2349019 GK09109 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:109 Onsdagen den 28 maj 1996/97 109 1997-05-28 00:00:00 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald CEBD615B-BC3A-4B4F-80BA-EEC35AF20783 1 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) m Herr talman! I betänkande JoU15 behandlas rege- ringens proposition 75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald. Dessutom har ett antal motioner från allmänna motionstiden tagits med i sammanhanget. Därutöver har vi att i samma sammanhang behandla det hastigt hopkomna betän- kandet JoU22 Ikraftträdande av lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Någon har upptäckt att våra djur och växter som vi skall skydda höll på att råka in i ett laglöst tillstånd under juni månad på grund av det andra betänkandet, JoU15. Där föreslås en anpassning till EU:s nya CITES-förordning, men som inte skall gälla förrän från den 1 juli. Den nya CITES-förordningen, som ersätter den gamla CITES-förordningen, träder i kraft redan den 1 juni. Därför föreslår utskottet i betänkandet JoU22 att vi, direkt efter det att vi antagit den lag vi ännu inte antagit men kanske skall anta efter debatten, ändrar densamma till att gälla från den 1 juni och inte, som vi står i begrepp att besluta, från den 1 juli. Hängde ni med? Herr talman! I vilket fall som helst är det nog bäst att jag börjar med att yrka bifall till den moderata reservationen nr 8 i betänkande JoU15 och i övrigt till utskottets hemställan. Jag stöder givetvis även reser- vation nr 13 men avstår från att yrka bifall till den, för tids vinnande vid voteringsomgången i kammaren. För säkerhets skull yrkar jag även bifall till utskot- tets hemställan i JoU22. Här har vi ingen reservation. Det finns mycket som är bra i huvudbetänkandet, JoU15. Vi har inte funnit anledning att reservera oss med anledning av propositionen. Det är bra att vi skärper uppmärksamheten på och insatserna mot den brottsliga hanteringen av skyddade arter av växter, fåglar och djur. Det är bra att Kustbevakningen får utökade befogenheter i sitt övervakningsarbete när det gäller dessa arter. Det är bra att arbetet med biologisk mångfald efter hand kan utvidgas till att omfatta fler sektorer och sektorsmyndigheter. Det är viktigt att arbetet för bevarandet av den biologiska mångfalden ingår som en naturlig del, inte minst inom trafiksek- torn. Det är också bra att sumpskogar och rikkärr skall uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker. Men vi hade kanske önskat att litet mer uppmärksam- het riktades mot möjligheten att restaurera delar av det tidigare vattenhållande numera utdikade landska- pet, framför allt i de sydliga delarna av landet. Det hade kunnat ge ett rikt tillskott till den biologiska mångfalden samtidigt som det skulle ha skapat en näringsämnesfälla. Det är bra att en nationell inventering av sjöar och vattendrag skall göras med avseende på den biologis- ka mångfalden och rödlistade arter. Allt naturvårds- och miljövårdsarbete måste vila på en stabil kun- skapsgrund. Detta är ett sätt att öka kunskapen om vilka ytterligare insatser vi kan komma att behöva vidta. Alltför ofta har kunskap saknats när miljöpoli- tiska beslut har fattats. Vi tycker att det är glädjande att ett program för den genetiska variationens betydelse för vissa arter som är av särskilt intresse från nyttjande- och beva- randesynpunkt upprättas. Jag kan väl tillåta mig en förhoppning att Nordiska genbankens resurser och kunskaper i detta sammanhang kan komma till allde- les särskild nytta. Att regeringen äntligen har insett behovet av en sammanhållen rovdjurspolitik gläder oss alldeles särskilt. Det är ett krav som vi framfört flera gånger det senaste året. Vi stöder naturligtvis tillsättandet av en utredning för ändamålet. Herr talman! När det gäller behandlingen av mo- tionerna måste vi dock reservera oss på ett par punk- ter, som jag nämnde tidigare. I reservation nr 8 framför vi att det inte är givet att staten är den som är bäst på att sköta naturreservat. Det kan ske minst lika bra i annan regi, t.ex. av en- skilda människor och organisationer. Det är en fördel att enskilda kan äga värdefulla markområden, efter- som det privata ägandets ansvar kan kombineras med naturvårdens vetenskapliga krav. Härigenom uppnås också ett personligt ansvar för uppgiften, och kostna- derna för naturvården kan minskas. Om samhället lägger fast restriktioner för markanvändningen måste samhället också vara berett att betala. Genom åren har vårt odlingslandskap och våra skogsmarker i stor utsträckning skötts av Sveriges jord- och skogsbrukare. Som naturvårdare är de oöverträffade. Det måste vi konstatera. I reservation nr 13 pekar vi på faran med de ökan- de utsläppen av olja i Östersjön. Det har konstaterats att dessa utsläpp beror på att rederierna väljer att rengöra sina tankar till havs i stället för att utnyttja de hamnar som är försedda med särskild utrustning för omhändertagande av avfallet. Det är naturligtvis av ekonomiska skäl och på grund av brist på hamnar i Östersjön som kan ta emot oljerester. Genom EU:s stödprogram PHARE och TACIS borde det finnas goda möjligheter att komma till rätta med dessa pro- blem. Som vi har sagt bör denna fråga drivas av Sve- rige inom EU. Vi måste nog också lägga större ansvar på frakt- köparna genom en ändrad ansvarsfördelning. Det kan åstadkommas genom att fraktköparna tvingas att ta ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp. Det skulle kunna vara ett effektivt styrmedel för att åstadkomma förbättringar i detta avseende. Vi menar att det bör utredas hur en sådan, ny ansvarsfördelning kan skapas på EU-nivå. Vi har också, i ett särskilt yttrande, pekat på att vi måste se över regelverket för miljöprogrammet för berättigande av EU-stöd i jordbruket. Vi har flera gånger tidigare pekat på att reglerna är alltför kompli- cerade och detaljerade. Det har inneburit nackdelar för jordbrukarna men också ett faktiskt hinder för att bevara vissa av de värdefulla naturområden som vi vill bevara. Vi har hört exempel på att dessa generella regelverk kan innebära att värdefull natur går förlo- rad, t.ex. på Öland. Detta måste skyndsamt rättas till. Vi menar också att man måste se över anslagen till kalkning. Moderata samlingspartiet föreslog ett större budgetutrymme för kalkning än regeringen i höstas. Inför budgetåret 1998 måste man göra en ingående bedömning av behovet av kalkningsinsatser i sjöar och vattendrag, i ljuset av, eller snarare i mörkret efter Barsebäcks stängning och de ökade fossilbränsleut- släpp som kan komma att bli följden. 0286353661902 N 2010-01-01 00:00:00 221194 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09109/#anf1