2349018 GK09108 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:108 Tisdagen den 27 maj 1996/97 108 1997-05-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:303, 318, 336, 347, 357 och 365 om fredsprocessen i interpellationsdebatt 84B63306-62BA-4605-BADC-AA3B0B832042 10 Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s) s Fru talman! Läget med den avstannade fredspro- cessen i Mellanöstern är mycket allvarligt. Det ser vi alla när vi följer medierna och känner oron. Man känner det ännu mer när man besöker området, vilket flertalet deltagare i debatten har gjort nyligen. Jag var själv för ett år sedan i Israel och i det palestinska området. Det är naturligtvis frustrerande för inte minst den unga palestinska befolkningen som känner att det framtidshopp som den för ett år sedan hade nu har snöpts. Det handlar inte bara om att blockeringen innebär status quo, dessvärre flyttas saker och ting tillbaka på ett negativt sätt. Bosättningspolitiken fort- sätter. De vägbyggen som delar områden fortsätter. Det här är på ockuperade områden där detta enligt folkrätten inte skulle få vara möjligt att göra. Av- spärrningarna innebär att alltfler människor mister sin utkomst. Det är ett socialt och ekonomiskt tryck på den palestinska befolkningen som väldigt lätt kan leda till explosioner. Det här är farligt. I debatten här kan vi konstatera att grundvalarna för vår Mellanösternpolitik är vi helt överens om. Sedan finns det vissa nyanser. Jag hade mycket gärna lämnat ett mycket längre svar till interpellanterna för att svara på alla frågorna. Jag kan också tala om att mina tjänstemän förberedde ett dubbelt så långt svar som det jag nu läste upp, men debattreglerna är såda- na att jag inte får avge ett så långt svar. Vi får hålla oss till reglerna. Vad kan vi då göra? Bilateralt har Sverige haft, och har, ett stort engagemang. Det är numera allmänt känt att det fram till för ett år sedan i Sverige pågick förhandlingar, som var mycket hemliga, mellan pa- lestinier och israeler. Det var ett uttryck för den svenska regeringens engagemang att vi var värdar för den typen av samtal, som skulle handla om avtalet för de framtida relationerna mellan Israel och palestinier- na och en lösning på frågorna. Nu avbröts detta ge- nom att valutgången blev sådan att det kom till en ny regering i Israel. Sedan har det inte varit möjligt att fortsätta den här typen av samtal som måste bygga på förtroende mellan parterna. Sverige fortsätter naturligtvis i alla fall med de kontakter vi har med såväl den israeliska regeringen som palestinska myndigheter. Inte kanske bara den israeliska regeringen: jag tror att det är viktigt med kontakter med hela det israeliska samhället. Vi är också en stor biståndsgivare till palestinier- na. Vi ger i det sammanhanget inte bara stöd åt pales- tinierna och utvecklingen där utan ställer också krav på att mänskliga rättigheter skall respekteras, att ter- rorismen skall bekämpas. Vi har vidare ett treparts- samarbete mellan Sverige, Israel och Palestina på biståndsområdet som i det här sammanhanget kan vara positivt att peka på och där Pierre Schori nyligen fick höra att Israel är nöjd med det samarbetets ut- veckling. Från EU:s sida går det inte att använda det aktuel- la handelsavtalet, det är inte ratificerat av alla länder, det är inte i kraft. Men EU kan på många andra sätt påverka Israel och för den delen även Palestina, och det gör det också. Vad det handlar om är mest politisk påverkan. Att nu tala om sanktionskrav är ett stickspår som är orealistiskt, det är inte den vägen vi skall gå. EU är viktigt. USA är naturligtvis också en viktig part, framför allt när det gäller relationerna till Israel. På det viset har vi litet olika roller, men båda måste föra en balanserad politik som stämmer med både israeler och palestinier. Jag får återkomma till FN-frågorna i nästa replik. 0439752610809 N 2010-01-01 00:00:00 221143 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09108/#anf10