2349022 GK09112 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:112 Måndagen den 2 juni 1996/97 112 1997-06-02 00:00:00 Privata vårdgivare E8FCB8CA-0834-482C-849B-1251BA7BE9E2 55 KERSTIN HEINEMANN (fp) fp Fru talman! Under förra mandatperioden inleddes och genomfördes ett stort reformarbete inom den svenska hälso- och sjukvården. Vi liberaler var pådri- vande i det arbetet. Två exempel med anknytning till dagens betänkande är husläkarreformen och den fria etableringsrätten för privata specialister och sjukgym- naster. Dessa två reformer, som innebar större valfri- het både för patienter och för anställda inom vården, har den socialdemokratiska regeringen nu avskaffat. Under samma period gjordes också en del intres- santa försök i en del borgerligt styrda landsting. Även andra yrkeskategorier än läkare och sjukgymnaster skulle nämligen ges möjlighet till mera självständigt arbete, exempelvis fristående barnmorskemottagning- ar. Nyligen publicerade Landstingsförbundet en jäm- förelse mellan privat och offentlig vård, Kostnadsjäm- förelser mellan privata och offentliga läkarmottag- ningar, som visar på det kostnadspressande elementet i den privata vården i förhållande till den offentliga. Landstingsförbundets slutsats är: "Privata mottag- ningar har kunnat utveckla arbetsformer där man effektivare tillvaratar tillgängliga resurser än man gör vid sjukhusmottagningar inom motsvarande speciali- teter." Det är alltså positiva resultat som visas. Fru talman! Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård har bedömt att antalet specialistläkare för år 1997 skulle minska med 277 personer, 14 %, jämfört med hösten 1996 och att antalet specialistläkare enligt den nationella taxan vid ingången av 1997 skulle vara färre än det var 1993. I huvudsak beror detta på regeringens rigida regel om att läkare måste sluta med sin verksamhet vid 65 års ålder, om de inte lyckas få ett avtal med landstinget. Utredningen visar också att antalet sjuk- gymnaster minskade från år 1994 till år 1996. Mot bakgrund av det minskade antalet privata specialister och allmänläkare skriver regeringen i propositionen att man i likhet med utredningen vill se att det tecknas fler vårdavtal mellan privata vårdgiva- re och landstingen. Det är svårt att förstå regeringens tankekedja. Först avskaffade socialministern den fria etableringsrätten. Sedan upphävdes lagen om husläka- re. Därpå infördes 65-årsregeln. Det här är beslut som sammantaget minskar antalet privata vårdgivare. Sedan upptäcker regeringen att antalet verkligen minskar. Man påstår sig vara orolig över detta och önskar att fler vårdavtal tecknas. Det är lätt att öka antalet privata vårdgivare igen. Ett råd till utskottsmajoriteten och till regeringen: Återinför den fria etableringsrätten och upphäv 65- årsregeln! Fru talman! Folkpartiet liberalerna har i sin hälso- och sjukvårdsmotion föreslagit en utredning av före- tagshälsovårdens ställning, inriktning och framtida finansiering. Vi anser också att det i utredningen bör tas upp i vilken utsträckning företagshälsovården kan anslutas till försäkringskassa eller få vårdavtal med landstingen. Inom regeringskansliet bereds för närva- rande hur man skall stärka företagshälsovården. Vi tycker att det enda rimliga är att följa vårt förslag för att få en samlad och långsiktig lösning vad gäller företagshälsovården. Många olika regler gäller i dag i landstingen vad avser remisser till specialistläkare. Det är i högsta grad förvirrande för patienterna. Ibland förekommer remisstvång som inte är politiskt beslutade. I proposi- tionen föreslås nu att krav på remiss inte längre får ställas till specialist i gynekologi, psykiatri och barn- medicin. Folkpartiet anser att det inte skall finnas något generellt remisstvång i vården. De flesta pro- blem kan lösas genom ett förtroendefullt samarbete mellan patienten och dess husläkare eller genom att patienten själv, som ju också ofta är ganska klar över om det är en kirurg eller en öronläkare man behöver söka, klarar av att vända sig till rätt specialist. I betänkandet anser utskottsmajoriteten att det är landstingen som bäst kan avgöra en läkares eller sjuk- gymnasts kompetens att upprätthålla ett vikariat. Vi anser att det är helt orimligt. Det är naturligtvis vika- riatsgivaren som bäst kan avgöra vikariens kompetens och lämplighet. Det är dock vikariatsgivaren som har kunskap om de egna patienterna och vet vem som bäst lämpar sig att upprätthålla vikariatet. Fru talman! Sammanfattningsvis kan man konsta- tera att regeringens förslag och slutsatser är mycket svåra att förstå. Sällan eller aldrig har man sett en så välvillig inställning till privata vårdgivare från social- demokratiskt håll. Regeringen anför att den privata specialistvården och privata sjukgymnaster är ett betydande komplement till den offentligt administre- rade vården och att privatvården skall vidmakthållas och utvecklas. Det är även vår uppfattning. Vi har också inställningen att olika driftsformer inom hälso- och sjukvården har positiva effekter på personalen och att privat vård i vissa fall kan vara mer kostnadseffektiv. Regeringen vidhåller dock, trots den positiva inställning man säger sig ha, att det är lands- tingen som skall bestämma vilka läkare och sjukgym- naster som skall få etablera sig, om de skall få arbeta kvar efter 65 års ålder och t.ex. vilken vikarie de får sätta in. Dessa förslag innebär att landstingen får total kontroll inte bara över den privata vårdens utveckling utan även möjlighet att stegvis helt avveckla den vård som ges av privata läkare och sjukgymnaster. Detta kan vi aldrig acceptera. Fru talman! Vi står naturligtvis bakom samtliga de reservationer som vi har skrivit under i detta betän- kande, men jag yrkar nu bifall endast till reservation nr 2 under mom. 1. 0395042560705 N 2010-01-01 00:00:00 221678 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09112/#anf55