2349024 GK09114 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni 1996/97 114 1997-06-04 00:00:00 Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996 AA186470-BA58-4A85-A148-75D357945A79 199 INGRID NÄSLUND (kd) kd Fru talman! Verksamheten i Europeiska unionen har under 1996 starkt präglats av regeringskonferen- sen, som nu går mot sitt slut. Det är ännu för tidigt att uttala sig helt säkert om framgångar och bakslag, men de indikationer som vi hittills har fått talar ändå för att förhandlingarna kommer att ge ett övervägande gott resultat. Vi kristdemokrater är positiva till samarbetet inom EU eftersom vi helt står bakom målsättningarna att bibehålla en varaktig fred och att genom en solidarisk utrikespolitik verka för en tryggare och rättvisare värld. På flera områden tyder allt på att samarbetet kommer att förbättras och förstärkas. Unionen blir effektivare då beslutsfattandet förenklas genom att det inom fler områden blir möjligt att fatta beslut med kvalificerad majoritet. Samtidigt kommer Europapar- lamentet att få mer inflytande. Det är något som krist- demokraterna stöder, eftersom det indirekt ger Euro- pas medborgare större inflytande. Även insynen för- bättras något, vilket är ett framsteg. Ett ämnesområde som konkret kan bidra till var- aktig fred och trygghet, och där en förbättring säkert kommer att ske, är den gemensamma utrikes- säker- hetspolitiken. Genom att de s.k. Petersbergsuppgifter- na - fredsfrämjande och humanitära insatser - förs in i fördragen, får säkerhets- och utrikessamarbetet en tydligare profil, som dessutom mycket väl passar svenska intressen. Här tycker jag att det är på sin plats att erkänna det svensk-finska initiativets kvalitet och framgång. En annan viktig reformaspekt inom området gäller beslutsordningen. Det förslag som har lagts fram, och som verkar ha starkt stöd, innebär att ett land i stället för att lägga in sitt veto mot ett initiativ kan lägga ned sin röst. Det är en vinst både för landet i fråga, som slipper att delta i initiativet, och för övriga länder, som inte blockeras utan som kan gå vidare i samarbe- tet. Jag delar alltså inte den uppfattning som nyss uttrycktes här att det skulle ligga något fel i detta. I stället tycker jag att det är ett konstruktivt sätt att inte hindra de länder som känner att de vill gå vidare med något samtidigt som man kan avstå själv. Det skall ju inte vara så att man inte vill samarbeta alls därför att man inte är överens på alla punkter. Slutligen har vårt land, med hjälp från bl.a. den brittiska regeringen, avstyrt försök att föra in VEU i EU-fördraget. Visserligen kvarstår det som mål på sikt, och visserligen vill vissa länder införa ett proto- koll om den stegvisa integreringen av VEU, men det förefaller ändå som om inget konkret steg mot en VEU-integrering kommer att tas i förhandlingarna, och det tycker vi är bra. Medborgarna verkar också vinna på regeringskon- ferensen. Öppenhet, förenkling av fördragen genom färre och mindre omständliga beslutsformer, tydligare hänvisning till de mänskliga rättigheterna och icke- diskriminering och ett effektivare konsumentskydd är bara några av de föreslagna åtgärder som stärker befolkningarnas situation, och som kanske kan få dem att känna sig mer delaktiga i samarbetet. Ett område som betyder mycket för medborgarnas trygghet är det inrikes och rättsliga samarbetet, den s.k. tredje pelaren. Anita Gradin, som är den kom- missionär som ansvarar för området, har fått utstå en hel del kritik för att alltför litet har hänt. Till hennes försvar tycker jag att man kan säga att hon inte har förfogat över tillräckligt effektiva verktyg för att föra en verkligt effektiv politik. Det här skall nu åtgärdas på många olika sätt enligt de förslag som har lagts fram, och vi stöder varmt dessa initiativ. Först och främst skall de konventioner man beslu- tar om kunna träda i kraft redan då en majoritet av länder har ratificerat dem. I dag måste alla länder ratificera en konvention innan den träder i kraft. Det har gjort att inga konventioner har blivit gällande än. Ett antal områden föreslås överföras till EG-pelaren, alltså den första pelaren. Det innebär ett ökat infly- tande för EU:s institutioner, behörighet för EG- domstolen samt färre beslut med enhällighet. Besluten i första pelaren är också bindande på ett annat sätt än i den tredje. Det gäller asylpolitik, gränskontroller och vissa andra invandrarpolitiska frågor. Det gäller också kampen mot narkotikamissbruk och bedrägerier samt ett civilrättsligt samarbete. Kvar i tredje pelaren blir då endast straffrättsligt samarbete samt polis- och tullsamarbete. Ett annat förslag innebär en ökad användning av kvalificerad majoritet och mer bindande beslut i tredje pelaren. Alla de här förslagen tycker vi kristdemokrater är mycket bra. Vi har länge arbetat i den riktningen. Det råder dock ingen enighet om en eventuell överföring till EG-pelaren. Det är ännu osäkert hur det går. Framför allt är det den brittiska regeringen som vill att samarbetet inom ovan nämnda område förblir mellanstatligt. Vi kristdemokrater välkomnar den effektivisering som skulle bli resultatet av de framlagda förslagen. De frågor man här brottas med kan inte lösas av varje land för sig, utan de olika kunskaperna och erfarenhe- terna måste slås ihop för att vi skall kunna uppnå ett tryggare samhälle. Samtidigt vill vi betona att ett ökat samarbete i asylfrågor inte får leda till att vårt land tvingas till en restriktivare immigrationspolitik än vi själva vill. Jag skulle också vilja uttrycka en varning och säga att det inte heller får leda till att vår vilja försvagas. Jag tycker att vi har sett oroande tendenser på det. Den senaste flyktingproposition som antogs gick betydligt längre än vi önskade. Därför vill jag verkligen höja ett varningens finger. Vi får inte hjälpa till att bygga en fästning i Europa där många stängs utanför. Ett av de områden där det har funnits svenska för- slag är miljön. Det är berömvärt att regeringen har valt att ta initiativ inom ett så centralt och angeläget område. Däremot är det svårt dela regeringens stolthet och optimism över det slutliga resultatet. Visst är det positivt att principen om en hållbar utveckling skrivs in i fördragen, liksom att miljöaspekten skall integre- ras i beslut inom alla samarbetsområden. Men risken är att det här stannar vid vackra ord. Inga konkreta åtgärder föreslås i det holländska ordförandeskapets förslag som ligger till grund för slutförhandlingarna. Det svenska förslaget om en miljögaranti, som inne- bär att länder får gå före med hårdare miljölagstift- ning, har inte vunnit gehör. Vad som däremot har nämnts i förslaget, men som den svenska regeringen tyvärr inte har velat driva, är att miljöskatter skall kunna beslutas med kvalificerad majoritet. Vi kristdemokrater har sedan länge drivit den frågan, och vi applåderar därför den öppning som nu sker. Sammantaget tvingas man dock säga att re- sultaten ser ut att bli bristfälliga på miljöområdet. Ändå vill jag säga att detta är ett av de områden som lämpar sig absolut bäst för överstatliga beslut, och det är ett område där sådana är nödvändiga. Regeringen har varit aktiv i regeringskonferensen och lagt fram ett antal förslag, men resultatet kan knappast sägas vara så lyckat som man ibland har velat låta påskina. Förutom vad gäller initiativen inom utrikes- och säkerhetspolitik samt om jämställdheten, måste man tvärtom säga att framgången är relativt blygsam - även om vi är tacksamma för det som har skett. Som ett exempel kan vi ta sysselsättningen, som den svenska regeringen har valt att driva hårt. Man vill se en sysselsättningsunion, men man fick nöja sig med ett sysselsättningskapitel som infogas i fördra- gen. Det handlar framför allt om målsättningar och principer eftersom man för att blidka tyskarna tydligt understryker att arbetsmarknadspolitiken även fort- sättningsvis skall vara en nationell angelägenhet. Dessutom har den brittiska regeringen, som ju har prisats så av vår egen regering, framfört önskemål eller krav på att flexibilitet skall vara ledstjärnan inom arbetsmarknadspolitiken. Det stämmer knappast över- ens med den svenska regeringens syn på hur syssel- sättning skapas. Det är också intressant att notera att de riktlinjer som skall utarbetas på EU-nivå kan jämföras med de Essenpunkter som den svenska regeringen inte har ansett vara värda att följa mer än delvis. För- dragsändringen lär knappast innebära någon stor förändring av den europeiska sysselsättningen. Det måste göras mycket klart för befolkningarna att med- lemsländerna själva ansvarar för att skapa arbetstill- fällen. Annars finns risken att s och andra partier gör EU till syndabock för den stora arbetslösheten, och det är ingen betjänt av. Sedan gäller det sysselsättningen. Europaparla- mentets social- och arbetsmarknadsutskott har under 1995 arbetat fram två betänkanden om arbetsmark- nadspolitiken. Målsättningen var att verka för både marknadsekonomisk effektivitet och social rättvisa, och texterna innehåller bl.a. uppmaningar till Europas länder att främja tjänster som är inriktade på hemmet och familjen, att satsa på forskning och utbildning och att företa större satsningar på små och medelstora företag. Regeringen har emellertid ännu inte genomfört något av dessa förslag - utom möjligtvis när det gäller utbildning och forskning - trots att arbetslösheten har stigit månad för månad. Rekommendationen att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten riktade till hushållen och hemmen har konsekvent tillbakavisats trots att förslag i den riktningen gång på gång har lagts fram av oppositionen. Först nu kan vi se början till en omsvängning. Men utskottet anser det angeläget - vilket vi kristde- mokrater också gör, men vi har inte fått hela utskottet med oss i fråga om det - att Europaparlamentets re- kommendationer beaktas av den svenska regeringen. Som jag sade gäller det även två av Essenpunkterna - de indirekta lönekostnaderna och arbetsmarknadspo- litisk flexibilitet och effektivitet - där den svenska regeringen i praktiken inte har velat vara med och göra något åt dem. När det gäller det inrikespolitiska samarbetet skulle jag också vilja nämna vikten av att vi skulle kunna behålla tullens befogenheter på en högre nivå. Vi har konsekvent tillbakavisat de nedskärningar som beslutades gemensamt av den socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet, då man tog bort 750 heltidstjänster inom tullen. Detta görs i ett läge då vi får en försvagad bevakning av våra gränser, då vi får ett ökat samarbete på detta område och då fler varor som inte alltid är önskvärda flyter in över våra grän- ser. Vi tycker att det är obegripligt att man i detta sammanhang har motverkat en effektiv tullbevakning genom att göra dessa nedskärningar. Vi menar att beredskapen absolut behöver höjas där. Jag skulle också när det gäller medborgarna, som jag talade om tidigare, bara vilja påpeka hur viktig vi anser att familjen är. Det har vi stöd för av den stora kristdemokratiska fraktionen i Europasamarbetet. Vi menar att det är viktigt att familjerna och andra små naturliga gemenskaper står i centrum för social- och samhällspolitiken inom EU. Utvecklingen av Europe- iska unionens sociala dimension är nödvändig för att man skall kunna stärka de europeiska familjernas och medborgarnas villkor. Vi kristdemokrater menar att den sociala dimensionen måste främja både socialt ansvar men också personlig utveckling genom valfri- het och subsidiaritet. Även om reglerna för familje- politiken bör förbli nationella är det enligt kristdemo- kraternas mening viktigt att man på europeisk nivå är överens om att främja de små gemenskaperna som utgör samhällets fundament. Staten måste uppmuntra och stödja familjen i de olika europeiska länderna, men den får aldrig försöka ersätta den. Samhällets uppgift är att stödja familjen på det mest neutrala sätt som man kan tänka sig. Därför bör man ägna stor uppmärksamhet åt att omsorg om barn, äldre och sjuka utformas på ett sådant sätt att det stämmer över- ens med människornas och familjens önskemål och behov. Det finns mycket som man skulle kunna nämna. Vi hör till de partier som har önskat och yrkat allra mest i detta sammanhang. Jag har naturligtvis inte tid att ta upp alla punkter. Men till sist skulle jag vilja säga några ord om flexibilitet, som är ett begrepp som inte är nytt inom unionen, men som på ett särskilt sätt ändå har framstått som en ny väg inom regeringskon- ferensen. Under rubriken Regeringskonferens nämner man i regeringsskrivelsen i förbifarten vad som i förhand- lingarna har kommit att kallas flexibilitet eller fördju- pat samarbete, dvs. möjligheten att gå vidare i visa frågor utan att alla medlemsländer är med från start. En svensk ståndpunkt saknas, och man hänvisar till att det utkast till fördrag som lades fram av det irländska ordförandeskapet i december saknar konkreta förslag. Vi menar ändå att det är viktigt att påpeka att begrep- pet inte är nytt utan har nämnts i olika sammanhang tidigare. Därför hade det varit lämpligt att redan i ett tidigt skede av förhandlingarna utarbeta en svensk hållning för att kunna driva den här debatten vidare i rätt riktning. Vi kristdemokrater anser att flexibiliteten är ett instrument som rätt använt skulle kunna underlätta och effektivisera utvecklingen av Europasamarbetet samtidigt som den erbjuder frihet och öppenhet. När antalet medlemsländer ökar från dagens 15 till kanske 27 är det viktigt att undvika att samarbetet blir hand- lingsförlamat, vilket riskerar att ske när ett enda land genom att lägga in sitt veto kan förhindra de övriga från att gå vidare. Samtidigt respekterar man på detta sätt medlemsländernas suveränitet, eftersom inget land tvingas att gå in i ett djupare samarbete mot sin vilja. Med den utgångspunkten anser vi att Sverige i den här frågan bör inta en positiv ståndpunkt i fort- sättningen under dessa sista minuter innan besluten fattas. Vi menar att flexibiliteten skall vara en sista ut- väg. Målsättningen skall alltså vara att om möjligt få med alla länder. Vi menar också att alla länder skall vara med och fatta beslut om färdriktningen så långt som möjligt och att man för att förhindra blockering bör kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet, åtminstone inom vissa utpekade områden. Vi menar att alla medlemsländer skall ha rätt att delta i det fördjupade samarbetet men att inget land skall tvingas delta. Flexibilitet i EG-pelaren får inte utgöra ett hinder för den inre marknaden. Det innebär att endast ett fåtal användningsområden kan komma i fråga. Inom EG-pelaren tycker vi att en s.k. positiv lista skulle kunna göras, där de områden pekas ut där beslut om flexibilitet kan fattas med kvalificerad majoritet. Men på övriga områden inom den pelaren bör man kräva enhällighet. Utrikespolitiken kom också in i detta sammanhang, men vi har tidigare talat om att man i fråga om den skall kunna avstå. Jag står naturligtvis bakom alla reservationer där Kristdemokraterna finns med, men jag vill särskilt yrka bifall till reservationerna 8, 18, 31 och 34. 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 222099 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf199