<anforande>
<dok_hangar_id>2349019</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5FEB401D-AF49-43CD-8F47-557698514B04</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Om Gudrun Lindvall lyssnade noga
på vad jag sade hörde hon att vad jag sade var att
jordbruket förmodligen har passerat den topp där vi
såg den biologiska utarmning som Gudrun Lindvall
talar om. Jag menar att vi har vänt denna utveckling
under de senaste åren. Men självklart tar det tid att se
effekterna av detta. Vi sprutar i dag betydligt mindre.
Vi tolererar i dag en betydligt större andel ogräs i våra
fält osv. Detta kommer givetvis på sikt att gynna den
biologiska mångfalden, men det sker ju inte över en
dag eller över en natt.
Jag tror att vi skall bejaka detta i stället för att ba-
ra kritisera jordbruket. Den entusiasm som finns för
att jobba så här, för att jobba med odling i balans
osv., måste vi bejaka och uppmuntra. Det gör inte
Gudrun Lindvall, menar jag, med den inställning hon
har.
</anforandetext>
<intressent_id>0286353661902</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221204</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
