<anforande>
<dok_hangar_id>2349024</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1418BA93-CFBA-4CC7-8D2B-AA92CBA8B396</anforande_id>
<anforande_nummer>141</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är väl så, Kurt Ove Johansson,
att jag både fattar och förstår och väldigt gärna vill
göra det också.
Men utvecklingen på detta och andra historiska
områden, om jag så får uttrycka mig, följer inte en
naken formallogik utan hänvisning till vad som sker i
den materiella verkligheten. I den materiella verklig-
heten sker fortgående och understundom förstärkta
kränkningar av mänskliga rättigheter i Indonesien.
Det sker fortgående förtryck av Östtimor och fortgå-
ende  krigshandlingar.
I det läget ger de svenska riktlinjerna möjligheter
- det har utskottets majoritet själv konstaterat - att
avbryta och icke fullfölja tidigare leveransåtaganden.
Det menar jag att man hade formella möjligheter att
göra. Man har alltså tolkat riktlinjerna i en för krigs-
materielhandeln expansiv riktning och icke följt de
mänskliga rättigheter som det borde ha anstått en
regering i vårt land att göra.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222041</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf141</protokoll_url_www>
</anforande>
