2349016 GK09106 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:106 Onsdagen den 21 maj 1996/97 106 1997-05-21 00:00:00 Internationellt utvecklingssamarbete 710D28C0-34E8-4CBF-93B0-9C41A6C524EB 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) fp Fru talman! Internationellt utvecklingssamarbete är rubriken på dagens betänkande. Det skiljer sig något från tidigare betänkanden i och med att det inte handlar om pengar. Det diskuterar vi numera i annan ordning. Trots det tog Bertil Persson upp pengarna och enprocentsmålet. Han sade att socialdemokrater- na har bekymmer med enprocentsmålet. Det kan vi hålla med om. Samtidigt har Bertil Persson sina egna bekymmer när det gäller medlen till biståndet. Bertil Persson säger att det behövs rejäla biståndsanslag. Det kan vi också skriva under på. Men vi vet att moderaterna i sin motion med anledning av vårpropositionen före- slår kraftiga nedskärningar. Det rimmar illa. Det är inte bara socialdemokraterna som har bekymmer med enprocentsmålet. Moderaterna har bekymmer med att få det att gå ihop, med rejäla biståndsanslag och kraf- tiga nedskärningar. Jag tänker inte uppehålla mig vid enprocentsmålet och pengarna i dag. Vi har diskuterat det ganska mycket här. Det råder nog ingen okunnighet om var Folkpartiet står i denna fråga. Jag tänkte i stället gå in på innehållet - hur skall vi använda de pengar som står till förfogande, antingen det är 0,7 %, 0,8 %, 0,9 % eller 1 %? Det är innehållet i biståndet vi nu skall försöka koncentrera oss på. Vi får ganska mycket information om biståndet. FN-organ ger ut informationsskrifter. Undersökningar görs. Det kommer information från Sida. Enskilda organisationer berättar om vad de åstadkommer. Här- omdagen fick jag på mitt bord Världsbankens atlas. Världsbanken ger också ut mycket bra informations- material om biståndet. Det är mycket intressant läs- ning. I Världsbankens atlas sägs bl.a. att levnadsstan- darden har förbättrats över hela världen. Många ut- vecklingsländer har lyckats reducera fattigdomen. Barndödligheten har halverats sedan 1970. Då var barndödligheten 107 barn per 1 000 födda barn. År 1995 var barndödligheten 60 barn per 1 000 födda barn. Medellivslängden har ökat från 55 år till 64 år. Världens befolkning är i dag friskare, bättre utbildade och äter bättre än för 25 år sedan. Men det råder stora olikheter. Det är det som är problemet. Det är därför vi talar om utvecklingsländer och industrialiserade länder, i-länder. Mer än 1,3 miljarder människor lever i dag på mindre än 1 dollar om dagen, alltså mindre än 7- 8 kronor om dagen. Av dessa bor 60 % i Asien och Afrika söder om Sahara. Medellivslängden i Afrika söder om Sahara är 52 år, jämfört med över 60 år i andra utvecklingsländer. Sådan statistik finns att tillgå. Den ligger till grund för våra bedömningar, när vi skall diskutera innehållet i biståndet. Jag har gått tillbaka och tittat i den s.k. proposition 100, som skrevs 1962. Den är portalpropositionen för biståndet. Jag tror att det var Olof Palme som höll i pennan. Där skrev den dåvarande regeringen följande: "Den växande känslan av solidaritet och ansvar över gränserna är ett uttryck för en fördjupad insikt om att fred, frihet och välstånd inte är exklusivt natio- nella angelägenheter utan alltmer universella och odelbart. De ideella motiven för biståndsgivningen är alltså samtidigt i hög grad realistiska. Det svenska utvecklingsbiståndet kräver inte nå- gon annan motivering än den här anförda." Ja, så står det i proposition 100 av årgång 1962. Det har gått 35 år sedan denna epokgörande proposi- tion lades på riksdagens bord. Mycket har hänt inom biståndspolitiken under dessa 35 år, såväl positivt som negativt. Vi har 35 år av erfarenhet att falla till- baka på vad gäller det svenska biståndet. Det kan vara värt att vid en biståndsdebatt som denna citera ytterligare några rader ur proposition 100 för att understryka hur förutseende och framåtsyftande Sveriges riksdag var i biståndsfrågan när den för första gången formulerade sig i frågan. "Eftersom biståndet berör vårt förhållande till främmande stater och biståndsgivande internationella organisationer utgör det - - - en del av den svenska utrikespolitiken. Ett viktigt syfte för denna är att bi- draga till utjämning och större förståelse mellan fol- ken och därigenom främja internationell solidaritet och en fredlig utveckling i världen. Vårt aktiva stöd åt FN är ett led i denna politik. Det svenska utveck- lingsbiståndet bör stå i samklang med dessa strävan- den - - -. En ekonomisk utjämning mellan fattiga och rika folk kan på längre sikt bli ett villkor för fredliga internationella relationer." Litet längre fram i propositionen utvecklas demo- kratins betydelse för utvecklingen. Jag tänker ägna en del av mitt anförande i dag åt demokratins betydelse för utvecklingen i världen. Det står nämligen där att det kan "vara rimligt att söka inrikta biståndsgivning- en så att den, så långt man kan bedöma, medverkar till en samhällsutveckling i politiskt demokratisk och social utjämnande riktning. Det är inte i överens- stämmelse vare sig med det svenska biståndets motiv eller med dess mål att den bidrager till att konservera en framstegsfientlig samhällsutveckling." Enligt mitt förmenande är det framför allt inom det senare området, demokratiutvecklingen, som biståndet till stora delar misslyckats. Alltför länge utgjorde demokratimålet enbart en dekoration och vackra ord utan substantiellt innehåll. Demokratimå- lets långsiktiga karaktär betonades så till den grad att några krav på praktiska resultat i form av ökad plura- lism knappast ställdes. Krav på demokratiska refor- mer tonades ned med motiveringen att det rörde sig om inblandning i andra länders inre angelägenheter. Afrikansk demokrati exempelvis skulle vara av något annat slag än det vi traditionellt menar med demokrati. Det ledde bl.a. till att enpartistater ursäk- tades och försvarades. Ja, det t.o.m. antyddes i bi- ståndsdebatter att politisk frihet inte hade någon vida- re relevans för fattiga länders utveckling. Regleringar och centralstyrning i socialistisk och kommunistisk anda ansågs näst intill nödvändiga för den resurs- mobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras armod. I dag, med facit i hand, vet vi bättre. Undfallenhe- ten gentemot diktaturstater har på ett förödande sätt hindrat mänsklig och ekonomisk utveckling och det har hänt att biståndsmedel har förbrukats på odugliga och korrupta regimer. Låt oss lära av misstagen. I dag står vi inför en historisk chans, då land efter land söker sig mot stabil demokrati. Låt oss ta vara på den genom att klart och tydligt ge vårt stöd till demo- kratiutveckling. Demokrati är den enda styrelseform som garanterar att de flesta medborgarnas intressen tas till vara. 1960 talades det om att en förändringens vind skulle svepa över den afrikanska kontinenten. Det blev en förändringens vind, men resultatet blev inte vad man hade hoppats på. Land efter land blev fritt från sitt koloniala styre, men land efter land införde enparti- system: Moçambique, Angola, Zambia, Zimbabwe, Kenya, Tanzania, Uganda, Zaire. Många fördröjde valen - länder i Syd- och Mellanamerika likaså. Nu har denna utveckling brutits. Nu gäller det att ge understöd åt dessa svaga demokratier. Vi måste därför tala klartext vad gäller demokrati och mänskli- ga rättigheter i biståndet. Det är också därför som Folkpartiet i dagens betänkande föreslår att det bör övervägas om demokratimålet bör bli överordnat inom biståndspolitiken. Jag utvecklar dessa tanke- gångar ytterligare i reservation nr 4 - Synpunkter på de biståndspolitiska målen - som jag härmed yrkar bifall till. Som jag tidigare framhållit har det svenska demo- kratibiståndet varit alltför vagt och försiktigt. Demo- kratibistånd är inte enbart olika utbildningsprojekt och information om mänskliga rättigheter, som ofta på ett bra sätt bedrivs av enskilda organisationer, eller uppbyggnad av rättssystem, som ofta framgångsrikt drivs av Sida. Givetvis hör mänskliga rättigheter och demokrati ihop, men demokrati är samtidigt något mer än att människor tillförsäkras grundläggande rättigheter. Jag skall här ta några av de punkter som jag anser vara viktiga att föra fram i detta sammanhang. 1. Budskapet skall vara entydigt även till länder där vi har starka exportintressen. 2. Då demokratibistånd skall bedrivas i diktaturer skall detta endast kunna ske via enskilda organi- sationer - inte via korrupta diktatorer. 3. Vårt budskap skall fästa stort avseende vid rätts- väsendets betydelse, vikten av yttrande- och or- ganisationsfrihet samt kampen mot tortyr och dödsstraff. 4. Motståndet mot enpartisystem och förord för fler- partisystem skall vara entydigt. 5. Det måste stå klart för mottagarländerna att bi- ståndets omfattning och inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan hanteras. I denna mening skall inslaget av villkor i biståndet öka. 6. Insatser för uppbyggnad av oberoende rättsväsen- de och stöd till organisationer på detta område är av strategisk betydelse. 7. Stöd till uppbyggnad av andra demokratiska insti- tutioner såsom lokalt självstyre, parlament och politiska regelsystem bör ha hög prioritet. Vi tar sedan i vår reservation upp förslag om att man skall börja diskutera biståndsmålen. För 20 år sedan lade riksdagen fast fyra biståndsmål. Det var resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, eko- nomisk och politisk självständighet - det s.k. obero- endemålet - och demokratisk samhällsutveckling. Sedan har det kommit till ytterligare två mål - miljö- målet och jämställdhetsmålet. Folkpartiet menar att det är dags att börja diskute- ra dessa mål förutsättningslöst ur två synvinklar. Den ena har jag redan nämnt, nämligen att demokratimålet skall vara det övergripande målet. Utan demokrati får vi ingen utveckling, och det är det vi vill åstadkomma. Det andra är det s.k. oberoendemålet, som vi anser är något föråldrat. Oberoende kan låta bra, men det faller i stor utsträckning tillbaka på självtillitstanken, som man trodde sig kunna värna genom att länderna skulle klara sig själva. Men i den globaliserade värld vi nu lever i, där kontakter och handel är så viktigt, leder oberoendemålstanken fel. Det är inte oberoende gentemot andra länder som är viktigt, utan det är beroende genom handel och utveckling. Vi för ett resonemang om att man skulle kunna ta bort det må- let. Mina frågor till Socialdemokraternas företrädare här i dag, Pierre Schori och Berndt Ekholm, är följan- de: Är ni beredda att gå in i en förutsättningslös dis- kussion om biståndsmålen? Kommer vi att få en ut- redning på detta område? Jag tror att biståndet skulle må väl av det, nu när det har gått 35 år sedan propo- sition 100 lades fram. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 220956 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09106/#anf29