2349016 GK09106 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:106 Onsdagen den 21 maj 1996/97 106 1997-05-21 00:00:00 Internationellt utvecklingssamarbete 388289FE-400B-4F78-BE93-5CEDFBCEE99C 28 INGBRITT IRHAMMAR (c) c Fru talman! Jorden är vårt gemensamma hem. Vi delar alla samma biosfär - ingenting försvinner och allting sprider sig. Det finns ingen möjlighet att via isolering från resten av världen undkomma proble- men. Från jorden finns ingen flyktväg, och inte heller finns det någon del som är möjlig att isolera från helheten. Vi är alla förpliktade att ta ansvar för helhe- ten. Slutsatsen av denna grundläggande insikt kan bara vara en: För att vi skall kunna nå en hållbar ut- veckling på hela vår jord, lösa de allvarliga fattig- domsproblemen, överbefolkningen, miljöproblemen och hoten mot fred och säkerhet, behövs internatio- nellt samarbete. Trots att det finns människor också i vårt land som har ekonomiska svårigheter är Sverige i jämförelse med de flesta andra länder ett oerhört rikt och välmå- ende land. Det internationella utvecklingssamarbetet hör till våra viktigaste och mest konkreta utrikespoli- tiska verksamheter. Förutom att det visar solidaritet med människor som har det svårt är det ett bidrag till lösningen av ett antal centrala internationella pro- blem, som måste lösas om inte mänsklighetens livs- betingelser gradvis skall försämras. Det är således ett gemensamt ansvar att i grunden angripa gemensamma problem som annars hotar jor- dens överlevnad. Det är en självklarhet att Sverige skall ta på sig sin del av ansvaret också för de globala problemens lösning. Vi måste vara med och betala, antingen nu eller senare. Men om vi väljer att vänta, kommer kostnaderna att öka. Den bild vi får av utvecklingen i vår omvärld är komplex. Alltfler länder formas till stabila demokrati- er. Alltfler länder förmår resa sig ur den djupaste fattigdomen, och för många människor på vår jord har 1990-talet inneburit förbättringar. Men vi ser också exempel på motsatsen: människor som far illa i länder som förtärs av inre konflikter och människor vilkas livsbetingelser föröds av miljöförstöring och rovdrift. Fru talman! Centerpartiet har länge kritiserat den dominerande roll som landprogrammen haft för bi- ståndsanslagens uppbyggnad. Den strikta uppdelning- en på landprogram har resulterat i att den bistånds- politiska debatten och de biståndspolitiska priorite- ringarna alltför mycket har handlat om vilka länder vi skall hjälpa och alltför litet om vilka globala problem vi vill medverka till att lösa. En given biståndsnivå i ett visst land har lätt kommit att uppfattas som en rättighet för det landet och en sänkning av densamma som en ovänlig hand- ling som svensk sida. Centerpartiet anser att biståndsprioriteringarna skall göras problemorienterade och relaterade till de biståndspolitiska mål som riksdagen lagt fast. Center- partiet har i konsekvens med detta förordat en mera ämnesinriktad uppdelning av anslagen. Under fyrpar- tiregeringen togs vissa steg i den riktningen, men någon konsekvent omläggning hanns inte med. Vi föreslår för framtiden en anslagsstruktur byggd på anslagens ämnesvisa ändamål. Ur dessa anslag får sedan medel tas i anspråk för att skapa landprogram för olika länder. Jag vill i det här sammanhanget be- tona att en sådan omläggning inte innebär att landpro- grammen helt avskaffas. Men genom ett dubbelt sys- tem med anslag och program får politiker och allmän- het en betydligt bättre insyn i hur resurserna fördelas både ämnesmässigt och geografiskt. Jag vill fråga Pierre Schori om han kan tänka sig att regeringen går i den här riktningen än mer fram- över. Vi utvecklar detta i reservation 12. Vi kan konstatera att man i svenska biståndsinsat- ser inte alltid gjort de bästa prioriteringarna. I stället bör riksdagen konstatera att tidigare biståndsstrategier haft allvarliga brister. I det svenska biståndet har man inte utnyttjat lokala resurser och lokalt kunnande, och detta har bl.a. bidragit till svårigheterna att nå de allra fattigaste. Vi i Centerpartiet noterar nu ett ökat gehör för våra synpunkter att Sverige behöver förändra inriktningen av biståndet. Det är positivt. En avgörande förutsättning för hållbar utveckling är en fungerande demokrati. Utan en fri debatt är det svårt att förhindra ineffektivitet, korruption, nepotism och brott mot mänskliga rättigheter. Auktoritära dikta- toriska system innebär också att en elit gynnas på de stora befolkningsgruppernas bekostnad. Detta gör demokrati till en av de nödvändiga förutsättningarna för utveckling. En fungerande demokrati är en demokrati som också engagerar människorna på den lokala nivån och som ger kvinnor samma villkor som män. Misslyckas man att mobilisera människor på landsbygden och i storstädernas slumområden är risken stor att de socia- la klyftorna ytterligare vidgas. Demokratin riskerar att bli något exklusivt för städernas medel- och över- klass. Den lokala demokratin som även har stor bety- delse för att i ett tidigt skede lösa konflikter riskeras om den inte kan expandera. För att ge män och kvinnor i städer, såväl som på landsbygden, möjligheter till en självständig uppfatt- ning i val av partier och kunskaper om hur en demo- krati fungerar krävs omfattande folkbildningsinsatser. I flera länder är partiarbete fortfarande föraktat av många människor på grund av alla år med partidikta- tur. Enskilda organisationer, folkrörelser och vux- enutbildningsorganisationer har en viktig funktion att fylla i denna process. Ungefär tre fjärdedelar av jordens befolkning bor på landsbygden - huvudsakligen i fattiga länder. I många av de fattigaste länderna är landsbygdens pro- duktion också helt avgörande för ekonomin. Det är i landsbygdsmiljön som större delen av världens eko- nomiska misär, miljöproblem och sociala problem finns, även om de många gånger kan vara mer drama- tiska i den snabbt växande storstadsslummen. Inflytt- ningen till städerna skapar nya problem för länderna i tredje världen. Arbetslösheten är enorm. Framväxan- de slumområden tär hårt på miljön, orsakar sjukdo- mar, föder brottslighet osv. Storstädernas tillväxt i u- länderna är i grunden också orsaken till svårigheterna att få en utkomst på landsbygden. Därför är det naturligt att ställa landsbygdens ut- veckling i centrum för ansträngningarna att bekämpa fattigdomen och att åstadkomma en positiv utveck- ling. Landsbygdens utveckling måste sättas i centrum och större vikt måste läggas vid ett bistånd som stöttar ett miljömässigt hållbart samhälle, inte minst inom livsmedelsproduktionen. Ökad vikt skall ges åt svik- tande livsmedelsproduktion och åt bristande tillgång till rent vatten. Genom att satsa på landsbygden når vi de fattigaste - fattigdomsinriktningen stärks - samti- digt som en sådan satsning innebär att inflyttningen till storstädernas slumområden bromsas. Fru talman! Vi ser också att det har skett en ökad feminisering av fattigdomen. I dag lever ca 1,3 mil- jarder människor i fattigdom. Kvinnornas andel har ökat, och utgör i dag omkring 70 % av dessa. Det är därför viktigt att bättre beakta kvinnornas ofta avgö- rande roll då stödinsatserna utformas. I de flesta samhällen har kvinnor ett stort ansvar för sig och sina familjer. Däremot är det nästan alltid männen som har makten, både i det lokala samhället och i de beslutande församlingarna. Kvinnor har drabbats särskilt hårt av den ekonomiska åtstramning som skett under strukturanpassningsprogram, och dessutom av privatisering och ökad arbetslöshet. Biståndet har hittills mest kommit männen till del. Även efter det att jämställdhet införts som ett mål för allt svenskt bistånd finns det ett stort behov av sär- skilda projekt vars syfte just är att förbättra kvinnor- nas situation. Av det svenska biståndet används i dag endast 1 % av Sidas medel till direktinsatser för jäm- ställdhet. Därför är det av stor betydelse att man i det svenska biståndet uppmärksammar kvinnornas roll i utvecklingsprocessen. Några kvinnor från Centerpartiet har skrivit en motion om kvinnornas roll i biståndet och särskilt riktade insatser till kvinnor. Vi ville ha en försöks- verksamhet under ett par års tid där man satsade di- rekta, lika stora, summor dels på kvinnor, dels på män. Sedan ville vi ha detta utvärderat efter ett antal år. Jag har inte själv följt upp detta motionskrav i utskottet eftersom jag inte är riktigt färdig med tanken och idén. Men nu har jag väckt den, och jag diskute- rade detta på Sida i går kväll. Möjligtvis skulle man kunna använda mikrolånen som ett sådant här jämfö- relseområde. Jag känner att det skulle vara intressant att göra en utvärdering av biståndet till kvinnor re- spektive män. Man skulle se vilken effekten blir och vilket resultat det hela får. Jag undrar om Pierre Schori kan tänka sig att ha någon åsikt om det här, som jag själv som sagt inte har drivit särskilt hårt i utskottet hitintills. Förutom detta behövs insatser för att höja utbild- ningsnivån bland kvinnor. Det finns ett stort behov av stöd och lån till kvinnors företagande. Ökade möjlig- heter för kvinnor att klara sin försörjning är mycket viktigt, inte minst för att få kontroll på befolkningsut- vecklingen. En utbildad kvinna med försörjningsmöj- ligheter föder inte fler barn än hon själv kan ta hand om. Fru talman! Barn- och mödravård är en viktig del i det kvinnoinriktade biståndet. Primärvården bör pri- oriteras. I denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Insatserna för att minska mödradödligheten bör förstärkas. Centerpartiet anser att dessa insatser skall förstärkas genom utbildning av barnmorskor i byarna. Detta har genomförts med gott resultat i An- gola. Vi kan tänka oss tillbaka till den tiden när vi i Sverige utbildade våra barnmorskor, och vilken stor betydelse det hade för att minska mödradödligheten vid sekelskiftet. Det finns alltså stor anledning att dra nytta av de goda erfarenheterna från Angola. Barn- morskeutbildning bör därför prioriteras alltmer i fler programländer. Utskottet skriver också välmenande om detta område, men vi i Centerpartiet tycker inte att det är tillräckligt tydligt. Därför har vi en reservation på den punkten. Centern står också bakom reservation 20. I den framhålls vikten av årliga rapporter om situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd. Detta skall ske i samband med budgetförslaget. Det skulle vara en viktig signal till mottagarländerna om svenska riksdagen noggrant följde och värderade utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati i dessa, samtidigt som man inte kan utesluta att det också skulle kunna påverka utvecklingen i positiv riktning. Slutligen vill jag bara understryka behovet och vikten av bistånd till de allra fattigaste; det enorma behov av bistånd och utveckling som finns och ökar i Afrika. I en flerpartimotion har särskilt den besvärliga situationen för de västsahariska flyktingarna tagits upp. Eftersom jag själv besökt flyktinglägren i Alge- riet kan jag bara understryka vikten av att detta bi- stånd fortsätter och utökas. Vi hade en särskild sam- ling här i riksdagen i går som gällde stöd till västsa- harierna. En betoning av detta bistånd skulle vara viktig. I en motion av Inger Koch och undertecknad framhålls vikten av ett utökat stöd till FN:s minröj- ningsprogram i Afghanistan, eftersom landet räknas som ett av världens mest minerade länder. Enligt FN:s beräkningar finns det minst 10 miljoner kvarlämnade minor i landet, vilket självfallet kommer att innebära stort lidande och nöd för dem som kommer att drab- bas innan minröjning skett. Redan har över 400 000 människor, i många fall barn, blivit invalidiserade. Åtskilliga tusen har dödats. Självklart behövs också insatser i Afghanistan på utbildningsområdet. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma att även flickor får utbildning. Jag vill också nämna behoven av ökat humanitärt bistånd till de tibetanska flyktingarna i Dharmsala. Nyss hemkommen från Nordkorea kan jag inte låta bli att nämna de enorma behov av humanitära insatser som krävs för att förhindra den svältkatastrof som hotar där, även om detta inte berörs i betänkandet. Med detta, fru talman, vill jag understryka att jag står bakom alla reservationer där Centern finns med, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 12. 0933523418809 N 2010-01-01 00:00:00 220955 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09106/#anf28