2349019 GK09109 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj 1996/97 109 1997-05-28 00:00:00 Kommunal samverkan 8B30D8CA-44EA-45A6-9417-2319905B542B 46 PETER ERIKSSON (mp) mp Fru talman! Betänkandet vi skall ta ställning till utgår från propositionen om kommunal samverkan. Betänkandet är ett av de allra minst debatterade innan det har kommit hit till riksdagens plenum av de be- tänkanden vi debatterar i år. Men det är ett av dem jag tror kan få störst betydelse. Flera av oss, däribland jag, insåg sent omsider detta faktum. Den proposition regeringen har lagt fram är långtgående. Det verkar som att inte ens re- geringen har reflekterat kring flera av de viktigaste frågorna. Kommuner behöver samverka inom en rad olika områden. De gör också det i dag. Det skapar större effektivitet och att bl.a. små kommuner kan klara av sina uppgifter på ett bättre sätt. Ett exempel är gym- nasieskolan. Kraven på någon form av samarbete är mycket stora. Möjligheterna till samarbete är i dag stora. Regeringen vill underlätta samarbetet genom att förenkla reglerna för kommunalförbund och skapa en ny möjlighet för gemensamma nämnder. Det kanske är rätt väg att gå. Men vi vet inte det ännu. Gemen- samma nämnder underlättar onekligen samarbetet. Men det finns en allvarlig baksida. Baksidan handlar om demokratiaspekterna. Tyvärr tycks inte regeringen ha insett detta. Därför har man valt att lämna en pro- position till riksdagen som är dålig och aningslös, för att inte säga farlig. Den haltar i avgörande frågor. Utgångspunkten måste vara att med hjälp av de nya reglerna, som kraftigt förenklar bildande av kommunalförbund och underlättar interkommunalt samarbete med de nya nämnderna, skall verksamheten växa kraftigt i omfattning i framtiden. Många fler frågor kommer att i betydligt större omfattning än vad som sker i dag att styras och behandlas i de nya ge- mensamma nämnderna och i kommunalförbund. De kommunalförbund som finns redan i dag är ganska omfattande. Kommunfullmäktige är direkt valt av kommun- medborgarna. Nu stärks denna relation i författningen genom att ett personvalssystem införs som skall fun- gera från valet 1998 - redan om ett år. Men om vi samtidigt får en utveckling där alltfler viktiga uppgif- ter flyttas från kommunfullmäktige och de kommuna- la nämnderna till interkommunala organ, förlorar vi själva kärnan i det demokratiska systemet, dvs. den direkta relationen mellan beslutsfattarna och medbor- garna. Vi får ett indirekt beslutssystem, där fullmäkti- ge reduceras till att bli en form av valberedning. I många fall är de som fullmäktige väljer till de nya organen ytterst få. Ofta är det bara en enda person från kommunen som kommer med i den nya nämnden - särskilt om många kommuner är inblandade. Både regeringen och konstitutionsutskottets ma- joritet skriver att det är viktigt att värna insynen och öppenheten i det demokratiska systemet. Men det är helt uppenbart att både insynen och öppenheten mins- kar. I stället för ett öppet fullmäktige får vi slutna nämndsammanträden. I stället för att handlingarna går ut till alla partier och ledamöter, är det ett fåtal som blir involverade i beslutsprocessen. För medborgarna och för den lokala demokratiska debatten och den demokratiska kulturen i landet är en sådan utveckling ett stort problem. Jag tycker att man kan tala om en fara för det demokratiska samtalet kring viktiga lokala frågor. Det finns en uppenbar motsvarighet på det natio- nella planet. Vi folkvalda riksdagsledamöter väljer en statsminister, som i sin tur väljer en regering. Enskil- da statsråd åker numera utomlands för att besluta om lagarna i landet. Tillsammans med andra statsråd inom samma områden, men från andra länder, sker den lagstiftande processen för lyckta dörrar i stället för genom beslut av de direktvalda riksdagsledamö- terna med ansvar gentemot väljarna. Det indirekta och slutna beslutsfattandet ser ut att vara på väg att ta över. Det politiska systemet är på väg att kopplas loss från medborgarna. Jag tycker att man måste ifrågasätta denna utveckling och vad den beror på. Mitt intryck är inte att utvecklingen styrs av frågan om att det är nödvändigt och effektivt att sam- arbeta. Det finns också helt andra skäl. Bl.a. upplevs demokrati ofta som krångligt och ineffektivt. Vi kanske på kort sikt kan nå mer effektivitet om vi slipper de formella beslutsreglerna i kommunfull- mäktige och i riksdagen. Men demokrati har faktiskt ett egenvärde. På lång sikt har de demokratiska spel- reglerna visat sig vara mer effektiva. Därför går det inte att göra denna växling som Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet i dag, tyvärr, är inne på, dvs. att växla demokrati mot en förespeglad effektivitet utan att det slår tillbaka på ett eller annat sätt. På längre sikt tror jag att det får all- varliga konsekvenser just för den demokratiska kultu- ren i landet. Men diskussionen och reflekterandet över en ut- veckling där vi även på den lokala nivån mister den direkta relationen mellan beslutsfattarna och medbor- garna återfinns över huvud taget inte i regeringens proposition eller i konstitutionsutskottets betänkande. Det är väl detta som gör att man blir extra fundersam över vart vi är på väg. Effekten av att man inte har funderat är att det inte föreslås några som helst gränser för den typen av arrangemang. Det föreslås t.o.m. när det gäller kom- munalförbunden - som några har varit inne på tidiga- re - att det skall ges möjlighet att delegera till kom- munalförbundens styrelser vad som i dag inte ens går att delegera till kommunstyrelsen. Det är som om man har bestämt sig för "att det spelar väl ingen roll med de formella spelreglerna för att demokratin skall fun- gera. Det viktiga är att det hela fungerar snabbt och smidigt." Det intryck som ges är att förslaget har lagts fram av kommunalråd. Mitt intryck är ofta att många kom- munalråd i Sverige anser att effektivitet är att kunna besluta snabbt och smidigt. Trots de bakslag som har kommit under 1990-talet vill de ändå efterlikna nä- ringslivets möjligheter. Därför känner jag att detta är kommunalrådens proposition och betänkande - men inte medborgarnas. Kommunallagen, likväl som konstitutionen, måste utgå från ett medborgarperspektiv. Spelreglerna för det demokratiska, politiska, systemet skall inte utgå från toppen, utan måste utgå från människorna i bot- ten, hur de ser på samhället, deras möjligheter till insyn och påverkan i framtiden - lokalt, regionalt och nationellt. Min slutsats blir att jag måste yrka avslag på pro- positionen. Det är inte för att den i alla delar är dålig - det finns också bra inslag - men för att den är så oerhört svagt genomarbetad i viktiga centrala demo- kratiska frågor. Jag skulle vilja se att regeringen sätter sig ned och tar sig en ordentlig funderare och återkommer till riksdagen med ett bättre genomarbetat förslag. Vi kan få en ny debatt som kanske slutar på ett litet annor- lunda sätt. Fru talman! Jag reserverar mig till förmån för re- servation 2. Slutligen vill jag också säga att jag, liksom Birgit Friggebo, är besviken på Centerpartiet för att man går med på en sådan centralisering av beslutsfattandet ute i landet. Det trodde jag faktiskt inte. 0447198048312 N 2010-01-01 00:00:00 221239 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf46