<anforande>
<dok_hangar_id>2349024</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D027DCEC-464D-4C9B-B4D3-9C9A7FEC74FB</anforande_id>
<anforande_nummer>150</anforande_nummer>
<talare>HÅKAN HOLMBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Som jag har utvecklat förut, är det
utskottets konstaterande - som Eva Zetterberg också
har berömt - att det har skett en glidning i praxis efter
hand som är det avgörande. Det är klart att vi har
olika utgångspunkter. För Eva Zetterberg är det en-
kelt, därför att hon är egentligen emot vapenexport
över huvud taget. Vi andra accepterar att det före-
kommer vapenexport men ifrågasätter ibland, som jag
var inne på, formerna och vilka som köper osv.
Det som har skett är en serie av beslut, där det ena
beslutet i sig blir ett motiv för nästa osv., osv. Det
som det gäller att komma åt är själva praxisutveck-
lingen, där man kan formulera om riktlinjerna så att
de överensstämmer med vad vi tycker är rimligt. Om
detta skulle ske skulle det självfallet omöjliggöra
fortsatt export till exempelvis Indonesien.
</anforandetext>
<intressent_id>0198565054212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222050</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf150</protokoll_url_www>
</anforande>
