2349018 GK09108 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:108 Tisdagen den 27 maj 1996/97 108 1997-05-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:303, 318, 336, 347, 357 och 365 om fredsprocessen i interpellationsdebatt D67773C0-707F-4BEF-A37D-4C4FAEDA4D48 6 ANDREAS CARLGREN (c) c Fru talman! Också jag vill tacka utrikesministern för svaret på interpellationen och för att utrikesminis- tern är här och för den här debatten. Jag tycker att det är mycket viktigt. Jag hade tillfälle att resa med en grupp riksdagsle- damöter redan i höstas och se den då häftigt uppblos- sande oro som fanns. Vi reste runt och såg 60 strids- vagnar utanför Nablus, spåren av skottlossning i Ra- mallah, hur den här häftiga oron på olika sätt satte spår bland människor som vi mötte. När vi var där för några veckor sedan igen var det en annan stämning som präglade landet och diskus- sionerna - en mycket mindre häftigt uppblossande oro men i stället, skulle jag vilja säga, en så mycket större och djupare pessimism. Jag tror att denna pessimism grundar sig dels på att det är alltmer en kapplöpning med tiden, en fråga om att Israel håller på att i rasande tempo etablera faktum på marken. Vi nåddes bl.a. av besked från amerikanska diplomatiska källor som bedömde att Israel inom ett år - man sade t.o.m. före årets slut - kommer att ha lyckats med att på detta sätt göra det omöjligt för ett sammanhållet palestinskt samhälle att existera på Västbanken och i Gaza. Det är inför denna oerhörda jakt på tid som det internationella samfundet måste reagera, liksom också inför den misstro som bit för bit växer mellan parterna och som i grunden undergräver det som var tanken med Osloprocessen. Denna var ju inte ett färdigt fredsavtal, men i den underströks att man skulle lyck- as etablera ett förtroende mellan parterna, som sedan skulle leda till framsteg. Det är den här bakgrunden som gör att jag önskar att Sverige skulle kunna vara en mycket starkare röst i världen när det gäller Mellanösternfrågan och gång på gång lyfta fram målet, dvs. fred och en självständig palestinsk statsbildning vid sidan av Israels självklara och starka rätt att leva inom säkra gränser. Att lyfta fram det målet är också en förutsättning för fredspro- cessen i sig. Tre uppgifter är helt avgörande för att vi skall lyckas. Den första är att EU kan spela en mycket mer aktiv roll i den fredsprocess som förestår. När för- handlingarna inleddes var tanken den att det interna- tionella samfundet skulle vara med om att garantera jämbördigheten mellan de två parterna. I dag med enbart USA kvar som stark aktör är risken att den jämbördigheten går förlorad. Det är därför viktigt att EU får en starkare roll. Jag skulle en gång till vilja fråga utrikesministern vilka initiativ Sverige är berett för att ta för att stärka den rollen. Det andra är att bromsa Israels expansion av bo- sättningar och säkerhetsvägar som nu snabbt riskerar att trasa sönder områdena för ett palestinskt samhälle. Jag vill fråga vad regeringen är beredd att göra för att ytterligare förmå Israel att upphöra med expansionen och upphäva avstängningen av Västbanken och Gaza och restriktionerna för Jerusalem. Den tredje viktiga uppgiften är att öppna den pa- lestinska ekonomin. Man kan inte försörja ett folk när apelsiner och exportprodukter ruttnar och inte kan exporteras, och frågan blir: Vilka ytterligare initiativ är regeringen beredd att ta för att ändra på detta? 0195228370311 N 2010-01-01 00:00:00 221139 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09108/#anf6