<anforande>
<dok_hangar_id>2349024</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D3D0F96E-095A-44D8-8963-9F4E2FCCDA87</anforande_id>
<anforande_nummer>195</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LENNMARKER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Möjligtvis kunde man tycka att det
vore lättare att övertyga övriga medlemsländer om en
miniminivå utan att först gå omvägen via en fördrags-
förändring. Kommer man inte ens fram med de nuva-
rande reglerna är sannolikheten att komma fram via
en fördragsförändring trots allt något mindre. Jag
skulle vända på den ordningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0739152363302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222095</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf195</protokoll_url_www>
</anforande>
