<anforande>
<dok_hangar_id>2349024</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:114 Onsdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1997-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EC61E137-9F18-4E3E-B6D4-064C29A92B9C</anforande_id>
<anforande_nummer>140</anforande_nummer>
<talare>KURT OVE JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är väldigt viktigt att komma ihåg
att det viktigaste ställningstagandet vid krigsmaterie-
lexport är när man första gången bestämmer sig för att
leverera ett system. När man sedan har levererat ett
system blir det betydligt svårare att utnyttja den möj-
ligheten som naturligtvis alltid finns att säga nej.
Jag kanske talade litet grand för fort, men jag för-
sökte från talarstolen att redovisa vad som har skett
historiskt. Ser man frågan utifrån det historiska pers-
pektivet är det ju ingen tvekan om att beslutet om tre
kanoner var logiskt. Det finns inget motsatsförhållan-
de i vad jag har sagt med tanke på det faktum att
regeringen kan säga ja eller nej.
Sett utifrån det historiska perspektivet 1978, när
man bestämde sig för systemleveransen, är 1996 års
beslut i april ett fullt logiskt beslut. Det är detta som
jag har förstått att vissa ledamöter i denna kammare
har svårt att förstå. De kanske inte har svårt att förstå,
utan de vill helt enkelt inte fatta. Det är nog så det
närmast ligger till.
</anforandetext>
<intressent_id>0540309351004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>222040</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09114/#anf140</protokoll_url_www>
</anforande>
