<anforande>
<dok_hangar_id>2349016</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:106 Onsdagen den 21 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt utvecklingssamarbete </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6BCA7C8D-F5EB-43BB-B94C-4A0D44EF18FC</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>INGRID NÄSLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ser fram emot den skrivelsen och
den fördjupade debatt som vi kan ha i dessa frågor
längre fram. Det är inte på något sätt en okomplicerad
fråga, som biståndsministern redan har påpekat.
Samtidigt har vi uttryckt vår stora tvekan när det
exempelvis gäller sanktionsinstrumentet. Jag vet att
biståndsministern delar den uppfattningen. Det har jag
förstått tidigare. Men ibland är det så extremt att man
måste ta till det. Vi har också sett hur snett det kan slå
ibland, även där man kanske inte ens har sett några
andra medel att ta till. På samma gång vill jag säga att
jag ibland har förundrats över hur man t.ex. i de nära
kontakter med Kuba som Sverige ändå har haft inte
mer har lyckats påverka regimen i positiv riktning.
Till sist vill jag ställa en fråga. Kan vi förvänta oss
att Sverige gör en kraftigare insats i Nordkorea i detta
katastrofala läge? Vi har ändå varit i ett land med
vilket vi har uppehållit diplomatiska förbindelser trots
att regimen har varit så oerhört diktatorisk. Jag vill
gärna ha ett svar på den frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0841779272604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>220996</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09106/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
