2349018 GK09108 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:108 Tisdagen den 27 maj 1996/97 108 1997-05-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:303, 318, 336, 347, 357 och 365 om fredsprocessen i interpellationsdebatt 04981B94-7FDA-486F-9596-3B48280E375E 11 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! Utrikesministern inledde med att ta upp frågan om barns och ungdomars situation och den desperation som man känner framför allt från den palestinska sidan men också från den israeliska sidan med tanke på barn och ungdomar som tvingas växa upp i en värld där de hela tiden skall tänka på sin fysiska säkerhet. Jag hade med en fråga om hur hälsotillståndet för barn konkret påverkas. Enligt statistiken har hälsan för palestinska barn i Gazaområdet försämrats sedan Osloavtalet trädde i kraft. Sådana konkreta resultat av en ekonomisk försämring måste verkligen uppmärk- sammas. Det påverkar både rent fysiskt och psykiskt den värld barnen i Mellanöstern växer upp till. Där har även vi utanför området definitivt ett stort ansvar. Jag vill påminna om en annan fråga som jag ser som viktig och som jag inte fått något svar på. Det är lagstiftningen gällande frivilligorganisationer i pales- tinska områden, där flera av oss är djupt oroade inte bara över kränkningar av mänskliga rättigheter från palestinska myndigheter vad gäller användandet av tortyr osv. utan också över det faktum att man inte tänker acceptera frivilligorganisationernas fortsatta arbete på det sätt det hittills bedrivits. Det är allvar- ligt. Vi som har sett mycket av det goda svenska bi- stånd - och från andra håll - som pågår framför allt genom frivilligorganisationer vill värna det och för- väntar oss att den svenska regeringen på något sätt driver dessa frågor. Jag vill återgå till frågan om palestinsk stat. Flera har varit inne på det. Det är oerhört brådskande. Det rör sig om att kanske inte alls ha någon tid kvar för att kunna ha det politiska alternativet över huvud taget, om man inte får ett omedelbart stopp för Israels ocku- pation och fortsatta utbyggnad av bosättningar. Där måste omvärlden agera mer kraftfullt. Vad gäller möjligheterna via EU är handelsavtalet kanske inte den rätta kanalen, men EU måste komma in som en stark part. Jag tycker att man kan diskutera om EU:s roll snarare borde vara att stötta den svaga parten, den palestinska, som är utsatt för en ockupa- tion eftersom Israel har USA:s starka stöd. Därmed inte sagt att man skall ge upp kampen om USA:s stöd och försöken att få USA att påverka och agera. Där hoppas jag att utrikesministern återkommer till möj- ligheterna inom FN när vi nu förlorade den första möjligheten med generalförsamlingens uttalande. Finns det möjlighet att komma tillbaka? Hur skall vi kunna fortsätta att verka där? Jag menar att man inte kan utesluta sanktioner i någon form. Det har uppen- barligen varit så att man från israelisk sida inte har lyssnat på en nästan entydig omvärld som agerat ge- nom vänskapliga förhållanden och mycket kritiska uttalanden om Israel. Vad återstår att göra? Det är som sagt oerhört brådskande. Till sist vill jag återupprepa frågan om Jerusalem. Utrikesministern säger att av praktiska och realpoli- tiska skäl har världssamfundet valt att de facto hota Israels närvaro i västra Jerusalem. Vad gör man åt det som händer just nu? Palestinierna fråntas successivt rätten till Jerusalem. Vi vet att Jerusalem är en helig stad för flera religioner, men det är också en hemvist för människor som har bott där i generationer. Om- världen kan inte stillatigande åse att Jerusalem håller på att bli en helt judisk stad, trots omvärldens starka fördömanden och trots att det enligt folkrätten enty- digt sägs att detta inte bör vara fallet. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 221144 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09108/#anf11