2349021 GK09111 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:111 Fredagen den 30 maj 1996/97 111 1997-05-30 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:293 och 310 om sexuellt utnyttjande, m.m. interpellationsdebatt 53AF7E40-47EF-4764-BC5C-64A13BBAD06B 8 LISELOTTE WÅGÖ (m) m Fru talman! Jag vill också rikta ett tack till justi- tieministern för svaret, som var mycket uttömmande och som ger förhoppning inför framtiden. Jag har, som både interpellanterna och övriga som har deltagit i debatten, reagerat mycket kraftigt över vad som har hänt den senaste tiden i de här våld- täktsmålen. Jag har tittat på detta från en annan syn- punkt. Jag arbetar för närvarande i Barnkommittén, som ser över FN:s barnkonventions tillämpning i svensk lagstiftning. Det jag reagerar över är att många av dessa flickor, inte bara de två i de senaste fallen, enligt konventionstextens bedömning är barn. I barnkonventionen, som vi har ratificerat och som vi nu försöker implementera i svensk lagstiftning, är det viktigt att vi noterar artikel 34, som talar om skydd mot sexuellt utnyttjande, som alltså är övertyd- lig. Jag har också tittat litet grand på hur man resone- rade när man fastställde konventionstexten, som ly- der: "Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet" - jag anser att åtminstone en av dessa två flickor var barn i konventionstextens bemärkelse när det inträffa- de - "mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konven- tionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra (a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling;" Det finns ytterligare några punkter i texten. Syftet med denna artikel är att barn skall skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstater- na särskilt vidta alla lämpliga åtgärder, står det. Ordet "lämpliga" skall inte läsas som att staterna själva kan avgöra om åtgärderna är tillräckliga utan syftar närmast på att man överlämnar det till den enskilda staten att i enlighet med sin nationella rätt avgöra vilka åtgärder som bäst tillgodoser syftet. Uttrycket "olaglig" var det mycket diskussion om i den arbetsgrupp som arbetade med detta. Flera stater ville ta bort uttrycket, men man bestämde sig efter många diskussioner för att "olaglig" skulle stå kvar och att innebörden var att varje enskild stat skall kunna besluta om en åldersgräns för frivilligt sexuellt umgänge. Här är det ju inte tal om frivilligt sexuellt umgänge, och det innebär att åldersgränsen 18 år fortfarande gäller. Jag vill också säga att rätten till samhällets skydd mot utnyttjande enligt konventionen är absolut, på samma sätt som medborgerliga och politiska fri- och rättigheter. Jag tror att det är viktigt att vi har det här perspektivet också nu, när vi ser vad som har hänt i domstolarna och hur man betraktar barn som utsätts för sådana här övergrepp. Jag blir förskräckt när jag ser sådana här rubriker: "Rätten har en pornografisk syn på kvinnan." Det stod i Aftonbladet i går. Det är otäckt om vi förmedlar ett sådant budskap till svenska folket. Det är olyckligt om vi förmedlar ett budskap till unga människor att det är fritt fram att bete sig på det här sättet. Jag träffade en mamma som har två tonårspojkar, och hon sade till mig i dag på morgonen: Jag blir alldeles förskräckt om mina pojkar skall få den upp- fattningen att de kan bära sig åt på det här sättet där- för att vi har en lagstiftning i Sverige som gör att man inte blir dömd för det. Jag är mycket tacksam för det svar som justitie- ministern har lämnat. Det ger stora möjligheter, bl.a. för mig inom ramen för arbetet med barnkonventio- nen, som skall lämna sitt betänkande i augusti månad, samtidigt som jag hoppas att vi får en översyn på det här området om det visar sig nödvändigt. Det är min bestämda uppfattning att det är mycket nödvändigt att se över det här. 0425391168202 N 2010-01-01 00:00:00 221498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09111/#anf8