2349024 GK09114 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni 1996/97 114 1997-06-04 00:00:00 Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996 00EF6A4B-EF16-4136-B1BC-A063EC49E087 228 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) mp Fru talman! Alla här har i dag talat om de stora besluten vid regeringskonferensen. De har talat över- gripande om partiernas inställning och politik. Jag känner mig minst sagt udda, eftersom jag tänker ta upp en liten detalj, men en detalj som engagerar många. För balansens skull får ni kanske tänka er att det står många engagerade människor bakom mig som har talat med mig om detta. Jag tänkte tala om reservation 37, som har rubri- ken Sveriges förhållningssätt vad avser synen på djur- försök inom EU. Den gäller att Sverige bör vara på- drivande inom Europeiska unionen för att EU:s utta- lade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % före år 2000 omsätts i praktiken. Detta finns med som en målsättning i EU:s femte hand- lingsprogram från 1992. I jordbruksutskottets yttran- de, som också antas av utrikesutskottet, säger man följande: Regeringen har tillkallat en särskild utredare som skall göra en inventering och utvärdera det stöd som lämnas till forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag till hur försöks- djursanvändningen skall kunna begränsas - detta gäller alltså Sverige. Vidare säger man: "I direktiven anförs att kommissionen kommer att arrangera ett möte i mitten av april 1997 där målet i EU:s femte miljöhandlingsprogram att reducera försöksdjursan- vändningen med 50 % till år 2000 kommer att disku- teras. Mötet är föranlett av bl.a. den osäkerhet som finns bland medlemsländerna om hur målet kan för- verkligas." Det är just denna målsättning som gör medlem- marna i djurskyddsföreningarna, inte bara i Sverige utan också i många andra länder, oroliga. Vägen till målet har hinder som man från EU:s sida inte tillräck- ligt aktivt försöker att undanröja. Detta är av stort intresse, inte bara för föreningar som sysslar med djurskydd utan också för andra organisationer som har aktiviteter där djur är inblandade. Det gäller också om man bara äger djur som brukar användas för djurexperiment. Som jag sade hänvisar jordbruksutskottet i sitt betänkande till det möte som EU-kommissionen ar- rangerade i Bryssel den 14-15 april. Konferensen kom till stånd efter påtryckningar framför allt från Europeiska koalitionen mot djurförsök och från EU:s egen EURO-group for Animal Welfare. Det är en stor grupp som i sin tur har undergrupper i varje EU-land. Och det gällde alltså målsättningen i EU:s femte mil- jöhandlingsprogram. Vissa delegater betraktade målet som en kom- promiss, därför att de ansåg att tester på djur skall upphöra helt. Andra delegater ansåg att målet var helt orealistiskt och för svårt att genomföra. Det är alltså nästan fem år sedan som man satte upp detta mål. Under alla dessa år har man ännu inte kunnat enas om en gemensam metod för att upprätta statistik över försöksdjuren. Det måste man ha att utgå ifrån om man skall kunna komma framåt i den här frågan. I och för sig borde det inte vara något hinder för ett land att lämna uppgifter om sina djurförsök, eftersom dokumentation om försöken ju görs. EU-kommissionens konferens resulterade inte i några gemensamma resolutioner eller ståndpunkter, som många hade hoppats. Här skulle Sverige kunna göra ganska mycket. I utskottets svar till motionärerna sägs bl.a. att man förutsätter att regeringen och dess representanter på olika nivåer i EU-arbetet agerar fortsatt offensivt när det gäller djurskyddsfrågorna. Just när det gäller den här målsättningen med reducering av antalet djurförsök, som en del länder tyvärr inte verkar att vara så engagerade i, har Sverige en given roll som förslagsställare och pådrivare. Vi kan inte vänta på den utredning som just har startat sitt arbete med dessa frågor, som sägs i betän- kandet, utan vi måste agera själva. Målet är fem år gammalt, och vi skall inte behöva vänta på en utred- ning för att kunna sätta i gång. Jag övergår nu till att tala om reservation 14 angå- ende de mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till tredje land. Det handlar om de avtal som EU ingår med andra länder, associeringsavtal, associationsavtal samt partnerskaps- och samarbetsavtal. I inledningen till samtliga avtal lyfter man fram de mänskliga rättig- heterna, men med olika formuleringar. Att skrivningarna i avtalen varierar betyder givet- vis inte att någon variation från EU:s sida i synen på att respekten för de mänskliga rättigheterna måste upprätthållas. Däremot kan EU:s motparter känna tveksamhet när det gäller vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna. I vissa avtal utgör de en grund, i andra en vägledning och i tredje hand en inspiration i samarbetet. Det är viktigt att EU har samma skrivningar i alla sina avtal. Det allra enklaste är att hänvisa till FN-stadgans artikel 1 med förkla- ringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av generalförsamlingen den 10 december 1948. Det har man också gjort i två av avtalen. Avslutningsvis stöder jag Miljöpartiets yrkanden, men jag yrkar bifall till reservationerna 13, 25, 28 - som Peter Eriksson redan har yrkat bifall till. Jag yrkar också bifall till reservation 36, som handlar om att regeringens förslag till strategi för djurskyddsfrå- gor skall redovisas i kommande skrivelse. Det stod inte så mycket om detta i betänkandet, trots att utskot- tet talar om att Sverige har agerat offensivt när det gäller djurskydd. Det är viktigt att detta står med i EU-skrivelsen, eftersom det intresserar många männi- skor. Om man tog med sådana här frågor skulle kan- ske fler än 30 000 personer ta till sig information om EU. Vi vill ju alla att så många som möjligt skall få en korrekt och objektiv information om EU. 0366609643504 N 2010-01-01 00:00:00 222128 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf228