<anforande>
<dok_hangar_id>2349019</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samtjänst vid medborgarkontor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>12A1402D-5D0F-430F-8831-5BC1F5C5407A</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det som vi i dag skall diskutera under
den här punkten är någonting som vi åtminstone i
stora drag är helt ense om - nämligen det positiva
med medborgarkontor.
För många människor i vårt land är det svårt att
veta om, och därmed också hävda, sina rättigheter. De
går ofta miste om samhällsservice därför att det är
oklart för dem vart de skall vända sig. Vi håller oss
med en ganska komplex samhällsapparat. Människor
vet inte alltid vart de skall vända sig, och kan inte
alltid orientera sig. De hamnar ofta fel i apparaten,
och får svårt att komma rätt.
I medborgarkontoren länkar flera myndigheter
ihop sig - för det mesta har det varit fråga om kom-
munala verksamheter - och ger människor en service
eller orienterar dem om vart de skall vända sig vidare
om de behöver hjälp med mer komplicerade ärenden.
Medborgarkontoren har gett människor mycket gott
stöd och mycket bra hjälp. Verksamheten har pågått
under ganska många år nu i en del kommuner, men att
integrera statliga myndigheter i medborgarkontorens
aktiviteter ligger alltjämt på försöksstadiet.
Man skall naturligtvis inte bara vara glad över att
en proposition föreligger som något vidgar försöken
med medborgarkontor och samtjänst vid medborgar-
kontor. Man måste också se kritiskt på vad det är som
föreslås. Det som vi diskuterar innebär nämligen i
princip att möjligheten till försöksverksamhet vidgas.
Man utgår inte från en genomtänkt strategi för vilka
myndigheter som skall pröva det här i form av med-
borgarkontor, och det blir alltså inga fullskaliga ex-
periment eller prov på hur det skulle kunna verka. Det
blir ungefär så att de myndigheter som önskar detta på
vissa ställen får vara med i försöksverksamheten.
I propositionen utgår regeringen i ganska hög grad
från vad detta skall ge för effektivitetsvinster och
besparingar. Vi i Vänsterpartiet tycker att hela dis-
kussionen tvärtom måste utgå ifrån medborgarnas
intressen och behov, och deras möjligheter att bättre
hävda sina rättigheter. En sådan hjälp till medborgar-
na ligger å andra sidan redan nu i medborgarkontoren
som de nu fungerar. Men det är ändå en viktig nyans-
skillnad att poängtera.
Man saknar alltså en genomtänkt strategi. Det
finns metoder för att åstadkomma en sådan. I Dan-
mark har man kommit längre än vad vi har gjort här i
Sverige på området. Där har man gjort en modell där
man delar upp den offentliga sektorns verksamhet,
framför allt gentemot allmänheten, i olika metoder
efter den funktion som verksamheten har. Man brukar
kalla det för en funktionsfördelningsanalys.
Kommunförbundet har haft en samverkansgrupp
kring medborgarkontoren bestående av människor
som har varit aktiva i olika kommuner. De har analy-
serat detta, och funnit att ett sådant system borde
prövas på ett medvetet och fullskaligt sätt också i vårt
land. Vänsterpartiet delar den uppfattningen, och har
gett uttryck för den i en motion, vilket också det
kristdemokratiska partiet har gjort. Genom att låta
några kommuner på det här viset i full skala få pröva
funktionsfördelningsanalysen menar vi att man skulle
få en erfarenhet av medborgarkontor så som de på
bästa sätt skulle kunna fungera. Därför har vi i Väns-
terpartiet också reserverat oss till förmån för den
tanken.
Vi tycker också att det vore en fördel om flera
kommuner kunde få samverka. I lagen heter det att en
kommun eller ett landsting tillsammans med statliga
myndigheter kan samverka kring ett medborgarkon-
tor. Men inte minst i storstadsområden vore det av
stor betydelse om medborgarkontoren kunde ha en
verksamhet över kommungränserna. Ofta bor männi-
skor i en kommun, arbetar i en annan och kanske
utövar sina fritidsintressen i en tredje. De förflyttar
sig ständigt över kommungränserna. Det skulle därför
på alla sätt vara bra om man kunde ha medborgarkon-
tor som kunde ge svar, hänvisningar osv. oavsett
vilken av de här näraliggande kommunerna man bor i.
Det vore alltså ett uppenbart medborgarintresse om
flera kommuner kunde slå sig ihop, och om man ock-
så finge fullskaliga försöksverksamheter med samver-
kan mellan olika kommuner. I en reservation har vi i
Vänsterpartiet också yrkat bifall till detta.
Jag yrkar bifall till de här båda reservationerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221229</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
