<anforande>
<dok_hangar_id>2349016</dok_hangar_id>
<dok_id>GK09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:106 Onsdagen den 21 maj</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1997-05-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skogsbruk </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B0EF0997-4220-4628-9D7D-42AA492DA568</anforande_id>
<anforande_nummer>181</anforande_nummer>
<talare>LEIF MARKLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är kanske synd att kammaren
skall diskutera en så stor och intressant fråga som
skogspolitiken i en så sen timma. Fler borde få möj-
lighet att delta och lyssna.
Att det betänkande vi diskuterar innehåller skogsfrå-
gor kan ingen tvivla på. Att det finns ett stort intresse
för dessa frågor i Sveriges riksdag avspeglar de 53
motionsyrkanden som finns till grund för betänkandet.
Vi kan också konstatera att det finns tolv reservatio-
ner och fyra särskilda yrkanden. Att man inom parti-
erna inte till punkt och pricka följer sina reservationer
visar väl att det finns en mycket stor samsyn i utskot-
tet över partigränserna när det gäller skogen och sko-
gens skötsel.
Den skogspolitik som riksdagen fattade beslut om
1993 och som trädde i kraft den 1 januari 1994 inne-
bär rätt stora förändringar i skogsvårdslagen. Bl.a.
fick portalparagrafen både ett produktionsmål och ett
miljömål, och dessa mål skall vara jämställda och
väga lika tungt. Stora delar av kvällens inlägg har ju
handlat om just de här frågorna, miljövårdshänsynen
och den förändring som i övrigt finns i skogsvårdsla-
gen. De förändringarna kan väl ses som att en större
frihet gavs åt den enskilde markägaren, som själv fick
ansvaret för skötseln av sin skog. Detta gäller exem-
pelvis återbeskogning, röjning, skogsbilvägar, ändring
i ransoneringsparagrafen, vilket jag återkommer till,
samt en oerhört kraftig förändring i fråga om enskil-
das ansvar för miljöhänsyn och hänsynen till den
biologiska mångfalden.
Den här samsynen kom till uttryck i bl.a. Maggi
Mikaelssons inlägg, Brunanders inlägg och inlägget
av Ola Sundell. Dessa inlägg visade på att man har
tagit det nya ansvaret på väldigt stort allvar inom det
svenska skogsbruket, både det privata skogsbruket
och storskogsbruket.
Maggi Mikaelsson ställde en direkt fråga, och jag
vill då svara att den vakne måste erkänna att vi har
gått ett stort steg, att miljön har fått en skjuts framåt.
Alla  avsättningsmodeller tillhopa gör att vi har ett
betydligt bättre skydd för den biologiska mångfalden.
Vi har ett skydd genom naturvårdsavtal för skogs-
mark, genom naturreservat och parker. Även impedi-
menten har fått ett nytt intresse. De skogliga impedi-
menten, både de tekniska impedimenten och våtim-
pedimenten, är precis som skogen i övrigt barnkam-
mare för en biologisk mångfald. Där finns många
arter. Jag återkommer till detta, eftersom det finns en
reservation i frågan.
Precis som Maggi Mikaelsson säger gick ombild-
ningen av Domänverket till Assi Domän väl hastigt,
och frågan om Assi Domäns naturreservat fick därför
kanske inte den hantering som den borde ha fått.
Riksdagens revisorer har ju överlämnat till Miljö-
vårdsberedningen att ytterligare se över detta, för
många av de här reservaten hade faktiskt ett oerhört
stort bevarandevärde. Miljövårdsberedningen åter-
kommer i sommar med sitt betänkande i frågan.
Den nya skogspolitiken skall enligt riksdagsbeslu-
tet följas upp av Skogsstyrelsen, och i frågor som rör
miljön skall även Naturvårdsverket vara inblandat.
Där har man börjat komma med sina delrapporter. En
samlad redovisning skall göras i början av 1998 till
regeringen, och enligt uppgift kommer regeringen att
redovisa resultatet för riksdagen. I det läget kommer
vi naturligtvis att få ännu en chans att fördjupa oss
ordentligt i de här frågorna. Vi kommer att få en
chans att titta på om skogsvårdslagen har tjänat sitt
syfte till fullo eller om det finns anledning att ändra
på delar av skogsvårdslagen.
Herr talman! Då motionsyrkandena i stort rör frå-
gor om skogsbruk och miljöhänsyn som fortfarande är
under bearbetning yrkar utskottsmajoriteten avslag på
samtliga motionsyrkanden och bifall till utskottets
hemställan.
Utifrån de delrapporter som Skogsstyrelsen och
Naturvårdsverket har gjort kan vi, precis som jag
tidigare var inne på, konstatera att miljöhänsynen har
ökat markant i både det privata skogsbruket och stor-
skogsbruket.
Däremot finns det naturligtvis andra orostecken,
och dem skall vi väl inte hålla inne med. T.ex. har
återbeskogningen och röjningsarealerna förändrats
ordentligt. Det finns tecken på att återbeskogningen
inte sker till fullo, men detta kan naturligtvis vara
fråga om ett informationsproblem. Vi får ju 15 000
nya skogsägare varje år, och informationen måste hela
tiden hållas levande. Vad gäller röjningsarealerna kan
man naturligtvis se med oro på att de har minskat
ordentligt.
I det sammanhanget måste jag ta upp Ola Sundells
oro och hans resonemang, som kanske var ett inlägg i
energipolitiken. Jag tror för min del, Ola Sundell, att
den nya energipolitiken och omställningen av det
svenska samhället till ett ekologiskt hållbart samhälle,
där bioenergin kommer att få ett större värde, kommer
att öka incitamenten för en tidigare gallring och för en
bättre båtnad i ungskogarna. Då kan naturligtvis ned-
gången i röjning ersättas av att man kommer in i be-
stånden tidigare.
Vi får lov att avvakta den här frågan, eftersom det
ännu har gått en väldigt kort tid och vi behöver mer
tid för att kunna bilda oss en klar ståndpunkt i frågan
och för att eventuellt diskutera en ändring av lagstift-
ningen.
Herr talman! Trots att vi får orsak att återkomma
till en debatt i samband med utvärderingen av de här
frågorna vill jag något kommentera reservationerna.
Först till Miljöpartiets reservationer, som alla rör
miljöhänsyn vid skogsskötsel. När man hör Miljöpar-
tiets språkrör i dessa frågor får man en stark känsla av
att de stora framsteg som skett under de här åren över
huvud taget inte har uppmärksammats inom Miljö-
partiet. Att skogsbruksmetoder har lagts om och att
helt andra hänsyn nu tas avspeglar sig inte alls i Mil-
jöpartiets motioner. Jag tycker att det är synd. Grup-
per av träd och enskilda träd lämnas. Vi har vid olika
besök hos enskilda skogsägare själva kunnat konstate-
ra att vi har fått ett helt annat skogsbruk. Miljöhänsyn
skall tas över hela skogsmarken, vilket också påpekas
i skogsvårdslagen, men detta verkar ha gått Miljöpar-
tiet helt förbi.
I den moderata reservationen nr 2 tar man upp
frågan om nya avgifter i skogsbruket, men jag tycker
att man där skjuter litet över målet, eftersom frågan
inte är aktuell. Jag förstår att det kanske finns ett
behov av att få en balans i debatten mellan produk-
tionsmål och miljömål.
Vad gäller skogens betydelse skiljer sig inte ut-
skottsmajoritetens synsätt från reservanternas. Det
finns därför heller inte något behov av att diskutera
frågan eller att göra något särskilt uttalande. Skogen
är av stor betydelse, och den kommer att vara det i
framtiden, precis som skogen alltid har varit av stor
betydelse för Sveriges utveckling.
Reservation nr 10 är litet svår att förstå. För första
gången sedan jag kom till Sveriges riksdag har nu de
skogliga impedimenten fått en betydelse och kommit
upp högre på den politiska dagordningen. Skogssty-
relsen har gett SLU i uppdrag att bedöma impedimen-
tens betydelse för den biologiska mångfalden. De
utvärderingar som Skogsstyrelsen redan har gjort
visar att de tekniska impedimenten har en stor bety-
delse och att de så att säga måste läggas till de områ-
den som vi anser har betydelse för den biologiska
mångfalden. Då måste vi också börja räkna in dem i
siffror och inte försöka mörka och komma med helt
andra siffror. Jag har inte någon annan uppfattning,
och jag hoppas att frågan rör sig i rätt riktning. Där-
med kräver vi vid det här tillfället heller inte i den
frågan något särskilt riksdagsuttalande.
I motion nr 5 belyser reservanterna sin oro över
den oklarhet som råder när det gäller naturvårdsavta-
len. Frågan är om de skall vara bindande i samband
med ägarbyten. Det finns faktiskt fog för oro eftersom
frågan aldrig har fått någon rättslig prövning vid
ägarbyten. I dag vet vi inte om avtalen håller juridiskt.
Därför kommer miljöbalksutredningen att ta upp
frågan under det fortsatta arbetet med en följdlag-
stiftning i sitt betänkande. I och med att frågan har fått
en sådan uppmärksamhet avstyrkes reservationen.
Avverkningsreglerna i skogsvårdslagstiftningen
har under senare år fått stor uppmärksamhet i vissa
lokala och regionala områden. De har lett till oseriösa
och spekulativa fastighetsköp som rättmätigt påpekas
i reservation 7, som några partier står bakom.
Den förändring av skogsvårdslagens ransone-
ringsparagraf, som innebär att kalavverkning i princip
kan ske över hela fastigheten om den är mindre än
100 ha, har lett till en stor öppning i jordförvärvslag-
stiftningen. Detta är inte bra. I de fall där vi kan kon-
statera att detta har skett, har det gått precis som Len-
nart Brunander var inne på. Markpriserna har trissats
upp och man har också fått in helt oseriösa männi-
skor. Detta har egentligen inte lett till landsbygdens
utveckling utan faktiskt till landsbygdens avveckling.
Regeringen begärde att få in uppgifter, inte från
Skogsstyrelsen utan från Jordbruksverket. Det skedde
under 1995. Då hade det gått väldigt kort tid sedan
man gjorde en förändring. Uppgifterna gick ut på
remiss. Remissinstanserna tyckte att det var ett så lågt
antal fastigheter som hade blivit föremål för oseriösa
köp att man inte förespråkade någon ändring i jord-
förvärvslagen eller i skogsvårdslagen.
Av ca 800 fastigheter - för vilka ungefär 275
stycken förvärvslagstiftningen användes - utgjorde
endast 10-12 stycken av oseriösa köp. Men i den
kommande utvärderingen fortsätter man att följa frå-
gan ordentligt. Jag och även utskottet räknar med att
regeringen noga följer frågan och kommer med en
slutredovisning i samband med den totala översynen.
Då är det nödvändigt att man vidtar åtgärder om den
här frågan får en fortsättning.
Av den anledningen tycker vi att det nu inte finns
anledning att gå in och göra ett uttalande om en för-
ändring eftersom utvärderingen och redovisningen
ligger så nära i tiden.
Herr talman! Sammanfattningsvis måste jag kon-
statera att det har gått relativt kort tid sedan lagen
ändrades. För att få en helhetsbild av ett eventuellt
behov av en ändring i lagstiftningen bör den totala
utvärderingen inväntas. Trots att utskottsmajoriteten
hade en viss förståelse för den otålighet som uttrycks i
motionerna anser vi att man bör återkomma till frågan
då vi har ett bättre underlag för en debatt i kammaren.
Med detta vill jag, herr talman, yrka avslag på
samtliga reservationer och bifall till utskottets hem-
ställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0924192709909</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>221108</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK09106/#anf181</protokoll_url_www>
</anforande>
