<anforande>
<dok_hangar_id>2349024</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4B1947EF-A548-4670-BE00-A8FA99A4F1C6</anforande_id>
<anforande_nummer>229</anforande_nummer>
<talare>BENGT HURTIG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Lena Hjelm-Wallén räknade upp hur
många socialdemokratiska stats- och regeringschefer
det finns och de framgångar som har varit i valen i
England och Frankrike för socialdemokratiska partier
och även för vänstern. Det avgörande är ändå kanske
inte vilken partibeteckning som man har, utan det
avgörande är vilken politik som man avser att föra.
Inom den socialdemokratiska familjen i Europa finns
det ju rätt stora spänningar, vilket jag ansett mig ha
fått erfara när jag var där nere.
Utvecklingen kommer att bli intressant. Man
kommer att föra debatten om arbetslösheten, fattig-
domen och den ekonomiska politiken i Europa. Jag
befarar att de svenska socialdemokraterna inte kom-
mer att vara drivande, utan det är de pånyttfödda
krafterna i södra Europa som kommer att ta de nya
greppen.
Lena Hjelm-Wallén berörde också det bristande
förtroendet för den europeiska unionen, vilket vi
också rätt ingående har behandlat i vår motion till
denna skrivelse. Brist på demokratisk legitimitet vid
beslutsfattande är en viktig del i detta. Folk är kanske
inte insatta i alla detaljer, men de har känslan av att
det är en byråkratisk elit som bakom lyckta dörrar
tillsammans med en del politiker fattar de avgörande
besluten i nära samförstånd med de stora lobbyintres-
sena som finns i detta system.
Talar man med representanter för Industriförbun-
det, SAF, LRF osv. så är de mycket nöjda med sin
position. De talar öppenhjärtigt om att de inom
kommissionens speciella kommittéer i praktiken kan
påverka olika frågor långt före riksdagens utskott.
Fackutskotten i riksdagen har däremot praktiskt taget
noll insyn i det som händer i dessa kommittéer.
En del beslut avgörs numera också på tjänsteman-
nanivå och inte av politiker. En sådan erfarenhet har
vi när det gäller Systembolagets vara eller icke vara.
Det beslutet fattas av domstolen och får naturligtvis
ytterst påtagliga konsekvenser för vår socialpolitik,
om det skulle gå så att vi får lov att förändra det här
systemet och släppa alkoholen mer fri.
Vi har också yrkat att vi borde göra en genomgri-
pande utredning av hur medborgarnas makt över
samhällsutvecklingen i praktiken påverkas av med-
lemskapet. Såvitt jag förstår av s. 24 i betänkandet
förbereder man inom Statsrådsberedningen direktiv
till en utredning om just de här frågorna. Det är vi så
klart tacksamma för och kommer att bevaka.
Sysselsättningsfrågan är en annan fråga som na-
turligtvis har bidragit till det bristande förtroendet för
den ekonomiska politik som förs inom unionen. Stif-
telsen Ja till Europa utlovade före folkomröstningen
160 000 fler jobb i Sverige om vi gick med. Vi vet ju
hur det har gått med det. Var och en kan konstatera att
det snarare går åt det andra hållet.
Mycket talade för att det snabba genomförandet
av konvergenskraven, som var en följd av kraven
inför EMU:s tredje steg, ytterligare skulle försvåra
kampen mot arbetslösheten. Prisstabilitetsmålets
överordnande ställning inom hela den ekonomiska
politiken finns fortfarande kvar. Om varje ökning av
sysselsättningen kommer att åtföljas av någon form av
prisökning, låt oss säga på någon enstaka procent, är
det stor risk att den här centralbanken kommer att
klippa till med höjda räntor och pressa ned syssel-
sättningsökningen igen. Den kommer att hålla nere
investeringstakten. Det är så det kommer att fungera.
Det är de här stora frågorna som diskuteras med
mycket stor intensitet ute i Europa i dag. Det är en
verklig rörelse på gång, där man utvärderar hela den
ekonomiska politiken som den har formulerats i Ma-
astrichtfördraget. Jag hoppas naturligtvis att man
kommer att göra förändringar som innebär att man
blir mycket mindre klavbunden till den här typen av
ekonomisk nyliberal politik och på allvar kan ta itu
med sysselsättningsfrågorna.
Jag tycker att man kunde ha skrivit litet mer posi-
tivt i betänkandet om ropet på en förnyelse av den
ekonomiska politiken som finns över hela Europa.
Det fick vi ett blankt avslag på. Jag tror inte att de
arbetslösa och de fattiga i Europa är nöjda med den
skrivningen.
Jag får lämna svaren till Magnus Johansson vid
sidan av protokollet.

</anforandetext>
<intressent_id>0936271144504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222129</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf229</protokoll_url_www>
</anforande>
