2349018 GK09108 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:108 Tisdagen den 27 maj 1996/97 108 1997-05-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:303, 318, 336, 347, 357 och 365 om fredsprocessen i interpellationsdebatt A5B27627-BCCA-4349-BB09-240E1DF8482C 15 ANDREAS CARLGREN (c) c Fru talman! Jag vill först av allt gå in på det som utrikesministern nämnde i sitt senaste inlägg, och det var just den breda enigheten i svensk Mellanöstern- politik. Jag tycker att det är viktigt att i den här debat- ten i dag säga att de hållningar som utrikesministern har beskrivit är någonting som vi här i riksdagen står mycket brett bakom. Det är också viktigt att det får vara något som ger Sverige kraft, när vi nu skall och måste agera mycket starkt internationellt för att göra den insats vi kan som en del av världssamfundet. Jag vill nämna en fråga som flera har tagit upp, inte därför att det har varit något stort ämne men bara för att göra positionen klar. Det är självklart att inte förespråka någon bojkott eller några sanktioner mot Israel. Jag tror att det skulle skada den process som man nu är inne i. Men jag har inte heller uppfattat att det är något stort ämne som nu är aktuellt eller som därför skulle ha varit något stort hot. Däremot kan det vara väsentligt från en annan synpunkt, och det är att just en sådan åtgärd snarare skulle riskera att sluta det israeliska samhället kring sig självt, skulle ytterligare öka misstron mot omvärl- den, skulle ytterligare göra det svårt med förtroendet mellan Israel och omvärlden. Jag tror att det skulle skada fredsprocessen. Tvärtom tror jag att det är mycket viktigt att också vi som svenska partier och förtroendevalda och andra svenska organisationer i samhället har många och intensiva kontakter i det israeliska samhället, för att vi ytterligare skall förstå varandra men också göra det vi kan för att skapa förtroende för att omvärlden inte vill Israel illa. Det är tvärtom fråga om en självklar upp- ställning internationellt för Israels rätt att leva inom säkra och erkända gränser. Sedan vill jag bara kort säga något om den PLO- stadga som här har diskuterats. Ibland har jag råkat ut för att Ingrid Näslund har ifrågasatt övriga delega- tionsledamöters förmåga att ställa rätt frågor. Nu måste jag säga att jag tycker att det är svårt att vara säker på att Ingrid Näslund har uppfattat de svar som vi mycket tydligt har fått. Vi har av svenska diplomater informerats om att detta inte längre är ett aktuellt ämne. Man är överens om att PLO har verkställt det som förutsattes i Oslo- avtalet. Det är numera ingenting som man ifrågasätter från amerikansk sida. Därför finns det inget skäl att i svenska riksdagen försöka ge intryck av något annat. Det är också viktigt att vi som svenskar är mycket klara i vår kritik av de övergrepp som sker från de palestinska myndigheternas sida när det gäller de mänskliga rättigheterna. Det är bra synpunkter som Yvonne Ruwaida har framfört. Det är viktigt att vi har den hållning som utrikesministern har visat i sitt in- terpellationssvar. Till sist: Det gäller att vi agerar kring det som nu är allra mest förestående. Jag tror inte att det är möj- ligt att uppnå en förtroendefull fred om det inte finns möjligheter att öppna den palestinska ekonomin. I Osloavtalet förutsattes att det skulle skapas en säker passage mellan Gaza och Västbanken. Det har ännu inte verkställts. Frågan är vilka ytterligare initiativ den svenska regeringen kan ta för att det skall bli möjligt. Likadant måste man från palestinsk sida få möj- lighet att öppna en internationell flygplats och en exporthamn. Så länge man inte kan exportera sina produkter kan man inte bygga upp en stark ekonomi, och så länge kommer också biståndspengar från den övriga världen att gå till spillo. Det är inte att lägga sig i om man kräver att det måste ske en ändring så att det bistånd som behöver komma fram också får ver- kan. 0195228370311 N 2010-01-01 00:00:00 221148 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09108/#anf15