2349019 GK09109 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj 1996/97 109 1997-05-28 00:00:00 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald B4CDFEB8-20AF-406C-B198-A8175DB35D87 4 LENNART BRUNANDER (c) c Herr talman! I detta betänkande behandlas biolo- gisk mångfald. Man kan fundera över vad biologisk mångfald är. Biologisk mångfald är allt det vackra som vi nu ser runt omkring oss nu på våren, alla blommor och örter, och alla träd och buskar som blommar. Det är de vackra fåglarna som nu kommer tillbaks från södern, och även de som vi har haft här under vintern. Det är alla djur som springer i vår skog, både de som är roliga och de som är mindre roliga. Detta är bara det vi ser. Biologisk mångfald är så fantastiskt mycket mer. Det är allt det vi inte ser, eller det som vi måste ha förstoringsglas för att kunna se. Det är alla kryp, lavar och mossor och allt vad det kan vara. Möjligheten att skydda just det som vi inte ser är det svåra. Det är det som är svårt att förklara för människor, och det är också svårt att vidta åtgärder för att de skall finnas. För att de små krypen, insek- terna, mossorna och lavarna, eller vad det nu är, skall finnas gäller det att ha rätt förutsättningar och skapa de rätta miljöerna. Det är genom att skapa dem, och genom vetskapen och kunskapen om dem, som vi kan bevara den biologiska mångfalden. Riokonferensen är en bakgrund till detta. Där var världens nationer överens om att detta är någonting viktigt, och att det är någonting som vi måste vara rädda om. Man var också överens om att man inte skall röva detta från varandra. Mycket av den biolo- giska mångfalden finns i de tropiska länderna. Många av de fattiga länderna har svårt att hävda sina intres- sen, men det är viktigt att de kan göra det och att den tillgång de har också är någonting för dem. Det är viktigt att vi hanterar detta på rätt sätt. Vilka är då problemen? Problemet är egentligen vi människor. Det är vi som stökar omkring i landskapet och i den biologiska mångfalden. Man skulle kunna säga att vi trampar omkring som en elefant i en glas- butik. Det är så det har varit när vi har använt kvick- silver, bly och DDT, för att nämna några exempel. Så är det också nu litet grand när vi börjar med genmani- pulering av arvsmassa och sådant. Vi har i och med Riokonventionen och på andra sätt förstått att detta inte går. Därför har vi börjat att vidta åtgärder. De akuta bekymren vi har är natur- ligtvis väldigt många. Försurningen är en sådan stor- skalig förändring i naturen som gör att den biologiska mångfalden förändras och i vissa fall försvinner. Övergödningen är också en sådan förändring, både den som kommer genom vattnet och den som kommer genom luften över våra marker. Den favoriserar vissa växter och tar bort andra. Resursförbrukningen, att nyttja resurser och göra slut på dem, är också något som är negativt för den bio- logiska mångfalden. Vi sprider gifter, osv. Detta måste vi göra någonting åt. Jag tror inte att naturen och den biologiska mångfalden en gång för alla ser ut på ett visst sätt. Jag tror att det finns en utveckling och en naturlig förändring, att vissa saker försvinner och nya kommer till. Men vi hjälper ju till att få bort saker och ting i alldeles för stor utsträckning. Nu håller vi också på att skapa nya saker på ett sätt som inte är fullt så bra. Vi måste lära oss att bruka utan att förbruka. Vi skall skapa ett uthålligt samhälle, och då är den bio- logiska mångfalden en tillgång. Det är i den vi kan hitta allt vi behöver för vår levnad. Jag tror inte alls att vi kommer att få ett fattigare liv därför att vi tar hänsyn till naturen, till miljön och till den biologiska mångfalden. Men livet blir kanske inte lika enkelt som det ibland kan vara när man kan slå till med någonting som stökar till i tillvaron, gifter t.ex. Därför är det nödvändigt att fundera på detta. Vi har i Sverige och i världen fantastiska tillgång- ar. I Sverige har vi vårt fjällandskap som är en viktig del av vårt ekosystem, men som är känsligt. Vi måste naturligtvis ta speciell hänsyn till det, vilket också görs i stor utsträckning. Vi har också vårt jordbrukslandskap som innehål- ler mycket. Det är ett varierat landskap - ett odlings- landskap, ett brukningslandskap, ett kulturlandskap. Vi har ängar och betesmarker, vi har vattensamlingar och åkerholmar. Vi har en artrikedom som är ganska stor. Genom de saker som vi kommit överens om att nyttja i EU-sammanhang, framför allt miljöstödet, har vi skapat bättre förutsättningar för att skydda allt detta. Men grunden för alltihop är att vi har ett jord- bruk, att det finns människor som är intresserade och villiga att bedriva jordbruk och att det finns boskap i landskapet. Därför är det viktigt att vi skapar de förutsättning- ar som krävs för att inte bara de som har varit jord- brukare utan även de som kan tänka sig att bli det kan starta nya verksamheter och på så sätt se till att det fungerar även i framtiden. Vi kan inte behålla det här landskapet om vi inte har ett aktivt jordbruk. Sedan är det naturligtvis viktigt att jordbruket bedrivs på ett riktigt sätt. Jag skulle vilja påstå att stora och kraftful- la förändringar i positiv riktning har gjorts under senare år. Samma sak gäller skogslandskapet. Den nya skogslagstiftningen har givit den enskilde ett betydligt större ansvar, som också tas i väldigt stor utsträck- ning. Jag har litet svårt att hänga med resonemanget när Peter Weibull Bernström i reservation 8 tar upp att det privata ägandet inte tillåts i tillräcklig ut- sträckning i det sammanhanget. Förutsättningar för detta har ju skapats under senare år genom t.ex. na- turvårdsavtal. Genom dem kan man få ersättning för att man dri- ver verksamheten med ett större hänsynstagande än vad som annars skulle vara rimligt. Det är viktigt att vi kan fortsätta att utveckla detta så att mer kan gå den vägen. Det är ofta små områden som behöver skyddas, och då passar ett sådant sätt bäst. Det här är något viktigt som tillkommit under se- nare år, och jag kan säga att Centerpartiet har varit pådrivande för att det över huvud taget skulle komma till. Vi är naturligtvis också väldigt intresserade av att utveckla detta. Man kan hitta nya former, som att kanske fondera pengar som man vill använda för det här ändamålet. Detta har vi beskrivit i ett särskilt yttrande. Vi har mycket vatten och många våtmarker i vårt land. Det kan man se när man flyger och tittar ut - det är vatten och skog. Vatten och våtmarker är viktigt. Mycket av det biologiska livet finns där. Men det är nödvändigt att vattnet håller en bra kvalitet. Försurningen är ett stort bekymmer som för stora delar av vårt land har utgjort ett hot mot den biologis- ka mångfalden. Kalkningsverksamheten, som startade för ungefär 25 år sedan, har haft en stor betydelse. Det är därför viktigt att den får vara kvar den tid som behövs - innan vi har kunnat balansera utsläppen i luften och vattnen - så att inte försurningen får fortgå. Vi har ju fortfarande för stora utsläpp för att kunna sluta med kalkningsverksamheten. Vi måste behålla den på ungefär nuvarande nivå i ytterligare 15, 20 år, skulle jag tro. Kalkningen har inneburit en stor för- ändring till det positiva för dessa vatten, och det bio- logiska livet har kommit tillbaka. Haven är också viktiga i det sammanhanget. De är ju en stor resurs på många sätt, och i haven hamnar mycket av de föroreningar som vi släpper ut på land och i luften. Våra hav är hotade, och det är viktigt att vi tillsammans med andra länder ser till att hitta regler och ett sätt att bruka vår omgivning, så att inte haven förstörs. Då skulle vi vara illa ute. Det är ytterst viktigt att vi bevarar den biologiska mångfalden. I vår reservation nr 17, som jag vill yrka bifall till, har vi tagit upp genmodifierade jordbruks- grödor. Jag har debatterat med jordbruksministern om det ett antal gånger, och om någon vecka deltar jag i en interpellationsdebatt om detta. Man tar alldeles för lätt på de faror, risker och fel som uppstår. Vi tar nu fram grödor som är tåliga mot gifter, men nyttjandet av dem innebär en risk för den biolo- giska mångfalden. För det första tar man bort många ogräs som annars skulle finnas kvar. De är också en del av mångfalden och på det sättet en tillgång. De ogräsen kan finnas i en odling utan att störa den. Men med det här systemet försvinner de. För det andra finns en risk att vi enkelriktar nyttjandet av utsädet. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re- servation 17 och i övrigt till utskottets hemställan. Jag vill understryka vikten av att vi alla hjälps åt att skapa goda förutsättningar för biologisk mångfald. 0982209946601 N 2010-01-01 00:00:00 221197 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf4