<anforande>
<dok_hangar_id>2349016</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:106 Onsdagen den 21 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skogsbruk </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>369E3A13-5018-4D7B-A0EF-FC8341AC7E01</anforande_id>
<anforande_nummer>185</anforande_nummer>
<talare>LEIF MARKLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill till Lennart Brunander säga
att rapporten är litet oroväckande när det gäller åter-
beskogning. Man har försökt med återbeskogning på
marker där det inte är lämpligt med fröträd. Man har
också mycket starkt minskat arealerna för markbe-
redning, trots att denna underlättar naturlig föryngring
genom frösättning.
Det har också dröjt alltför länge mellan avverk-
ning och plantering. Det finns stora ytor som man
ännu inte har åtgärdat. Detta är enligt min mening små
oroselement i samband med tillämpningen av den nya
skogsvårdslagstiftningen.
Totalt sett har förändringarna i skogsvårdslagen
varit gynnsamma. Även om jag tycker att pendeln,
som Maggi Mikaelsson sagt, slagit över litet väl långt,
är jag den förste att ge både storskogsbruket och pri-
vatskogsbruket en eloge för att man där har tagit ett
större ansvar än vad vi socialdemokrater trodde när
skogsvårdslagen ändrades.
Den utvärdering som skall göras kommer natur-
ligtvis att ge oss anledning att debattera den här frå-
gan än en gång. Vi kommer då kanske att ha ett be-
tydligt säkrare underlag för var vi egentligen står i
den här frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0924192709909</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221112</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09106/#anf185</protokoll_url_www>
</anforande>
