</anforandetext>
<intressent_id>0198565054212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221929</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
