<anforande>
<dok_hangar_id>2349019</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samtjänst vid medborgarkontor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C1CD6125-5425-4403-B689-BCDA4EBBDB51</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nikos Papadopoulos framhäver
många av de positiva sakerna med medborgarkonto-
ren och propositionen. Det finns naturligtvis mycket
positivt i det här. Men frågan är varför man inte tar
tillfället, när man nu lägger fram en proposition i det
här ärendet, att inte bara så att säga låta myndigheter
gå in om de har lust eller om de anser att det passar
sig. I stället skulle man direkt kunna uppdra åt myn-
digheter att gå in i systemet, så att vi i några kommu-
ner får fullskaliga experiment eller prov på medbor-
garkontor.
Varför kan man inte bifalla förslaget om att man
skall kunna ha ett samarbete över kommun- eller
länsgränser kring sådan här verksamhet? I andra
sammanhang, bl.a. senare på dagordningen i dag,
skall vi diskutera kommunal samverkan i olika for-
mer. Det borde också vara helt möjligt på det här
området. Jag kan egentligen inte förstå varför man,
när man åtminstone närmar sig ett positivt ställnings-
tagande i den här frågan, inte kan ta steget fullt ut.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221231</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
