<anforande>
<dok_hangar_id>2349019</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunal samverkan </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8E65B772-4915-4C9B-A597-98EA16221B3F</anforande_id>
<anforande_nummer>47</anforande_nummer>
<talare>MATS BERGLIND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Kommunernas och landstingens verk-
samhetsområden är i dag hårt ansträngda. De utsätts
för hårt tryck från olika perspektiv. Medborgarna
ställer krav på bra och fungerande omsorg, vård och
skola. Det ställs också stora krav på att kommuner
och landsting skall vara effektiva. Medborgarna skall
uppfatta dem som obyråkratiska och handlingskrafti-
ga. Kommunerna skall vara kostnadseffektiva. Annars
får de kritik, och det sägs att kommunal och lands-
tingskommunal verksamhet är ineffektiv, onödigt dyr
och bara kostar medborgarna skattepengar. Dessutom
har både kommuner och landsting knappa resurser.
Det ställer nya krav på både kommuner och
landsting. De måste få andra förutsättningar för att
arbeta än vad som gäller i dag.
I dag finns två tydliga teorier om hur kommunal
verksamhet skall organiseras. Det finns de som menar
att det enda vettiga är att sälja ut och privatisera.
Sedan finns det de som hävdar att kommun- och
landstingsverksamhet skall utvecklas och hitta nya
arbetsformer.
Fru talman! Jag tillhör den kategori som förordar
det senare. Jag tror nämligen inte att privatisering och
utförsäljning löser de grundläggande problem som
medborgarnas krav på den kommunala verksamheten
innebär. Därför är det positivt att regeringen nu kom-
mer med denna proposition om kommunal samver-
kan. Därmed ges större möjligheter. Nya idéer kan
spira i den kommunala verksamheten.
Det är förvånande att Jerry Martinger så hård-
nackat driver linjen att kommunerna ger sig in på
andra verksamhetsområden än avsett, att de blir nä-
ringsidkare och konkurrerar med det privata närings-
livet. Det finns ingenting som tyder på att så är fallet.
Generellt sett är det precis tvärtom - kommuner och
landsting minskar sitt deltagande i sådana verksamhe-
ter. Det kan finnas något enstaka undantag som jag
inte känner till, som det alltid är populärt att dra upp i
en politisk debatt. Men generellt sett är det inte så.
Det visar t.ex. de siffror som Kommunförbundet har
tagit fram. Vad är det som säger att kommunerna
skulle driva fram sådan verksamhet i och med detta
förslag, bara för att de får nya möjligheter att samver-
ka och organisera verksamheten?
Jag tror att det handlar om att man vill skapa en
attityd, att kommunal verksamhet är byråkratisk och
ineffektiv och att det skall till andra alternativ.
I propositionen finns flera viktiga punkter. Jag
tänker inte gå igenom alla utan koncentrerar mig på
två. Den ena gäller möjligheten att ha en gemensam
nämnd. Det är bra ur den aspekten att det ställer krav
på samarbete, mellan flera kommuner och mellan
kommuner och landsting. Skolans arbete har redan
nämnts i debatten. Det är ett utmärkt område. Försla-
get innebär att man kan hitta andra samarbetsformer
för det praktiska arbetet. Jag kan inte förstå att kom-
muner skulle gå in i en sådan verksamhet med en illa
dold odemokratisk avsikt, som bl.a. Peter Eriksson
hävdar. Om det är någonting som kommunalpolitiker i
allmänhet är rädda om, oavsett partifärg, så är det
bestämmandet över den egna verksamheten och den
egna kommunen. När man går in i ett samarbete är
man oerhört noga med utformningen och regleringen
av det.
Det politiska livet i kommuner och landstings-
kommuner har också förändrats. Peter Eriksson tror
att det är hundraprocentig demokrati och insyn bara
frågorna avgörs vid ett fullmäktigesammanträde.
Allting annat är odemokratiskt. Vi som jobbar kom-
munalpolitiskt har sett att det under de senaste åren
har blivit allt större inslag av målstyrning. Alltfler
övergripande frågor handhas i fullmäktige. De delege-
ras sedan till nämnder och styrelser. Detta förslag
innebär ingen skillnad i det avseendet. Det sitter poli-
tiskt förtroendevalda även i dessa nämnder och styrel-
ser. De är inte odemokratiskt valda, som Peter Eriks-
son vill hävda. De är precis lika demokratiskt valda
som alla andra. Det är redan i dag fullt möjligt att
delegera från det beslutande fullmäktige till olika
nämnder och styrelser. Jag är förvånad över att man
tar till denna argumentation, att förslaget skulle inne-
bära att det blir odemokratiskt.
Den andra punkt jag vill ta upp gäller kommun-
förbunden och deras rätt att delegera till styrelser
frågor som annars skulle åligga fullmäktige. Flera har
sagt att det är märkligt att det skulle vara stora frågor
som delegeras och att det innebär att man tar bort
insyn och inflytande.
Fru talman! Jag vill läsa innantill i betänkandet
vad som egentligen står. Då blir sammanhanget ett
helt annat.
"Regeringen anser att medlemmarna i förbunds-
ordningen skall få föreskriva" - det är alltså frivilligt
- "att förbundsstyrelsen skall vara ställföreträdare för
den beslutande församlingen och att den skall få fatta
beslut som i kommuner och landsting annars ankom-
mer på fullmäktige. Enligt utskottet bör denna möj-
lighet finnas. Det kan bli fråga om stora områden som
kommunalförbundet skall ansvara för." - Det blir en
helt annan sak. Det handlar om stora områden, och
inte om stora frågor. Det är klart att det handlar om
viktiga frågor, eftersom det är fullmäktige som skall
avsäga sig beslutanderätten. Det förnekar jag inte.
Men andemeningen är att man, i ett kommunalför-
bund där ett stort antal kommuner medverkar, av rent
praktiska skäl kan delegera beslut till styrelser och
nämnder enligt beslutsordningen.
Här möter vi återigen samma motsatsförhållanden
- det krävs att kommuner och landsting skall vara
obyråkratiska, handlingskraftiga och effektiva. Då får
man ta ansvaret och ge denna möjlighet. Det är viktigt
att poängtera att det är en möjlighet. Det är inte
självklart att den skall utnyttjas.
Flera har sagt att man delegerar till styrelser för att
inte få insyn. Det är fel. Enligt kommunallagen har
fullmäktige i dag möjlighet att besluta om att nämn-
ders och styrelsers sammanträden är öppna för all-
mänheten. Hemma i Enköpings kommun har vi haft
öppna sammanträden under två års tid. Nämndsam-
manträden är i princip öppna för medborgarna, under
förutsättning att de inte rör frågor som är sekretessbe-
lagda.
Den möjligheten kommer att finnas även i det här
läget. Det är offentliga handlingar, offentliga proto-
koll, och det finns insyn. Det är dessutom särskilt
skrivet att den fullmäktigeledamot som vill ställa en
interpellation till någon i dessa förbundsstyrelser skall
ha rätt att göra det. Man är alltså väldigt noga med att
de skall få denna möjlighet. Jag kan inte förstå att det
bara därför att man gör det inom ett kommunförbund
skall bli så pass odemokratiskt som görs gällande från
vissa håll.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0780836041816</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221240</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf47</protokoll_url_www>
</anforande>
