2349024 GK09114 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni 1996/97 114 1997-06-04 00:00:00 Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996 14D30D77-6157-47BD-9914-08DECC7A3454 197 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! I denna timme ställs våra lojaliteter på sin spets, skulle jag vilja säga. Vi från Vänsterpartiet tycker att det är av enormt stor betydelse att diskutera EU-frågorna, Sveriges position, att se till att det Sve- riges regering framför är väl underbyggt och att vi från riksdagen har varit med och kunnat påverka så att regeringens syn präglas av den syn som partierna har, att vi tar en aktiv del. Samtidigt känns det nästan som en hädelse att behöva befinna sig i detta rum en av de vackraste sommarkvällar som det ser ut att ha varit i Stockholm i dag. Jag ber om ursäkt för att jag tänker avlägsna mig på tidigt stadium. Det innebär en svår konflikt att behöva befinna sig här, men det är plikt- trogenheten som driver de flesta av oss att ändå göra det. Jag tackar för att andra är mer plikttrogna i kväll än jag är. Jag vill inleda med att säga att vi nu går in i andra andningen av EU-medlemskapet. Vi har fått den and- ra redogörelsen från regeringen över vad man har gjort och vilka positioner man tagit och hur man vill arbeta vidare med EU-frågorna. Jag tycker att det är väldigt bra att vi får dessa skriftliga redovisningar. Dock vill jag hävda att beskrivningen kanske är något glättad, att man framställer den svenska positionen och den svenska regeringens agerande som bättre än vad det kanske har varit vid alla tillfällen. Det här gäller faktiskt inte bara regeringen utan även det material som riksdagen själv har framställt om EU-arbetet. Jag tänker t.ex. på den sammanfatt- ning som vi har gett ut och som heter När EU vill kapa Sveriges lastbilar. Det enda konkreta exempel som beskrivs i detalj handlar om hur Sverige lyckades på en enda punkt, och det gäller bestämmelser om lastbilarna och längden på släpen. Jag hör till de första att notera denna framgång, men jag vill ändå hävda att jag tycker att det finns andra betydligt svå- rare frågor där vi inte kommit så långt. Jag tycker att det här kanske inte ger riktigt rättvisande bild av det arbete som vi bedriver i EU-frågorna från riksdagens och regeringens sida. Jag vill vidare understryka att vi från riksdagens sida, trots att vi hållit på ett tag, inte har funnit de rätta formerna för samarbetet med regeringen, inte heller de rätta formerna för vårt eget arbete, hur vi skall bedriva EU-arbetet. De som sitter i EU-nämnden är i högsta grad informerade och gör tappra försök att informera resten av sina partigrupper. Vi anstränger oss alla. Samtidigt är det ändå så att när man inte fattar några beslut i EU-nämnden hänger det hela något i luften. När ärendena sedan kommer till utri- kesutskottet, som får skriva betänkandena, gäller det att samla ihop från de olika utskotten. Jag önskar att vi hade haft ett bättre sätt att direkt från de berörda utskotten kunna ta aktiv del i det här arbetet. Jag tror att vi har en hel del mer att göra på det här området. Det är inte lätt för de respektive fackutskotten när de får information och material från regeringen. I EU- nämnden kan man ibland samma dag som man skall diskutera frågan få rätt avancerade dokument på eng- elska och franska som kan vara svåra att tränga ige- nom. Det kan vara svårt att se vad de faktiskt står för och avge en mening om det. Jag inser naturligtvis svårigheterna för regeringen, som också får detta material sent. Detta gör att det har varit svårt. Jag tror att det finns anledning att ytterligare se över hur det skall kunna fungera för riksdagen och regeringen och hur vi skall kunna få ett samarbete. Precis som Göran Lennmarker kan jag konstatera att vi är, kanske inte inne i näst sista andningen, men ändå väldigt sent ute för att påverka regeringen och för att regeringen skall kunna påverka de andra stater- na vad gäller regeringskonferensen. Den har avance- rat långt, och det är sannolikt inte så stora förutsätt- ningar att nu i sista stund kunna ändra på någonting. Det vi kan konstatera är att Sverige i och med medlemskapet naturligtvis har uppnått en del. Vi har också inför regeringskonferensen kunnat få igenom en del som från svensk synpunkt har betraktats som viktigt. Jag tänker t.ex. på jämställdhetsarbetet, kam- pen för en ökad öppenhet inom EU och det allmänna arbetet, även biståndsarbetet. Vi har kunnat påverka och driva på i den riktning vi önskar. Men det kvar- står en hel del på detta område. Naturligtvis är vi i dag präglade av en av de stora kontroversiella frågorna som finns med i betänkandet, nämligen EMU-medlemskapet. Där fick vi i går statsministerns i mina ögon välkomna besked om att det inte blir någon anslutning från svensk sida 1999 och att man även från regeringens sida välkomnar olika möjligheter att fatta politiska beslut, inklusive folkomröstning. Det tycker jag och Vänsterpartiet var ett mycket bra besked. Vi som länge har drivit frågan om folkomröstning om EMU ser naturligtvis fram emot det och anser att det vore den bästa formen för att svenska folket skall kunna påverka på det här området. Jag vill lägga fram en synpunkt, vilket framgår av betänkandet, där Vänsterpartiet och Miljöpartiet är överens. Om det visar sig på regeringskonferensen att resultatet avviker så mycket ifrån det som vi faktiskt röstade om och tog ställning till när svenska folket önskade medlemskap i Europeiska unionen, bör även detta ge anledning till en folkomröstning. Det jag tänker på som sådana kontroversiella frågor är t.ex. utrikes- och säkerhetspolitiken. Där finns önskemål från flera stater om ett långtgående försvarssamarbete och där vi från Vänsterpartiet inte kan tänka oss detta. Det finns andra exempel - frågor om ett långtgående samarbete på det rättsliga området, Schengensamarbe- tet, Europol osv. - där vi också anser att det för så pass långt från det ursprungliga medlemskapet i EU att det bör föranleda en folkomröstning om det sepa- rat och skilt från EMU-frågan. Jag vill också ta upp frågan om EU-utvidgningen, som är en viktig fråga. I ett flertal frågor är vi rätt överens från partierna i riksdagen. Dit hör betydelsen av EU:s utvidgning och möjligheter för de stater som är intresserade att bli medlemmar vid samma tillfälle. Det är också nödvändigt med en hel del förändringar för att det här skall kunna fungera. Där är det väldigt viktigt att regeringen står fast vid sin linje och driver den hårt. Vid IGC och de diskussioner som varit där har man nämnt hur vi avancerat på olika områden. Ett sådant som vi har diskuterat en del i riksdagen och där jag uppfattar att vi inte har nått ända fram och där regeringen i mina ögon inte har drivit frågan aktivt heller är barnets rättigheter. Där har vi tidigare agerat från riksdagens tvärpolitiska barngrupp och på olika sätt uppmärksammat detta. Det räcker inte med att man skriver in att det inte skall ske någon diskriminering av några medborgare inom Europeiska unionen. Om jag har förstått rätt kommer detta med i en paragraf om icke- diskriminering där man har med ålder som en faktor. Det är välkommet och bra, men jag anser att det inte räcker. Vi bör gå längre. I förra veckan ägde en viktig konferens rum här i Riksdagshuset, en europeisk barnkonferens, där utri- kesministern och andre vice talmannen m.fl. promi- nenta personer deltog. En av de rekommendationer som denna konferens antog lyder så här - jag har tyvärr bara den engelska texten: "We recommend that the rights of children and young people be written into the revised Treaty of the European Union com- patible with the principles of the UN Convention on the Rights of the Child." Fru talman och fru utrikesminister! Jag anser att detta krav är ett viktigt krav. Regeringen borde ändå göra en sista ansträngning för att försöka att få med det. Det här betänkandet rymmer väldigt många frågor. Jag kan inte gå in på alla i detalj. Bengt Hurtig kom- mer senare att följa upp det som jag har sagt. Jag vill bara nämna betydelsen av en utträdesparagraf för att Sverige eller andra stater som inte vill fortsätta att vara medlemmar skall ha en rättslig möjlighet till utträde. Då skall man inte behöva förhandla om hur den paragrafen skall se ut just då. Vänsterpartiet vill också att det skall göras en ris- kanalys av EU-medlemskapets för- och nackdelar. Vi hävdar också att miljöfrågorna och djurskyddet måste få ett starkare stöd. Det alkoholpolitiska arbetet har nämnts här tidigare. Sverige drev aldrig frågan om undantag, och nu kan vi se resultatet. Men vi har den situation som vi har, och nu måste allt göras för att Sverige även framgent skall kunna stå för en egen alkoholpolitik. Fru talman! Avslutningsvis står jag bakom alla re- servationer och yttranden som Vänsterpartiet har avgett. Men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 25, som gäller folkomröstning om EMU, till reserva- tion 29, som handlar om barnets rättigheter och till reservation 35, som handlar om Schengensamarbetet. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 222097 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf197